Naturvårdsverkets besked att de inte delegerar rätten att besluta om licensjakt på varg till landets länsstyrelser, och därmed omöjliggör licensjakt på varg 2019, är lika väntat som tragiskt. Den minskning i inventering som redovisats är baserad på en inventeringsmetodik som inte visar några tecken på att spegla verkligheten och som har sin vetenskapliga grund i förutsättningar som inte stämmer överens med dagens vargstam.
Inventeringen visar att det skulle finnas 305 vargar och skulle minskat från 355 från föregående inventering. Riksdagens beslut är att det skall finnas 170-270 vargar.
De dåliga inventeringarna lägger grunden till sådana här beslut och är det största problemet i vargförvaltningen.
De beslut om licensjakt på varg som fattats under de senaste åren har varit så små att de inte haft någon faktiskt effekt på vargstammen. Trots det har de skickat en tydlig signal att myndigheterna vill se licensjakt på varg som den rätta förvaltningsmetoden i Sverige. När nu Naturvårdsverket i ett slag tar bort möjligheterna till en förvaltande licensjakt återstår bara en förvaltning genom skyddsjakt.
När nu Naturvårdsverket tar bort möjligheterna att förvalta vargstammen genom licensjakt försvinner den sista spillran av förtroende som har funnits för myndigheterna i rovdjursfrågan,
Jägarnas Riksförbund kan inte acceptera att det enda sättet att få skjuta varg är att plocka bort de vargar som redan orsakat skada. Det enda rimliga är att tillåta licensjakt som kan förebygga problemen och minska stammarna.
Nu återstår bara för de som bor i vargområden att invänta tillräckligt många rivna får eller hundar för att ha möjlighet att få skyddsjakt för att påverka sin situation. Så ska det bara inte få gå till och det är en katastrof.
