I försöket, som genomförs för första gången när det gäller den skandinaviska vargrasen, deltar tre norska och tre svenska djurparker. Totalt flyttas åtta valpar, en tik och en hane till varje styvmoder. Syftet med testet är att ta reda på om det är möjligt att plantera vargvalpar från djurparker ut till vilda vargar.
Om valparna överlever är planen att plantera ut djurparksvalpar i de svenska vargreviren våren 2012.
I extremfallet hälften så stora
I försöket går djurparkspersonalen in med bortbytingar i sina varghägn. De främmande valparna placeras bland de valpar som tiken är biologisk mor till. Under de första dagarna har man inte velat störa vargarna ytterligare och därför är de första rapporterna inte helt säkra.
Ålderskillnaderna mellan de utplanterade och biologiska valparna varierar mellan två och åtta dygn. I extremfallet är de utplanterade valparna hälften så stora som tikens biologiska valpar.
Just åldersskillnaden har varit en fråga som vållat debatt. Kritiker pekar på att djurparksvargar i genomsnitt föder sin valpar väsentligt senare än vilda vargar.
Flyttkarusellen
Hela den här flyttkarusellen startade för exakt en vecka sedan, måndagen den 23 maj.
– En tik och en hane flyttades med bil från Nordens Ark till Orsa. Efter något dygn flyttade tiken samtliga valpar i djurparken och lämnade den första lyan tom, säger Mats Amundin.
Onsdagen den 25 maj startade man med flygplan i Sverige och Skavsta. I södra delen av Norge, Kristiansand, möttes man av personal som hade med sig två valpar som flögs till Namnskogens Familjepark i mellersta delen av landet.
– De valpar som lämnades i Namnskogen lades i något som såg ut som en hundkoja i djurparken. Tiken flyttade dem vidare till någon annan lya, säger Mats Ammundin.
Från Namnskogen fick man också med sig två valpar, som flögs vidare till Polarzoo i närheten av Bardu i Nordnorge.
Ingen koll på födointaget
– Det tog fem minuter, sedan hade tiken flyttat alla valparna, säger Mats Amundin.
Han deltog själv när två olika tikar vid Järvzoo fick byta valpar med varandra i torsdags. Även där flyttade tikarna valparna.
– Hittills verkar tikarna ha accepterat de nya valparna. Men vi har ingen koll på om de får tillräckligt med mjölk av sina nya mödrar, säger Mats Amundin.
– I två parker har tikarna fångats på bild när de burit ut valparna från lyan och flyttat till en alternativ lya. I en park har man gått ned i lyan och konstaterat att den är tom. Där är det osäkert hur statusen för valparna är, men vi tror att hon flyttat med alla valpar, säger Mats Amundin.
Planen är att åtelkameror kommer att placeras utanför de vilda lyorna, om det blir verklighet med att plantera ut djurparksvargar i det fria.
– Det blir vår enda chans att se hur det fungerar med vilda djur inblandade, säger Mats Amundin.
Baddade i urin
För att minimera risken för bortstötning har djurparkspersonalen haft gummihandskar på sig vid all hantering av valparna. Man har även ”baddat” dem i urin från de biologiska valparna. Allt för att tikarna ska acceptera sina fosterungar.
– Valparna har i samtliga fall lagt sig i en stor hög för att sova. Så de verkar inte ha några problem att acceptera varandra. Nu får vi se hur återstoden av försöket går, säger Mats Amundin.
• Hur det du på hela den här konstgjorda hanteringen av vargvalpar?
– Det är enda chansen för att räta upp inaveln i den svenska vargstammen. Jag har gjort simuleringar och de visar att den naturliga invandringen inte alls räcker till, i alla fall inte som den sett ut de senaste årtiondena. Och med flytt av vuxna vargar har vi sett hur det kan gå – de kan ta vägen vart som helst, svarar Mats Amundin.
Inte samma instinkt
Vargforskare Olof Liberg har tidigare i Jakt & Jägare berättat att rovdjur inte har samma instinkt som exempelvis hjortdjur att stöta bort främmande avkommor.
– Bland hjortdjur i flock är det vanligt att ungar försöker få mat av andra än sin mamma. Där är det viktigt för artens överlevnad att inte vem som helst kan äta sig mätt. Avkommorna prioriteras. Bland rovdjur förekommer det inte överhuvudtaget, att det plötsligt skulle dyka upp en främmande unge och därför verkar till exempel vargar sakna instinkten att stöta bort främmande ungar, säger Olof Liberg.