Marken där Munkfors jaktvårdsklubb jagar är på 6 400 hektar och ligger mellan Munkfors och Sunne på båda sidorna om väg 241. Klubben är uppdelad i två jaktlag, där det största laget har 4 200 hektar.
Kjell Berggren har jagat på marken i jämt 30 år. Men nu börjar luften gå ur honom liksom många av de andra jägarna.
– Vi har klarat oss skapligt från vargen tidigare genom åren ända fram till slutet av 90-talet. Men sedan har vargstammen ökat så kraftigt och problemen trappats upp allt mer. Idag är det närmast omöjligt att jaga med hund, säger han.
Omringade av vargrevir
Vargarna som finns i området tillhör Jangenreviret, ett revir som enligt länsstyrelsen inventering hade åtta vargar vid senaste inventeringen. I söder finns ett nytt revir, Gårdsjö, som delvis lappar över gränsen till Jangen. I norr finns Trångreviret.
– I höstas jagade vi mycket sparsamt med hund. Vi gick och bandade en del, men de flesta älgarna sköt vi senare på vinterbetet. Vi hade åtta stora och åtta små, men vi lyckades bara skjuta elva av sammanlagt 16, förklarar Kjell Berggren.
Att det är gott om varg i markerna märks också på älgarnas beteende.
– I höstas jagade vi mycket sparsamt med hund. Vi gick och bandade en del, men de flesta älgarna sköt vi senare på vinterbetet. Vi hade åtta stora och åtta små, men vi lyckades bara skjuta elva av sammanlagt 16, förklarar Kjell Berggren.
Att det är gott om varg i markerna märks också på älgarnas beteende.
Älgarna flyr ut i vatten
– De är stressade och slänger sig gärna ut i vatten så fort de kan. Antagligen är det ett sätt för att freda sig från vargen, säger han.
För Kjell Berggren har de täta vargstammarna också inneburit problem för hans uppfödning av jämthundar under kennelnamnet Boråsens. Han har fött upp hundar sedan 20 år tillbaka.
– För att kunna meritera hundarna tvingas jag numera resa långa vägar till marker där det är vargfritt för att kunna jaga. Det kostar stora pengar att åka så mycket, kommenterar han.
Robin Hed är en av jägarna som nu bestämt sig för att lägga av att jaga i området efter att han fick sin gråhundstik vargdödad i höstas.
För Kjell Berggren har de täta vargstammarna också inneburit problem för hans uppfödning av jämthundar under kennelnamnet Boråsens. Han har fött upp hundar sedan 20 år tillbaka.
– För att kunna meritera hundarna tvingas jag numera resa långa vägar till marker där det är vargfritt för att kunna jaga. Det kostar stora pengar att åka så mycket, kommenterar han.
Robin Hed är en av jägarna som nu bestämt sig för att lägga av att jaga i området efter att han fick sin gråhundstik vargdödad i höstas.
Vargar slet tiken i stycken
– Hon hade ståndat älg. Men sedan bar det iväg norr ut, utanför vår mark. Jag hade åkt till platsen och kallade in henne och såg på pejlen att hon var på väg mot mig. Då fick jag plötsligt höra två skall och sedan blev det tyst, berättar han.
Robin rusade mot platsen och fick se två vargar försvinna samtidigt som han hittade resterna av sin hund.
– På de fyra minuter det tog för mig att ta mig dit hade de hunnit slita isär henne helt, säger han.
Robin rusade mot platsen och fick se två vargar försvinna samtidigt som han hittade resterna av sin hund.
– På de fyra minuter det tog för mig att ta mig dit hade de hunnit slita isär henne helt, säger han.
”Känner mig aldrig trygg”
Efter den upplevelsen bestämde sig Robin för att nu får det vara nog.
– Jag kommer aldrig mer att känna mig trygg att jaga på den marken. Jag jagar också i Gräsmark. Trots att det finns varg även där har det inte varit så mycket attacker på hundar där, säger han.
Även Kjell Berggren söker sig nu andra jaktmarker.
– I september ska jag jaga i Härjedalen men hur det blir i oktober är inte klart än, säger han.
– Jag kommer aldrig mer att känna mig trygg att jaga på den marken. Jag jagar också i Gräsmark. Trots att det finns varg även där har det inte varit så mycket attacker på hundar där, säger han.
Även Kjell Berggren söker sig nu andra jaktmarker.
– I september ska jag jaga i Härjedalen men hur det blir i oktober är inte klart än, säger han.