Det var i söndags som yrkesfiskaren Johan Axelsson i Gibraltar, mellan Norsholm och Grenholms slott, fick ett stort hunddjur utanför hästhagarna.
– Jag skyndade mig att ta frugans kamera. Men det var egentligen ingen brådska, för vargen var kvar i minst fem minuter på 30 meters avstånd, berättar Johan Axelsson.
Osäker
Tidningen Corren ringer Johan Falck, besiktningsman på länsstyrelsen, och han tycker att det finns saker i bilderna som tyder på att det rör sig om en hund.
– Vargar brukar hålla huvudet mer i nivå med kroppen, även om de tittar uppmärksamt på något, säger Johan Falck till Corren.
Att djuret på bilden har svart svanstipp och saknar en markerad midja, tycker han talar för att det är en varg.
Också osäker
Jakt & Jägare ringer vargforskare Olof Liberg och han vill inte säga något tvärsäkert i första läget.
– Det är alltid svårt med bilder, men svansen ser ut att vara tillräckligt lång för att det skulle kunna vara en varg. Jag kontaktar mina kollegor och frågar vad de tror, säger Liberg.
Han reagerar också på det högburna huvudet men resonerar sig vidare.
– Den ser lite annorlunda ut. När jag tänker efter har jag sett bilder förut med vargar som sträcker på halsarna i sin strävan att se någonting som de upptäckt, säger Liberg.
Mejlar kollegorna
Han mejlar runt till skandinaviska vargforskare och återkommer med svar.
Norske vargforskaren Petter Wabakken svarar först:
”Dette tror jeg bestemt er en varg. En ung varg på utvandring ”innestengt” mellom tråder og stengsel, etter all sannsynlighet født i 2014. Ser ut som den fortsatt har valpelik pels”, skriver Wabakken.
Erfarne fältarbetaren Per Ahlvist, som bland deltagit vid mängder av sövningar av varg, konstaterar kort:
”Varg.”
Övertygade
Norrmannen Jon Martin Arnemo är också övertygad:
”Jeg vil heller si ulv (som i Skandulv)”, skriver han till Liberg.
För Johan Axelsson har det aldrig rått något tvivel.
– Jag stod så nära under så lång tid, att jag blev helt övertygad om att det inte var någon hund. Däremot är jag fundersam på att den uppträdde så lugnt och var så orädd. Trots att jag skrek och viftade med armarna gjorde den sig ingen brådska, säger Johan Axelsson.