Jakt & Jägare berättade på måndagen att länsstyrelsen i Jämtland fått nobben att hitta de skadegörande vargarna med hjälp av vargtikens sändarhalsband.
Det fördröjde avlivningen av tre vargar i två dagar. Istället för att söka vargflocken med hjälp GPS-utrustningen fick avlivningspatrullen ringa in vargarna på marken.
Överlät avgörandet till veterinären
Vargtiken utrustades med sändaren av vargforskarna vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– Vi är osäkra på om Djurförsöksetiska nämndens regler medger att pejlingsuppgifterna används vid avlivning. Vi sa till länsstyrelsen att vi lämnar ut pejlpositionerna, under förutsättning att länsveterinären tillstyrker det, säger chefen för vargforskarna på Sveriges lantbruksuniversitet, Håkan Sand.
Regler för djurförsök
Ärendet gick då för avgörande hos länsveterinär Johan Olsson och han sa nej.
– Den generella regeln är att du inte kan börja sväva ut och göra en massa andra saker med ett djur, om du har tillstånd för djurförsök. I värsta fall förlorar du tillståndet och blir åtalsanmäld, säger Johan Olsson.
Vargforskarna har i sitt tillstånd för djurförsök fått lov för infångande, sövning och märkning av vargarna. Något tillstånd för att använda pejlutrustningen för avlivning finns inte.
Vill att högre instans provar
I och med att forskarnas hantering av vargarna räknas som djurförsök kommer de automatiskt att omfattas av djurskyddslagstiftningen.
– Eftersom det inte står någonting om jakt och avlivning i tillståndet, är min slutsats att informtionen från pejlen inte kan användas för det, säger Johan Olsson.
Han menar nu att den här frågan, om samhället ska kunna ta hjälp av forskarnas GPS-signaler för att avliva skadegörande vargar, måste prövas av högre instans.
– Min bedömning är att Djurförsöksetiska nämnden måste titta på saken och besluta vad som är möjligt, säger Johan Olsson.