Christer Filipsson tar emot vid de fjärrmanövrerade grindarna vid hans stora gård bara någon kilometer utanför Norbergs centrum.
Han trycker på knappen, den tunga järngrinden glider upp och det går bra att åka in.
Här driver Christer Filipsson och hustrun Ingrid bland annat skola där man arbetar med ungdomar som har olika psykiatriska diagnoser.
Dessutom har man stor kennelverksamhet med den absoluta tonvikten på uppfödning av drevrar.
Elva avelshundar
– Just nu har vi elva avelshundar och under tio år har vi fött upp och sålt ett hundratal valpar, berättar Christer Filipsson när han visar vägen in i hundstallet.
Där står flera överfulla prisskåp med utmärkelser från utställningar och drevprov.
Lokalerna är mycket fräscha, bland annat med kaklat golv som spolas av regelbundet med en stor och kraftig högtryckstvätt som står alldeles innan fördörren.
Hundarna har stora bås inomhus och direktutgång till rastgårdar utomhus. På ena kortsidan finns en gigantisk valphage, som kan göra vilken tomtägare som helst avundsjuk.
Två anställda jobbar på kenneln.
– Vi har speciella konditions- och aktivitetsscheman för alla avelshundar. Under barmarkssäsongen cyklar personalen med hundarna, säger Christer Filipsson och visar vägen vidare in i lokalen.
Där finns ett löpband, som används för konditionsträning när föret inte medger cykelträning.
I anslutning till gården finns också 1 000 hektar jaktmark som kenneln har för sig själv. 16 hektar harhägn står också klart.
Stor, dyr satsning
Det här är en stor, seriös och dyr satsning.
Sedan hände det som rört upp känslorna bland dreverfolk i Sverige.
– Först blev vi nekade valphänvisning under ett år. Sedan fick vi förbud att registrera några valpar under ytterligare ett år, säger Christer Filipsson.
Allt handlade om en labrador, hustrun Ingrids sällskapslabrador. Christer och Ingrid Filipsson befann sig utomlands när tiken höglöpte.
– Personalen ringde runt och kollade men fick ingen tid för ögonlysning på tiken. Då parade henne ändå. Fem dagar senare ögonlystes hunden och allt var bra, berättar Christer Filipsson.
Det kom ett brev
Men en dag damp det ned ett brev från Svenska kennelklubbens disciplinnämnd, som krävde förklaring.
– En anställd svarade att tiken hade fått en abortspruta om ögonlysningen inte varit bra. Det svaret tar jag avstånd ifrån, men jag medger naturligtvis att det är jag som ägare för kenneln som har ansvaret, säger Christer Filipsson.
Till saken hör att labradortiken var ögonlyst två gånger tidigare utan anmärkningar.
Dessutom togs kravet på ögonlysning av avelslabradorer bort helt och hållet ett och ett halvt år efter det inträffade.
Men mot Filipgårdens kennel gjorde Kennelklubben processen kort. Det blev i princip avstängning från avel i två år – i aveln av drevrar, en helt annan ras, alltså.
– Det jag reagerat emot är att jag dömdes ohörd. Jag fick inte ens chansen att yttra mig. Det är dessutom omöjligt att överklaga disciplinnämndens beslut. Jag känner mig rättslös i en organisation som har statens uppdrag att sköta förvaltningen av hundar i ett demokratiskt land.
– Min uppfattning är att Kennelklubben skiter i specialklubbarna och helt kör sitt eget race.
Ett klavertramp
Christer Filipsson medger att det var felaktigt att para tiken utan ögonlysning. Han säger också att svaret, om abortspruta, var ett klavertramp.
– Men straffet står inte i proportion till felen. Jag sitter själv på internet och klickar fram olika protokoll som visar på massor av missade ögonlysningar. De har inte alls fått samma konsekvenser för de berörda uppfödarna. Dessutom har jag aldrig tidigare fått minsta anmärkning på min kennel, säger Christer Filipsson.
Dreverklubben: ”Straffet var för hårt”
Jakt & Jägare har talat med aktiva inom Dreverklubben. De anser att Filipgårdens kennel straffats för hårt.
– Vi kan inte försvara fel, men i det här fallet var straffet för hårt, säger Kjell Andersson, förste vice ordförande i Dreverklubben.
Kjell Andersson anser att det konstigt att Dreverklubben överhuvudtaget inte tillfrågades när ärendet med Filipgårdens kennel kom upp i Kennelklubbens disciplinnämnd.
– Formellt var det fel att para tiken innan ögonlysningen var gjord. Det konstiga är att man straffar en helt annan ras. Det borde finnas en rutin, att man ger berörd rasklubb en chans att yttra sig, säger Kjell Andersson.
