På torsdagen vittnade Hannes Lohi, genetiker och professor vid Helsingfors universitet, om att genbanken för varg kan innehålla DNA-prover från varghybrider i tredje generation, skriver Österbottens Tidning.
Genbanken har fyllts på med prover sedan mitten av 1990-talet. Men det har inte gjorts morfologiska undersökningar av djuren för att försäkra sig om att de varit renrasiga vargar. Det är livsmedelsverket Evira som undersöker vargar som skjuts olagligt.
– Vi tittar lite på färg och tänder och registrerar djuren som den art den tros tillhöra, sade Minna Nylund under rättegången.
Jämförde skallmått
De tre vargar som rättegången handlar om har genomgått en så kallad osteometisk undersökning, där deras skallar och skalldelar mätts och jämförts med hundskallar, bland annat pekingese. Då bedömdes de tre vara äkta vargar eftersom måtten föll utanför intervallet för hundskallarna.
Under rättegången medger Anna-Lisa Salmi, som utfört undersökningarna, att resultatet kunnat bli annorlunda om man använt storvuxna hundars skallar som referensmaterial.
Kan finnas hundgener i varggenbanken
Professor Hannes Lohi påpekar att myndigheter har förlitat sig helt på att jämföra DNA-prover för att artbestämma varg. Men detta är en osäker metod, då ingen vet hur pass många hybridgener det finns i genbanken. Ju fler hybridgener desto svårare är det att artbestämma renrasig varg, hävdar han.
Dessutom jämför han med den hundgenforskning han själv sysslat med, där det används 17 000 märkesgener. Inom vargforskningen används enbart 17 märkesgener, vilket inte heller ger tillräckligt tillförlitliga resultat.
Betydligt mindre jämförelsematerial
Inom hundforskningen finns det prover från 60 000 individer och 330 olika raser. Dessa prover kommer från hunduppfödare. Inom vargforskningen finns det prover från 400 vargar, vilket gör att Hannes Lohi betraktar genbanken som värdelös om det finns mer eller mindre hundgener i den.