Idén till examensarbetet fick Per Kvarnström på skogsmästarskolan efter en artikel i tidningen Svensk Jakt om sågverksägaren Karl Hedin, som hävdade att han inte märkt några större skador på det klentimmer som utsattes för älgbetningen på 1970 och 80-talet.
En enkät med 13 frågor skickades till tolv sågverk i Dalarna, Värmland och Västmanland. En av frågorna var om sågverket börjat märka av älgexplosionen på det inkommande virket. Av de fem sågverk som svarade på frågan hade fyra inte märkt något och ett visste inte.
Det framgår också att frågan är komplex. Några sågverk sågar grövre timmer och därför har man inte fått in de aktuella betesskadorna ännu. Det är också svårt att att säga vad olika skador beror på, men genomgående verkar de ligga på en stabil årsnivå.
Upp till fem procent skador
På frågan om hur mycket älgskadorna kostar företaget svarade bara fyra tillfrågade. Ingen hade någon särskild uppfattning om den saken. Däremot planerar några av sågverken att installera röntgenutrustning för att på det viset kunna upptäcka inre skador i virket.
Däremot ansåg sex av sju svarande att man accepterar 1-5 procent färska betesskador årligen. Den sjunde uppgav sig ha problem med vandringsälgar och att man därför accepterar en mindre del del skador.
Måttlig oro för framtiden
Det verkar inte heller som att sågverken är speciellt oroade av en kommande älgexplosion. Av de sju svaren på frågan var det en som tyckte farhågorna för en ny explosion var befogade och en ansåg att de framtida kvalitetsskadorna var oroande.
Hela examensarbetet finns här.