I början av 2000-talet upptäcktes sjukdomen också bland hundar av rasen basset artesien normand. Det finns fall där hundar med sjuka syskon gett så mycket som 35 avkommor och 19 barnbarn. Jambo på bilden har släktingar som avlivats på grund av lungödem.
Foto: Mikael Moilanen I början av 2000-talet upptäcktes sjukdomen också bland hundar av rasen basset artesien normand. Det finns fall där hundar med sjuka syskon gett så mycket som 35 avkommor och 19 barnbarn. Jambo på bilden har släktingar som avlivats på grund av lungödem.

Varning för lungödem vid valpköp

Planerar du att skaffa en drever- eller basset artesien normand-valp? Var då observant på om släktingar till den tänkta valpen drabbats av lungödem. Risken är att du får en hund som inte går att använda till jakt.

– Sjukdomen har omkring 30 procents ärftlighet. Hundar som insjuknat ska absolut inte användas i avel, säger Kjell Andersson, ordförande i Svenska dreverklubbens avelskommitté och vice ordförande i föreningens huvudstyrelse.

Lungödem, eller jaktödem som det ibland kallas, leder till att hundens lungor fylls med vätska vid ansträngning.
Efter en hård jaktdag vägrar hunden plötsligt lägga sig ned. Den sitter med högt huvud och bara flämtar. Rent ut sagt kämpar den för att överhuvudtaget få luft. Tillståndet är så allvarligt att det händer att hundar dör, kvävs. Många jakthundar har också fått avlivas till följd av sjukdomen.
Flåsandet gick inte över
June-Marie Erikssons idag åttaåriga drevertik Zenda insjuknade i fyraårsåldern.
– Jag var ute och jagade med henne. När vi kom hem var hon mer andfådd än hon brukade vara, bara satt och flåsade och det gick inte över. Hon såg mer och mer tagen ut, så jag åkte till Strömsholms djursjukhus. Där konstaterade man att hon hade vätska i lungorna och höll kvar henne i ett dygn, berättar June-Marie.
Nu får Zenda två vätskedrivande tabletter de dagar hon jagar, en före jakt och en efter.
Men June-Marie kan inte använda henne som den jakthund hon var tänkt att vara.
Släpps bara korta svängar
– Hon får vara med för att hon tycker att det är så roligt. Men jag släpper henne bara två korta svängar varje jakt, en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen, berättar June-Marie.
Zendas insjuknande är både typiskt och otypiskt. Det typiska är att hon är otroligt tätskallig och ihärdig.
– De kännetecken vi har på hundar som insjuknar är att de ofta är tätskalliga och har stor jaktlust. Tunga och muskulösa hundar är också vanligare. Dessutom är det vanligt att sjukdomen bryter ut i samband med att hunden drabbats av någon typ av infektion och anstränger sig hårt, säger Kjell Andersson.
Drever och basset artesien normand drabbade
Det är framför allt drever och basset artesien normand som insjuknat i Sverige, men sjukdomen förekommer också hos andra raser.
Det otypiska med Zenda är att hon är mer en lätt drever än stor och tung. Hon var också rejält cykelmotionerad och i toppform när hon drabbades. Däremot hade hon sannolikt en halsinfektion. Veterinärerna konstaterade att hon var ”ful i halsen”.
– Just ansträngning vid infektion ska man passa sig för. Ingen människa skulle ens tänka tanken att springa ett maratonlopp om han eller hon hade feber på morgonen. Var därför observant på om hunden är hängig när det är dags för jakt. För att vara riktigt på den säkra sidan kan man ta tempen på hunden på morgonen, säger Kjell Andersson.
Tidig och hård jakt kan ge problem
Väldigt tidig och hård jakt har även visat sig vara vanligt hos drabbade hundar. Rekommendationen är att inte jaga med hundar som inte är färdigväxta och fulltränade.
Väderleken spelar också in. Fler hundar tenderar att insjukna när luftfuktigheten är hög.
– Just den dagen hon blev sjuk första gången var det väldigt fuktigt i luften. Även de gånger hon fått känningar senare har det varit regnigt, säger June-Marie Eriksson.
Genetiska anlag starkt bidragande
