Pilotstudien är utförd av Viltskadecenter på uppdrag av Jordbruksverket och bygger på undersökningar från Skåne, Kronoberg, Södermanland och Örebro län.
– Vi ville se hur det ser ut i olika delar av landet. I områden där de haft vildsvin en längre tid och områden där de är relativt nya, säger Johan Månsson, en av studiens författare, till tidningen ATL.
Studien gick till så att 95 lantbrukare fick hämta en skadeblankett på Viltskadecenters hemsida, fylla i den och skicka in den.
Mest skador på vall och beten
De flesta rapporter handlade om skador på vall och betesmark, där 375 hektar vall respektive 291 hektar bete rapporterades som skadade av vildsvin. Vid spannmålsskador handlade det mest om vete och havre.
För att kontrollera rapporterna utbildades besiktningsmän som inspekterade 43 gårdar och 175 olika skiften.
Totalt beräknades förlusten av skörd för dessa gårdar till drygt 567 000 kronor.
Nästan hälften underskattade skadorna
Där man kunde kontrollera de uppgifter som lantbrukaren hade rapporterat in skadad areal med verkliga förhållanden, hade 46 procent av dem underskattat den skadade arealen. I 35 procent av fallen stämde förhållandena, medan 19 procent hade överskattat skadorna. De flesta skador värderades lägre än till 15 000 kronor per lantbrukare.
En del enskilda gårdar hade skadats rejält av vildsvinens framfart. En av dem hade skador på 60 hektar åkermark, till ett värde av nästan 120 000 kronor.
”Kanske kan göra stickprov”
Johan Månsson tror att man behöver mer kostnadseffektiva metoder att inventera vildsvinsskador i framtiden.
– Man kan kanske göra stickprov och välja ut fält av olika kategorier som man följer upp med inventeringar över landet, liknande de inventeringar som man gör när det gäller älgskador, säger han till ATL.