När man bedriver jakt eller skyddsjakt på varg så räknas den som högvilt. Bara klass 1-vapen är tillåtna – alltså samma vapen som får användas vid älgjakt. Men detta sägs inte klart i lagstiftningen och på Naturvårdsverket blir man mycket osäker när man konfronteras med frågan:
– Den delen är faktiskt inte prövad, så vitt jag vet. I de fall jag känner till då någon försvarat sina djur med att skjuta vargen har det använts klass 1-vapen, eller så har frågan om vapnet inte blivit prövad, säger Per Risberg, rovdjurshandläggare vid Naturvårdsverket.
Trulsas död väckte frågan
Den händelse som nu väckt frågan är vargattacken i Laxå, då taxen Trulsa blev vargdödad under rådjursjakt. Flera skott avlossades med hagelvapen i luften, samt ett skott direkt mot vargen, som emellertid tycks ha klarat sig oskadd.
I lagstiftningen, däribland paragraf 28, sägas att rovdjur får ”dödas” om det inte finns något annat sätt att avstyra angreppet, samt att man kan skyddsjaga vargar under vissa förhållanden. Jaktlagstiftningen säger också att klass 1-vapen gäller vid vargjakt.
– Det är inte otänkbart att någon åklagare kommer att pröva frågan i framtiden, säger Per Risberg.
Däremot vill han inte spekulera i vad som är rätt eller fel, även om han noterar den språkliga skillnaden mellan att ”döda” rovdjur i nödsituationer, och att ”jaga” rovdjur i mindre akuta sammanhang.
Ändamålet helgar medlen
Jägarorganisationernas tolkning är dock solklar.
– Min bedömning är att man får använda de vapen man har till hands i en nödsitation. I princip får du skydda dina djur med en yxa om en varg anfaller. Du får göra vad som krävs för att skydda dina djur, säger Ulf Kallin, riksviltvårdskonsulent vid Jägarnas Riksförbund.
Nödsituationen är speciell
En liknande tolkning av paragraf 28 gör Ola Wälimaa, jurist vid Jägareförbundet:
– Vi bedömer att begreppet ”döda” rovdjur innebär att detta få ske med annars icke godkända jaktmedel. Allt annat vore orimligt med den nödkaraktär paragrafen har, säger Ola Walimaa, som tillägger:
– I övrigt säger lagen att man får bedriva ”jakt”. Det är en väsentlig skillnad, som sannolikt är medvetet utformad.
Också Ola Wälimaa konstaterar att frågeställningen är ny och inte varit uppe till rättslig prövning.