De genetiska anlagen är dock starkt bidragande när det gäller lungödem. Enligt Kjell Andersson är ärftligheten omkring 30 procent hos drevrar.
– Vi började upptäcka de första fallen bland drevrar på 1960-1970-talet. I dag finns 180 rapporterade fall i rasen, men mörkertalet är stort eftersom inte alla sjuka hundar kommer till vår kännedom. Sjukdomen är så utbredd i rasen att vi inte kan stoppa aveln med alla hundar i riskzonen. Däremot har vi fått bort de värst drabbade linjerna, säger Kjell Andersson.
Ska stoppas i aveln
Dreverklubben rekommenderar att man inte avlar på hundar som har fler än två syskon med lungödom. Rekommendationen är också att hundar som lämnar mer än en avkomma med sjukdomen, ska stoppas från avel, även om de själva är friska.
I början av 2000-talet upptäcktes sjukdomen också bland hundar av rasen basset artesien normand.
Det började med att SKK ålade alla rasklubbar att ta fram rasspecifika avelstrategier för att stoppa sjukdomar. En enkät tydde på att rasen hade ökat frekvens av lungödem.
Ordföranden i rasklubben, Fredrik Jarl, hänvisar till före detta styrelseledamoten Susanne Karlsson. Hon har jobbat med frågan sedan den uppmärksammades.
Hittade 30-talet sjuka hundar
– I slutet av 2000-talet genomförde vi en stor enkätundersökning med ägarna till alla de drabbade hundarna vi kände till. Det visade sig att ett 30-tal hundar insjuknat. När Kjell Andersson analyserade enkäterna fann han också att det fanns släktskap mellan några av de värst drabbade linjerna, berättar Susanne Karlsson.
Hösten 2009 beslutade föreningens uppfödarkonferens att införa restriktioner i aveln med anledning av sjukdomen.
Rekommendationen är att hundar inte ska paras förrän de uppnått tre års ålder. Taket för varje avelshund sattes till max 20 avkommor.
Sjuka hundar med många avkommor
– Det finns fall där hundar med sjuka syskon gett så mycket som 35 avkommor och 19 barnbarn. Jag anser att matadoravel är helt fel med tanke på sjukdomar som kan förekomma, säger Susanne Karlsson.
– I avelsboken, som SKK rekommenderar, har författaren Lennart Swensson en klar linje. Ingen hund ska under sin levnad producera fler valpar än 25 procent av siffran för ett års registrering inom rasen, tillägger hon.
För basset artesien normand betyder det max 17,6 valpar efter en avelshund. Det är snittet för antalet registrerade valpar under fem år. Uppfödarkonferensen avrundade dock till 20 valpar.
Forskning behövs
Kjell Andersson jobbar som genetiker vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Han har forskat på tamgrisar och är övertygad om att en rejäl forskningsinsats skulle kunna ge svar på vilken gen som ger lungödem hos jakthundar.
– Jag har försökt övertyga forskningskollegor i många år om att titta på problematiken kring lungödem. Men forskningsanslagen är begränsade och då väljer man att satsa på sjukdomar som är enklare att hitta lösningen på. Jag försöker också intressera SKK och tror att man förr eller senare kommer att ta tag i den här frågan, säger Kjell Andersson.
Nya rasbeskrivningar
Han menar också att rasbeskrivningarna för de drabbade raserna bör ändras.
– Vad menar man egentligen med en ”robust” drever, att den är stor och tung? I min värld är en robust hund den som är frisk och jagar upp i hög ålder. Sedan får den se ut hur som helst, kommenterar Kjell Andersson.
Susanne Karlssons tips till alla valpspekulanter är att verkligen ta reda på hur det förhåller sig med sjukdomsanlagen hos föräldradjuren.
– Begär en kopia av stamtavlan eller hämta den på hunddata.se. För basset artesien normand finns alla insjuknade hundar rapporterade på klubbens hemsida, säger Susanne Karlsson.
Uppmanar att rapportera
Hon uppmanar också alla ägare av insjuknade hundar att verkligen rapportera dem till klubben.
– Man kommer säkert att hitta genen som orsakar sjukdomen, men fram tills dess måste vi alla hjälpas åt för att minska effekterna av den, säger Susanne Karlsson.