”Två tackor hittades döda och ytterligare elva tackor har hittills fått avlivas på grund av sina skador. Vid länsstyrelsens besiktning konstaterades kraftiga bett över nacke, rygg och bakdel. På två av tackorna saknades juvret. Besiktningsmannens bedömning var att fåren med 100 procent säkerhet angripits av rovdjur, och att varg är det mest sannolika. Fårägarna fick hjälp med att sätta upp akutstängsel i form av elnät för de kvarvarande tackorna. De vaktade fåren nattetid men har inte sett att det varit någon varg vid besättningen sedan angreppet. Det finns ingen känt vargrevir som berör Värmlandsnäs, men där precis som överallt annars i länet dyker det då och då upp enstaka vargar på vandring”, skriver Maria Falkevik.
”Mörkar inte attacker”
Därefter går hon in på faktumet att länsstyrelser ibland anklagas för att hemlighålla rovdjursangrepp. Så är inte fallet försäkrar hon.
”Givetvis mörkar inte länsstyrelsen rovdjursangrepp, utan statistik förs över alla besiktade angrepp som årligen sammanställs av Viltskadecenter”, påpekar Maria Falkevik.
Men ibland kan det vara en svår avvägning mellan allmänhetens intresse av att veta detaljer och hänsyn till djurägaren.
Hot mot drabbade djurägare
”Tyvärr förekommer det ofta spekulationer, ryktesspridning och rentav hot mot drabbade djurägare efter ett angrepp som lägger ytterligare sten på bördan. Kan vi på något sätt minska detta genom saklig information så gör vi gärna det, men vi vill inte medverka till att hänga ut personer mot deras vilja”, skriver Maria Falkevik
Förra veckan skedde även ett vargangrepp på en stövare i Torsby kommun.
Försvunnen hund i Forshagareviret
”I fredags fick vi även en rapport om en försvunnen sällskapshund i Forshagareviret. Tyvärr fick vi inte kontakt med hundägarna förrän flera dagar efter att hunden försvunnit. Eftersom inte hunden återfunnits och det inte finns några säkra spår att utgå ifrån så kan vi inte bedöma om något rovdjur orsakat försvinnandet eller inte. Det är väldigt viktigt att djurägare som tror att ett rovdjur har angripit deras djur snarast möjligt anmäler det till länsstyrelsen så att inga spår eller spårtecken hinner försvinna. Våra besiktningsmän gör vad de kan för att ta reda på vad som hänt, men ibland är bedömningarna svåra och ibland går det inte att göra en bedömning”, förklarar Maria Falkevik på bloggen.