Enligt Arne Jansson, som arbetar mycket med viltolyckor och samrådsfrågor vid Uppsalapolisen, är reglerna för avlivning ganska enkla samt bygger i hög grad på sunt förnuft.
– Envar har rätt att vidta de åtgärder som när nödvändiga för att förkorta ett djurs lidande. Är det uppenbart att till exempel ett rådjur är på väg att dö och lider svårt så får egentligen vem som helst avliva det omedelbart, säger Arne Jansson, som emellertid tillägger:
Ring polisen för klartecken
– Är man osäker på situationen ringer man polisen och får ett klartecken först.
Det inträffar att medtagna rådjur hittas nära bebyggelse, och då träder andra regler i kraft. Är området detaljplanerat, till exempel ett villaområde, så får inte vem som helst avlossa skott. Då ska avlivningen utföras av de kommunala jägarna, som har speciellt skottlossningstillstånd för bebyggda och planerade områden. I övriga fall kontaktar man till exempel jakträttsinnehavaren.
Det inträffar att medtagna rådjur hittas nära bebyggelse, och då träder andra regler i kraft. Är området detaljplanerat, till exempel ett villaområde, så får inte vem som helst avlossa skott. Då ska avlivningen utföras av de kommunala jägarna, som har speciellt skottlossningstillstånd för bebyggda och planerade områden. I övriga fall kontaktar man till exempel jakträttsinnehavaren.
Vittnen är bra
I avlivningssituationer utanför ordinarie jakttid gäller allmänt att man ska kunna motivera att avlivningen var nödvändig för att förkorta lidandet. Tänk på att avlivningen kan bli ifrågasatt. Vittnen, som till exempel har sett rådjuret, är bra. Man kan också låta SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, undersöka djuret.
Ett medtaget och oskyggt rådjur behöver inte vara döende. Att rådjur visar oskygghet under stränga senvintrar är ett vanligt beteende och de prioriterar helt enkelt möjligheten att hitta mat i trädgårdar framför skyggheten för människor. För att spara på krafterna väntar de ofta in i det sista med att fly.
Ett medtaget och oskyggt rådjur behöver inte vara döende. Att rådjur visar oskygghet under stränga senvintrar är ett vanligt beteende och de prioriterar helt enkelt möjligheten att hitta mat i trädgårdar framför skyggheten för människor. För att spara på krafterna väntar de ofta in i det sista med att fly.