SKK maktfullkomligt
Den bild som målas upp när man pratar med drevermänniskor är att SKK agerar maktfullkomligt och snudd på odemokratiskt. Kjell Andersson finner det exempelvis märkligt att disciplinnämndens beslut inte går att överklaga.
– Det har varit gruff om exempelvis detaljer i samband med utställningar. Det har varit saker som hade kunnat klaras ut om kommunikationen varit bättre, säger Kjell Andersson.
Han menar dock att Dreverklubben skulle få mycket svårt att arbeta, exempelvis internationellt, om man inte tillhörde Kennelklubben.
– I vissa fall är kontakten med SKK mycket bra, som i avelsarbetet och när det gäller avelsstrategier. Men i andra fall är den sämre. Nu jobbar vi för att förenkla kontakterna och förbättra kommunikationen, säger Kjell Andersson.
Arbeta demokratiskt
Han menar dessutom att Dreverklubben ska arbeta med demokratiska metoder för att rösta in ledamöter i Kennelklubben som tjänar dreverfolkets intressen.
Men Kjell Andersson ser också att det finns frågor kulturfrågor som kan vara svåra att överbrygga inom Kennelklubben.
SKK:s disciplinnämnd reagerade på att en anställd vid Filipgårdens kennel svarade att labradortiken skulle ha fått en abortspruta, om den sena ögonlysningen visat på defekter.
– Som husdjursmänniska har man en annan syn. Jag är svinuppfödare och tycker väl egentligen inte att en tidig abortspruta är något fel. Vi tillåter ju det på människor utan att någon höjer på ögonbrynen. I jägarkåren och hos brukshundsfolk har man ett annat förhållningssätt till djur. Det är inte alls förutbestämt att alla djur, exempelvis hundar som inte fungerar vid jakt, ska leva vidare till varje pris.
– Många gånger kan det vara humanare att avliva en hund än att låta den stå i en hundgård resten av sitt liv. Omplaceringar är inte alltid lätta, säger Kjell Andersson.
De personer som Jakt & Jägare talat med om fallet Filipgårdens kennel har bara positiva omdömen om Christer Filipsson och hans uppfödning.
”Seriös uppfödare”
– Det är en seriös uppfödare, aktad inom Dreverklubben. Det är bedrövligt att disciplinnämnden kunna göra så här. Straffet var alldeles för hårt. Det borde finnas en längre bromssträcka i sådana här fall, säger Kjell Lennartsson, Härkila kennels ägare.
Kennelklubben: ”Helt enligt reglerna”
– När en överträdelse sker medvetet säger våra stadgar att kenneln ska stängas av. Och avstängningen gäller alla raser, säger Ulf Uddman, VD i Svenska Kennelklubben.
Inledningsvis, innan Ulf Uddman tittat närmare på ärendet med Filipgårdens kennel, säger han att kenneln måste ha fått tidigare anmärkningar.
– Fel kan ske, men vi stänger normalt inte av någon för en förseelse, säger Ulf Uddman.
Men Filipgårdens kennel har inte fått några tidigare anmärkningar. När Ulf Uddman återkommer i ärendet och har läst på om fallet menar han att SKK:s disciplinnämnd agerat helt enligt reglerna.
”De chansade”
– Här chansade man och parade tiken trots att man visste att det krävdes ögonlysning. Då blir man avstängd från valpregistrering inom alla raser. Ögonlysningen togs bort ett och ett halvt år efter den här parningen, men den är nu ersatt med ett DNA-test istället.
Ulf Uddman menar att man ser allvarligt på det inträffade eftersom det finns ögonsjukdomar som ger blindhet hos labradorer.
– Här har man anfört att det var anställda som tog beslutet om parning. Men vårt regelverk tar inte fasta på vem som begått felet. Det är alltid uppfödaren som är ytterst ansvarig.
En anställd skrev i ett svar att tiken skulle ha fått en abortspruta om ögonlysningen visat på sjukliga förändringar hos henne.
– Det har inte vägts in i beslutet, men Kennelklubben anser att det inte är god sed att agera på det sättet, säger Ulf Uddman.
När det gäller kritiken, att disciplinnämndens beslut inte går att överklaga, hänvisar Ulf Uddman till att Dreverklubben får försöka ändra på det – den demokratiska vägen.
– Det står inskrivet i våra stadgar att besluten i disciplinnämnden inte ska kunna överklagas, precis som är fallet med en del andra rättsliga instanser i Sverige.
– Vill Dreverklubben ha en förändring, att det införs en ”överdisciplinnämnd” som överprövar besluten, får man försöka övertyga Kennelklubbens fullmäktige om det, säger Ulf Uddman.