Tham har surfar runt på Internet och funnit många exempel på högre priser på jaktarrenden. I Skåne hittade han en mark på 14 hektar som arrenderades ut för 14 800 kronor. Där skulle jakträttsinnehavaren kunna skjuta 0,7 vildsvin, 0,5 dovhjort och 0,4 rådjur per år.
– Det innebär 10 000 kronor per fällt djur. Jag har hittat liknande priser i Småland. Vilka konsekvenser får det här? Jo, risken är stor att man tullar på att inte skjuta mer än vad marken föder. Grannsämjan hotas också, om inte jag skjuter så skjuter grannen, säger Tham till Land Lantbruk.
Upplevelsen
Han menar att jägare som arrenderar sådana marker måste vara inriktade på jaktupplevelsen istället för att skjuta mycket vilt.
De som söker stora vildsvinsstammar att jaga måste vara beredda att utfodra. Men det är inte problemfritt påpekar Tham.
– Här har vi en konflikt under uppsegling. På LRF-stämman häromveckan krävdes stopp av utfodring och skottpengar på vildsvin. Det är olyckligt om vi kommer konflikt med varandra och jag hoppas att våra organisationer kan lösa det här, säger Tham till Land Lantbruk.
Vargen en joker
Han kan se positiva effekter av ökade jaktarrenden, som att vilt värderas högre. Men på det hela taget överväger nackdelarna. En del har inte råd att fortsätta med jakten, den folkliga förankringen går förlorad. Intresset för vård av biotop och fauna riskerar minska. Konflikterna mellan jägare och markägare ökar, menar Tham.
– Sedan har vi en joker i leken som kan ändra på allt det som jag har sagt – vargen! I de trakter där vargen finns märks i dag att arrendepriserna går ner och även värdet på skogsfastigheterna, säger Mikael Tham till Land Lantbruk.