Det säger Olof Liberg, vargforskare vid Grimsö viltforskningsstation när han summerar det svenska vargåret 2010/2011.
Som vetenskapsman är han försiktig med sina slutsatser och vill på forskarvis ha både hängslen och svångrem när han uttalar sig.
Men hur man än räknar så är det ingen tvekan om att det senaste årets ökning av vargstammen varit rekordstor.
Rätt resultat över tid
– Det finns felkällor i våra inventeringsmetoder men skulle det finnas fel är det fel både uppåt och nedåt, så över en längre tidsperiod blir resultatet rätt, säger han.
Inventeringen för 2011 visar alltså att det fanns ungefär 310 vargar vid senaste kartläggningen.
Därefter har det förekommit mellan 30 och 40 föryngringar vilket uppskattningsvis gett mellan 110 och 130 nya valpar som överlever.
Det skulle alltså ge sammanlagt 310 plus kanske 120 nya vargar vilket betyder sammanlagt 430 vargar.
Men samtidigt är det så att vargar, precis som alla andra varelser, avlider och det handlar om ett 40-tal djur per år.
Försiktigt uppskattning
Så enligt Olof Libergs försiktiga prognos ligger idag den svenska vargstammen på 350 individer (det var det där med både hängslen och svångrem).
– Men åter igen, förutsättningen är att vi har rätt inventeringsvärde, säger han.
Klart är dock att vargstammen ökar med rekordfart.
• Hur kan det då komma sig att vargkullarna ökat och blivit allt större trots inaveln i den skandinaviska vargstammen? Inavel skulle ju leda till mindre kullar har det sagts?
– Det är svårt at säga men vi kan ha fått vad man kallar ”genetisk rensning”, kort sagt att det naturliga urvalet har sorterat bort de genetiskt dåliga individerna och de bra blivit kvar trots att de är inavlade, svarar Olof Liberg.
Problem upp till ytan
Inavel är inte i sig farlig och den skapar inga nya problem men gör att dåliga genetiska anlag som tidigare legat dolda fördubblas och kan ”flyta upp till ytan”. Nära släktingar som saknar dolda genetiska defekter kan alltså para sig utan att det uppstår problem med avkomman på grund av genetiska orsaker.