Under hösten har ett fåtal kalvar skjutits på Öland. Slaktvikten har varit på 20-25 kilo mot normalt omkring 75 kilo
Under hösten har ett fåtal kalvar skjutits på Öland. Slaktvikten har varit på 20-25 kilo mot normalt omkring 75 kilo

”Det är något sjukt med älgarna på Öland”

Efter fyra års jaktstopp har den första älgjakten genomförts på Öland.
Ägskötselområdena på Öland bestämde att 25 kalvar fick skjutas vardera i Borgholm och Mörbylånga älgskötselområde.
Jakten startade den 6 november. Mörbylånga avslutade den 3 december efter att ha skjutit två kalvar. Borgholm hade till och med samma datum skjutit fyra kalvar och fortsätter jakten in i januari.

Avskjutningen av älg på Öland under åren 1970-1991 varierade mellan 45 och 117 älgar per år med ett medelvärde på 77,4 och ett medianvärde på 75.

Under åren 1992-2001 var för Borgholm älgvårdsdistrikt avskjutningen 29-38 älgar per år med ett medelvärde på 33,7 och ett medianvärde på 33. För Mörbylånga älgvårdsdistrikt var resultatet 25-42 med medelvärde 35,2 och medianvärde 35 och för Öland

58-77 älgar per år med medelvärde 68,9 och medianvärde 70.

Avskjutningen av älg i Mörbylånga visar en lätt vikande trend, vilket kan indikera att ett för stort antal produktiva hondjur skjutits. Avskjutningssiffrorna för den tioårsperiod som föregick skjutstoppet ligger stabila, vilket indikerar en balans i älgstammen med beaktande av tillgång på föda och skydd.

Ökning till 400 älgar rena fantasier

En ökning av älgstammen till 400 djur i vinterstam är rena fantasier och saknar helt verklighetsanknytning.

Förutsättningarna för att ha en älgstam är helt avhängiga av biotopen.

Ölands älgbiotop är helt skild från fastlandets. Ölands totala landyta är 134 000 hektar, varav 20 000 är skoglig mark. Det är denna senare som utgör ståndort för älg.

Älgen är beroende av skoglig mark för föda och skydd. På Öland skiljer sig biotopen i Borgholm och Mörbylånga väsentligt åt.

Betingelsena är sådana att Ölands älgstam till 70 procent finns i Borgholm och 30 procent i Mörbylånga.

Lika förekomst i båda områdena är omöjlig med beaktande av basfakta. Biotoperna har förändrats och förändras beroende på annorlunda odlingsmönster till följd av omläggningar i bidragssystemen. Odling av sockerbetor fasas ut och i stället odlas raps.

Särskild bedömning för varje område

Enligt professor Kjell Danell vid Statens lantbruksuniversitet i Umeå får en schablonisering aldrig ske av en biotop. I stället bör en särskild bedömning göras för varje delområde, eftersom karaktären är så skiftande. Vissa områden har överhuvudtaget inga förutsättningar att ge föda och livsutrymme för älg.

I det så kallade projektet för Öland har ingen bedömning gjorts av biotopernas bärförmåga för älg. Endast areal har utgjort grund för antaganden, vilket är helt förkastligt. Detta strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet.

Tillståndet hos den öländska älgstammen är nu uppenbart. Redan vid inventeringen vårvintern 2005 konstaterades mycket låg reproduktion, men dessvärre drogs inga konklusioner.

Under hösten har ett fåtal kalvar skjutits och slaktvikten har varit på 20-25 kilo mot normalt omkring 75 kilo.

Brist på föda ger erbarmliga kalvar

En trafikdödad kalv för några veckor sedan uppvisade samma erbarmliga status.

Enstaka ekipage, ko med två kalvar, har observerats.

Antalet kalvar som ses är litet och de är små och har inte den normala utvecklingsnivån för årstiden, vilket innebär att de får svårt att överleva vintern.

Vuxna djur har samlats i flockar och håller sig stationärt på vissa områden. Exempelvis har sedan en tid tillbaka 14 älgar, varav två små, ynkliga kalvar, observerats inom ett område på drygt 300 hektar. Dessa djur passerar väg 136 och utgör självfallet en trafikfara.

Älgstammens status talar för att det är brist på föda.

Enligt professor Kjell Danell ger detta en försämrad reproduktion med färre kalvar och låga vikter.

Älgarna är i behov av fiberrik basföda, som inte kan ersättas av raps. Sådana älgar har inte en naturlig utveckling.

Empiriskt är det känt för djurhållare med nötkreatur att tillförsel av raps försämrar reproduktionen.

Raps ingen bra kost för klövvilt

Rådjur i Skåne och Danmark drabbades för några år sedan av diarrésjukdomar på grund av att de föråt sig på raps. Odlare av raps ställer givetvis inte sin gröda till älgarnas förfogande.

Det finns skäl att travestera Hamlet när det gäller förvaltningen av älgstammen:

”Det är något sjukt med älgarna på Öland.”

Länsstyrelsens agerande, att helt sonika avregistrera samtliga A-licensområden utom ett, ifrågasätts starkt.

Det innebär att markägare fråntagits möjligheten att skjuta vuxen älg.

Var finns beslutsunderlagen?

Utvecklingen talar för en krasch i älgstammen och det kan ta tio år att uppnå balans. Det är djuretiskt icke försvarbart att fortsätta med detta experiment.