Schillerstövaren Smillas död förändrade livet för Ulf Eriksson.
Foto: Privat Schillerstövaren Smillas död förändrade livet för Ulf Eriksson.

Vargattacken ändrade livet för Ulf

I december dödade vargarna Ulf Erikssons stövare Smilla. Det kom att förändra livet helt för honom.
– I dag vågar jag inte släppa någon hund på mina jaktmarker i Färna. Jag åker med husvagn till Vilhelmina och jagar någon vecka då och då, berättar Ulf Eriksson.

Han hade spårat en hel flock med vargar på markerna och var tveksam redan i december till att fortsätta jaga i Färna i Västmanland.
– När jaktkompisarna ringde och ville att jag skulle släppa hunden, sa att vi skulle bli sex-sju man, tänkte jag att vi kunde ringa in områdena effektivt. Jag trodde att vi kunde vara säkra…

Slutade i tragedi 
Jaktdagen slutade i tragedi. Ulf Hörde hur schillerstövaren Smilla skrek för sitt liv och förstod direkt att vargarna måste ha tagit henne. Han och jaktkompisarna skrek och sköt i luften, men det hindrade inte vargarna från att döda Smilla och ta sig tid att äta av henne.
Många människor hörde av sig till Ulf, dels journalister från olika media, dels jaktkompisar och bekanta som beklagade vad som hänt.

Föraktfulla kommentarer 
Bland vargvänner fanns människor som inte kände något medlidande.
– Det var folk som skrev på tidningarnas debattforum att jag fick skylla mig själv. De undrade bland annat hur jag upplevde att haren skriker när den blir tagen av en jakthund.
– Det är kommentarer från människor som inte vet ett dugg om hur jakt fungerar, kommenterar Ulf Eriksson.

”Skit samma med pengarna” 
Smilla var utställningschampion och hade två elitettor på drevprov. En elitetta till och hon hade blivit jaktchampion också.
Länsstyrelsen ersatte den värdefulla hunden enligt gängse praxis, långt under hennes egentliga värde. Ulf fick 20 000 kronor för hunden och 1 200 kronor för kostnaderna att lämna henne till veterinär och få henne bränd.
– Men det är skit samma med pengarna. Även om jag fått 50 000 kronor så får jag inte tillbaka Smilla. Det är inte pengarna det handlar om, säger Ulf.

Jakten förstörd
Vargattacken medförde att han inte vågar släppa sin andra schillerstövare, Ticko, på jaktmarkerna i Färna.
– Jakten där är förstörd för mig. Jag släppte några gånger i Skultuna, men enligt länsstyrelsen står det inte på innan det är vargrevir där igen, säger Ulf.

Såg ut som ett bältdjur 
Länsstyrelsen gav honom en vargväst med vassa taggar i ryggen, men den vill inte stövaren Ticko att jaga i.
– Trots att det var färskt harspår sprang han inte en meter. Han stod på samma plats och såg ut som ett bältdjur. Jag tror också att stövare måste bli alldeles för varma i sådana där västar, om de ska jaga flera timmar.
Ulf har levt för löshundsjakten och varit ute med sina hundar på harjakt i stort sett varje dag i veckan. Det är i dag ett minne blott.

Långa resor 
– Via bekantas bekanta har vi fått möjlighet att jaga hare i Vilhelmina. Vi åker upp med husvagnarna och jagar någon vecka då och då.
Ticko blir åtta år snart och Ulf har trots allt börjat planera för en generationsväxling. Eventuellt får han en ny valp i juni.
– En bekant ska para sin hane och kommer att få en valp som ersättning. Jag fick frågan om jag ville ha valpen och tackade ja, säger Ulf Eriksson.