Enligt förbundets stadgar skall det finnas ett VU (verkställande utskott) som skall sköta den löpande verksamheten och förbereda FS-beslut (förbundsstyrelsens beslut).
VU skall utgöras av förbundsordföranden samt förste vice och andre förbundsordförande. Men inga VU-möten har hållits. I stället har två tredjedelar av VU, i efterhand, ryktesvägen och genom massmedia, fått försöka hålla sig underrättade om vad som sker inom förbundet och vad förbundsordföranden själv beslutat.
De senaste åren har förbundsordföranden och en knapp majoritet av förbundsstyrelsen (FS) återkommande frångått och brutit mot förbundets stadgar i olika avseenden. Detta hotar att utsläcka den legitimitet och legalitet som förbundet hittills har haft.
”Smygande och systematisk utrensning”
Hur har denna situation kunnat uppstå? Det har skett genom en smygande och systematisk utrensning av erfarna och kunniga funktionärer som arbetat för förbundets målsättning från starten 1938 och fram till sekelskiftet 2000.
Den första som drabbades var undertecknad, Bernt Lindqvist, som 2005 med omedelbar verkan avstängdes från förbundsverksamheten.
Vad hade jag då gjort?
Kämpade för B-licenserna
Jo jag hade motsatt mig att JRF, tillsammans med Jägareförbundet, skulle genomdriva att alla A-, E-, och B-licenser skulle avskaffas.
Det kan tilläggas att det var jag som 1974, av regeringen utsedd enmansutredare, skrev förslaget till den samordnade älgjakten som vi haft från 1976 och fram till 2011.
I förbigående kan nämnas att jag varit medlem i JRF sedan 1941 och varit med att byggt upp JRF med ideellt arbete under mer än 50 år.
”Huvuden fortsatt att rulla”
Därmed ansågs jag som ett oöverkomligt hinder för att kunna radera ut JRF:s målsättning allt sedan 1938, och Sveriges bönders 225 år gamla jakträtt på egen mark. Därefter har huvuden fortsatt att rulla. Det mest flagranta exemplet var när FS avstängde ett stadgeenligt valt ombud till förbundets årsstämma 2010, och samtidigt uteslöt honom som medlem i förbundet. Hans brott? Jo han förväntades att begära en förklaring till varför FS inte följer förbundets stadgar.
Det kan noteras att förbundsstämman (de valda ombuden) är förbundets högsta beslutande organ. Förbundsstyrelsens (oeniga) beslut att utestänga ett stadgeenligt valt stämmoombud var det gravaste stadgebrott som kan förekomma. En knapp majoritet av FS har fortsatt att hävda att de kan frångå stadgar och regler om detta gynnar deras särintressen.
”Grundlurade på älgjakt och vargpolitik”
Vi två, som arbetat för JRF under lång tid tillbaka och värvat tusentals medlemmar, med löfte om att JRF är (eller var) en orubblig garant för medlemmarnas enskilda rätt, kan nu konstatera att dessa medlemmar (och många tusen andra) blivit grundlurade på både älgjakt och vargpolitik.
Förbundets medlemmar vet nog inte att förbundets ordförande 2004, tillsammans med bland andra Jägareförbundet, skrev till regeringen och begärde att alla A-, E- och B-licenser snarat möjligt helt skulle tas bort. Detta fullföljdes med att förbundets ordförande, i ett särskilt yttrande till Maria Norrfalks utredning (där alla former av licensområden var borta) förklarade att hon ansåg att förslaget var så bra att det kunde införas på all förekommande jakt.
”Måste tas som ett aprilskämt”
Förbundsordförandens försök till bortförklaring, med att hon arbetar för att införa en lång allmän älgjakt, är så verklighetsfrämmande att det måste tas som ett aprilskämt.
När regering och riksdag, på förslag av bland andra JRF:s ordförande, beslutat om ett regelverk där enskilda med mer än 1 000 hektar nekas jakt på vuxen älg och andra områden som har 30 000 hektar bara får skjuta kalv (Västra Götaland), skall ingen förledas tro att JRF:s förbundsordförande varken kan eller vill få till en lång allmän älgjakt här i landet. Det är endast ett försök till vilseledande utopi.
I förbundets centrala propaganda påstår sig den knappa majoritet av förbundsstyrelsen, som stöder sig på ordförandens utslagsröst, att det var de som räddade älgjaktens A- och E-licenser.
”De elva distrikten räddade älgjakten”
Detta är en kvalificerad osanning. Spillrorna av den tidigare framgångsrika och rättvisa älgjakten räddades av de elva distrikten som ingår i den mellansvenska gruppen. Med ett rättsutlåtande av undertecknad före detta förbundsjurist som underlag, lyckades dessa distrikt att förmå regeringen att ändra förslaget till riksdagen så att A- och E-licensen fick vara kvar. Att den centrala förbundsledningen medvetet förhandlat bort B-licenser, länsviltnämnder, lokala samråd, och i stort sett allt tidigare inflytande från JRF:s sida, förmådde inte de elva distrikten att försvara. Vi rekommenderar att de som debatterar dessa frågor kontrollerar fakta som återfinns i diarieförda allmänna handlingar hos regering och andra myndigheter.
”Dubbelspel”
Rovdjurspolitiken är ett annat exempel på det dubbelspel som förbundets ordförande och några till i förbundsledningen ägnar sig åt.
Bland JRF:s medlemmar råder en bred enighet om att de utsläppta och inavlade vargar, som alltmer utgör en landsplåga, skall tas bort och att Sverige åter skall vara ett tryggt och vargfritt land.
Denna mening blev också enhälligt dokumenterad vid förbundsstämman i Åre 2011. Därefter har FS enhälligt tagit ett formellt beslut om att Sverige skall vara ett vargfritt land. Sådant tycks inte imponera och hindra vår förbundsordförande att, medlemmarna och andra ovetande, göra upp med bland andra Rovdjursföreningen om en framtida livskraftig och välmående vargstam. Detta senast i januari i år inom den så kallade Vargkommittén. Dessa förhållanden är totalt ohållbara.
Enligt förbundets stadgar består förbundet av dess medlemmar, inte av ordförandes utslagsröst i en splittrad styrelse.
Inför förbundsstämman den 8-9 juni 2013 bör förbundets medlemmar förklara för sina respektive ombud till stämman hur medlemmarna vill ha det och vad som fortsättningsvis skall gälla både i fråga om jakträtt, älgjakt och vargpolitik.
Bengt Bixo, förste vice förbundsordförande
Bernt Lindqvist, före detta förbundsjurist
