Vargskytten söker nåd hos regeringen

Stig Engdahl sköt en varg som dödat tio av hans får. Han dömdes till fängelse. I dag lämnar han in en nådeansökan till regeringen.
– Jag har skjutit en varg. Jag har dömts till fängelse. Och nu ber jag om nåd. Inte för att jag ångrar något. Jag skulle göra det igen, om det behövdes. Jag ber om nåd därför att mitt fall skall bli känt bland dem som kan påverka.

Det skriver den 63-årige lantbrukaren Stig Engdahl i Ed.

Han har dömts till ett halv års fängelse och ska in i sin cell den 1 mars.

Det är straffet för att han sköt vargen som dödat tio av hans får. Både de 21 kvarvarande fåren och de sju korna har skickats till slakt.

– Fåren kan jag ju ändå inte skydda och korna kan jag inte ta han om när jag sitter i fängelse, säger Stig Engdahl till Expressen.

I dag kom hans nådeansökan till regeringen.

Men Stig Engdahl har inga förhoppningar om att slippa fängelset. Han hoppas att ansökningen om nåd ska ge publicitet om djurägarnas problem när vargarna blir allt fler.

– Den varg jag kom att döda hade rivit ett stort antal får inom sitt revir, där vår gård ligger. Han var ökänd. Men myndigheterna vägrade att medverka till att han avlivades, skriver Stig Engdahl.

Han berättar hur det gick till när vargen sköts:

– Den morgonen väcktes jag tidigt. Telefonen ringde. Vargen var på gång. Han hade dödat två får hos grannen men skrämts i väg. Väl uppe såg jag honom genom fönstret. Han travade raskt mot hagen. Jag hade tagit fram bössan. Kanske måste jag avliva skadade får igen.

När jag bullrade ut försvann vargen i skogen. Hade jag skrämt honom? Inte! Strax korsade han ganska nära mig vägen mot fårhägnet. Fick jag skjuta? Våra får var i fara. Vargen kom från ett oavslutat angrepp hos grannen. Jo! Jag sköt.

– Jag har nu dömts till sex månaders fängelse, tillägger Stig Engdahl.

– Jag har dömts för att jag har gjort vad varje ansvarsfull djurägare skulle ha gjort i motsvarande situation. Jag har dömts utan att domstolen har förklarat varför det sätt som jag läste bestämmelsen på är fel. Jag har dömts trots att den ansvariga ministern offentligen har bekräftat att bestämmelsen är oklar. Men det är jag som drabbas av oklarheten.

– 28:e paragrafen i jaktförordningen ställer upp tre förutsättningar. Ett angrepp skall ha skett tidigare. Ett nytt skall vara antagligt. Båda dessa förutsättningar var uppfyllda i mitt fall. Men dessutom skall dödandet ske i anslutning till angreppet .

– Jag trodde och jag försvarade mig med att med angreppet menades det angrepp som man försöker hindra vargen från att genomföra, kommenterar Stig Engdahl.

– Allt annat skulle vara mycket konstigt. Inte har väl riksdagen tänkt sig att man inte får skjuta en varg med käftarna om fårets hals bara för att det tidigare angreppet skett tio minuter tidigare? undrar han.

– Min uppfattning delades av tingsrätten. Jag friades. Hovrätten hänvisade bara till ett tidigare avgörande av Högsta domstolen.

Högsta domstolen fällde bonden på Gräsö i Uppland, som sköt en varg som var på väg in till hans kor. Dessförinnan hade vargen anfallit djur hos en granne. Men tio minuter är för lång tid mellan två angrepp, ansåg Högsta domstolen.

– Varför det skall vara så och vilka konsekvenser det kan få sägs inget om, kommenterar Stig Engdahl. Och så dömdes jag. Högsta domstolen vill inte ta i mitt fall. Det verkar pestsmittat.

– Jag tycker inte att jag har gjort något fel. Felet ligger hos politikerna som ansvarar för en oklar lag och domstolarna som inte klarar av att hantera oklarheten.

– Det är motbjudande att söka nåd. Jag gör det ändå. Inte för att jag inte skulle kunna sitta i fängelse. Det finns inte längre några får som behöver mig. Jag gör det därför att jag kanske kan få uppmärksamhet på landsbygdens problem, avslutar Stig Engdahl.