Nu sätter landsbygdens organisationer gemensamt ner foten för en bättre vargförvaltning!
På torsdag denna vecka kommer det att överlämnas ett brukardokument till ansvariga politiker. Det är undertecknat av de flesta organisationer som företräder människor som drabbas av de kostnader och umbäranden en överstor vargstam medför.
Vi som skrivit dokumentet har utgått från att Sverige är medlemsland i EU och därmed måste följa texten i EUs art- och habitatdirektiv. Detta direktiv beskriver våra vilda arters bevarande, men även hur hänsyn skall tas till människor och deras näringar. Vi menar att denna viktiga aspekt i direktivet ofta ”negligeras” av ansvariga tjänstemän och politiker.
Ett viktigt ställningstagande
Brukardokumentet hävdar att vi i dag har gynnsam bevarandestatus på varg och att vi mycket väl kan hävda det redan vid en population om 100-120 vargar. Gynnsam bevarandestatus är en förutsättning för att Sverige skall kunna förvalta vargstammen genom jakt och är därför ett mycket viktigt ställningstagande.
I art- och habitatdirektivets avtalstext finns inget som beskriver särskild genetiska krav för våra arter. Men i direktivets riktlinjer finns en rekommendation om att det bör vandra in en (1) obesläktad individ per generation i populationen. Då ökar inte inavelgraden. Denna rekommendation uppfyller vi med den invandring vi haft. Vi anser vidare att vargarna i Sverige och Norge är en del av den stora ryska vargstammen vilket gör att vi med råge kan hävda att populationen har fler än 500 reproducerande individer vilket är ett krav framfört av vissa genetiker.
Handlar om mlljardbelopp
Brukardokumentet beskriver de enorma kostnader en obegränsad vargstam innebär för våra gröna näringar men även för skattebetalarna. Det handlar om miljardbelopp och så stora kostnader kan inte dessa små, men viktiga näringar bära. Vi menar att det är ytterst viktigt för våra politiker att förstå vad det är för insatser och umbäranden landsbygdsbefolkningen måste göra.
Förstår man inte detta kan man heller inte förstå den frustration många drabbade känner i dag.
”Kan stå inför kraftigt bakslag”
Dokumentet tar även upp illegal avlivning av varg. Vi menar att detta ofrånkomligen blir resultatet när drabbade människor känner att beslut tas över deras huvuden och att den demokratiska möjligheten att påverka hur många vargar man skall ha inte finns kvar.
Då dagens vargförvaltning inte har någon politiskt och därmed demokratisk styrfunktion, utan allt överlämnas till tjänstemän menar vi att vi kan stå inför ett kraftigt bakslag.
Vill att regeringen omförhandlar med EU
När art- och habitatdirektivet skrevs under lades vissa arter in i en särskild bilaga. På dessa arter får ej förvaltningsjakt bedrivas utan endast skyddsjakt är tillåten. Några av dessa arter är björn, järv, lo och varg. Alla dessa djurslag kan betraktas ha gynnsam bevarandestatus i dag, trots det står de kvar i bilaga 4. Detta innebär att vi jagar dem endast vid skyddsjakt. Om ett överklagande skulle komma in mot detta förfarande finns det stora möjligheter att det skulle kunna bifallas av en domstol. Detta tycker vi är helt felaktigt och föreslår därför regeringen att begära en omförhandling med EU i denna viktiga fråga.
Varnar för dold agenda
Det är djup olyckligt då människor känner att man inte kan lita på politiker och tjänstemän på olika myndigheter. Vi menar därför att man tydligt skall deklarera sina förvaltningsmål i den förvaltningsplan som skall tas fram. Gynnsam bevarandestatus är en miniminivå vi måste ha för att uppfylla art- och habitdirektivets avtalstext. Men sedan måste man även sätta en övre gräns för hur många vargar vi skall ha.
Godkänner max 180 vargar
Gör man inte det, infinner sig direkt en osäkerhet om att det kan finnas en dold agenda där myndigheterna driver upp stammarna till högre nivåer än vad som är nödvändigt. Vi menar därför att förvaltningsmålet bör sättas i spannet 100 – 180 vargar. Då uppfyller vi de krav som ställs i direktivet och samtidigt behöver vi inte skada landsbygdens befolkning och dess näringar orimligt mycket. Privatpersoner skall ej behöva ta medel ur egen ficka för att täcka de kostnader som denna vargstam orsakar utan de bör givetvis täckas med statliga medel.
”Forskarna avviker på viktiga punkter”
I veckan presenterade några av våra mest erfarna vargforskare sin syn på läget genom ett brev till bland annat Naturvårdsverket. Deras uttalande synkroniserar till mångt och mycket med vad vi hävdar i brukardokumentet om att vi idag har gynnsam bevarandestatus. Men vi menar att de avviker på några mycket viktiga punkter. Forskarna uppger i sitt brev att minsta livskraftiga population (MVP) är 100. Det är enligt vår analys av refererad litteratur och simuleringarna felaktigt. Det korrekta MVP-värdet bör sökas i intervallet 40 – 60 vargar vilket med en säkerhetsfaktor om cirka 2 ger en gynnsam referenspopulation, ett golv om 100 – 120 vargar.
”Tar inte hänsyn”
Den säkerhetsmarginal forskarna uppnår vid ett golv om 270 vargar saknar stöd i såväl direktivet som i de rekommenderade riktlinjerna. Samtidigt väljer forskarna vid den angivna nivån att inte ta hänsyn till människor och näringar på det sätt direktivet tydligt deklarerar som absolut nödvändigt.
Vi som skrivit brukardokumentet är:
Karl Hedin, Jesper Jönsson, Anders Runnérus, Roger Engstrand, Thomas Ekberg, Kjell Lennartsson
De organisationer som stödjer dokumentet via underskrift eller missiv är följande: Svenska Samernas Riksförbund, Förbundet Sveriges Småbrukare, Svenska Jägareförbundet, Svenska Kennelklubben, SPOFA Jakt, Kvinnors nätverk mot varg Rödluvan och Mormor, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Yrkesjägarförening, Föreningen Allmogekon, Svenljungagruppen, Svenska Älghundklubben, Svenska vit Älghundklubb, Svenska Björnhundklubben, Svenska Laikaklubben, Svenska Jämthundklubben.
