Det var den förra regeringen som ändrade i 58 paragrafen i jaktförordningen, så att beslut om vargjakt inte längre skulle kunna överklagas i domstol.
Förändringen infördes eftersom en lång rad beslut om licensjakt och skyddsjakt malde så sakta i de rättsliga kvarnarna att jakten i många fall inte kunde genomföras, trots att jaktbesluten i grunden var juridiskt hållbara.
Naturvårdsverket blev högsta överprövande instans.
EU-domstolens rättspraxis
Men det är fel, slår Högsta förvaltningsdomstolen i dag fast.
Så här står det i pressmeddelandet från Högsta förvaltningsdomstolen:
”I EU-domstolens rättspraxis ställs krav på möjligheter till domstolsprövning när det gäller att skydda enskildas rättigheter och när det krävs för att ge EU-rätten en ändamålsenlig verkan.”
Livsmiljödirektivet
Högsta förvaltningsdomstolen anser att EU-domstolens rättspraxis innebär att miljöorganisationer blir företrädare för ”livsmiljödirektivet” och att den rollen kräver ett effektivt domstolsskydd.
Högsta förvaltningsdomstolen skriver:
”Om direktivet ska kunna ges en ändamålsenlig verkan fordras att nationella domstolar kan pröva om nationella regler håller sig inom de gränser som direktivet anger.
Högsta förvaltningsdomstolen finner att frågan om kraven i livsmiljödirektivet har uppfyllts således måste kunna prövas i domstol. Förbudet i jaktförordningen mot att överklaga beslut om jakt efter skyddade arter står därmed i strid med EU-rätten.”