Myndigheten för samhällskydd och beredskap, MSB, konstaterar att utbudet av handladdningsutbildningar inte står i proportion till de ansökningar om ”tillstånd för tillverkning av explosiva varor” som kommer in. Därför går man nu ut med
en information om reglerna, som är både gamla och helt svenska.
Den här gången är det alltså inte frågan om några nya EU-regler.
Tillstånd för överlåtelse
– När man överlåter eller säljer en hemmaladdad patron så krävs det formellt tillstånd, av oss och eventuellt av Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Ger du din jaktkramrat en patron som är tillverkad av Norma är det däremot helt lagligt och kräver inga tillstånd av oss, säger Rolf Weinander på MSB.
Han tillägger emellertid:
– Vi vet att det här inträffar hela tiden i jaktlagen, till exempel om någon glömt patronerna hemma. Frågan är om det ens är möjligt att kontrollera. Fast det är som vanligt: Om det händer något och om det uppdagas att det begåtts lagbrott så kan det bli konsekvenser. Därför bör handladdare känna till reglerna.
Skolor och studieförbund
Nu är det inte ”småsynder” av den nämnda typen som MSB närmast är ute efter. Det är snarare skolor eller studieförbund som ordnar handladdningskurser som myndigheten vill ska söka tillstånd.
I ansökan ska man redogöra för till exempel förvaring av explosivämnen, lokalerna där verksamheten bedrivs och i vilken fastighet, samt vilken kompetens de ansvariga för utbildningen har. Tillståndshavaren – om det är ett studieförbund eller en skola – får sedan delegera ansvaret till lärare eller kursledare.
Gränsdragning
Men frågan är var gränserna går:
Det är fritt att låna verktyg och överlåta (låna, byta eller sälja) kulor och hylsor. Det är bara krut och tändhattar (explosivämnen), samt den färdiga patronen, som omfattas av reglerna.
Om en kursledare ”demonstrerar” handladdning för en grupp personer och laddar egna patroner som kursledaren själv avser att använda så behövs inget tillstånd.
Om en kursdeltagare har med sig egna laddkomponenter (krut och tändhattar) och laddar för eget bruk i eget vapen, men samtidigt får råd och hjälp av en kursledare, så behövs inte heller tillstånd.
Lätt absurt
Men laddar kursledaren en patron åt en kursdeltagare, då blir det plötsligt en överlåtelse – och tillståndspliktigt. Och vad händer om den ene lånar ut lite krut och en tändhatt till den andre?
– Det blir i praktiken lätt absurt om man börjar hårdra gränserna. Reglerna är inte helt solklara. Och frågan är vad som är möjligt att kontrollera, säger Rolf Weinander.
Byråkratiskt
Han håller med om att byråkratin är omfattande. Handladdaren har flera myndigheter att ta hänsyn till. Polisen har hand om tillstånd för krut, vapen och ammunition. Sedan är det MSB och Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Dessutom är det nya eu-regler på gång för explosivämnen.
– Det känns onekligen som om det skulle behövas någon form av förenkling och rationalisering för de civila handladdarna, säger Rolf Weinander.
Ett tillstånd från MSB kostar 3000 kronor och gäller i regel i tio år. Det går att få nedsatt avgift om man kan ange goda skäl. Normalt handlar det om förnyelse av tillstånd.
Bara kommersiella handladdare
Om man laddar och säljer ammunition krävs dessutom tillstånd från ISP, eftersom ammunition räknas som krigsmateriel. Undantaget är ammunition till slätborrade vapen, exempelvis hagelpatroner, som inte räknas som krigsmateriel.
Diana Malm, informatör på ISP, meddelar att tillstånd krävs endast vid vidareförsäljning och utbildningar i militärt syfte, som faller under annan lagstiftning än vanlig kursverksamhet.
– Vi kräver inga tillstånd för utbildningar eller kurser i handladdning som gäller civilt skytte, tävlingsskytte eller jakt, säger hon.
Mer eller mindre kommersiella handladdare måste alltså söka tillstånd hos ISP. Det kostar minst 2000 kronor, eller mer om omsättningen överstiger 2,5 miljoner kronor.
Fotnot
Mer information om tillstånd för handladdning hittar du här:
http://www.raddningsverket.se/templates/SRV_Page____25128.aspx