”Låt Naturvårdsverket ta hand om förvaltningen”

De fem ordförandena i Jägareförbundets länsjaktvårdsföreningarna som hyser vargrevir har utvecklat sin syn på Jägarförbundets ståndpunkter i allmänhet och den stundande licensjakten i synnerhet. Vi har under ett års tid studerat den komplexa frågan om återinförandet av varg i Sverige och dess förvaltning. Vi har skaffat oss en ordentlig kunskapsbas och anser oss därför kunna se och förstå Naturvårdsverkets (NV) och miljöminister Andreas Carlgrens nonchalerande av det svenska riksdagsbeslutet.

Vi anser att den politik som förts har skapat en situation för många i Mellansverige verksamma och bosatta människor som är förödmjukande och provocerande. Livskvaliteten har sänkts betydligt för jägare, bosatta i verklig glesbygd, fäbodbrukare, småbrukare med flera. Vidare är dessa i glesbygden boende och verksamma basen för kompetensförsörjningen till glesbygdsindustrin. Situationen för dessa människor är akut och tid för någon långsiktig påverkan på myndigheter finns inte.
Frågan är politisk. Eftersom de drabbade människorna idag inte har någon organisation som tar deras situation på allvar, måste man söka nya vägar för att göra sin röst hörd.

Bryr sig inte om landsbygden
Den som läst Andreas Carlgrens artikel i DN den 10 januari förstår var han har sin hemvist i vargfrågan och hur mycket han bryr sig om människorna i Mellansveriges glesbygd. Är det i samförstånd med honom och Naturvårdsverket eller EU-kommissionärer som vi skall göra vår röst hörd?
Vi tror inte det. men det tror tydligen Svenska Jägareförbundet.
Vi delar Jägareförbundets åsikt om en målsättning med 150 vargar fördelade över landet, men vi är övertygade om att vägen dit inte går via kompromissdiskussioner med Andreas Carlgren eller Naturvårdsverket. 
Driver upp vargstammen
Dessa instanser har låg respekt för riksdagsbeslutet, och som vi tror medvetet, driver upp vargstammen till nivåer långt över det tak som riksdagen har beslutat. Det behövs inga djuplodande matematiska beräkningar för att förstå det. Vi kan visserligen utveckla resonemanget runt många av de beräkningsgrunder som forskarna använder sig av. Men låt oss i detta sammanhang bara räkna med den tumregel som forskarna själva tagit fram, nämligen antalet genom spårsnöinventeringar fastställda föryngringar.
Vintern 2009/ 2010 hade vi enligt forskarna 23 föryngringar, i år är det troligen fler. Det innebär att i fjol hade vi 230 vargar som sedan under våren 2010 fick i genomsnitt 3,6 valpar per kull vilket alltså innebär 230 + (3,6×23) = 312.

Vargreviren ökar med 18 procent
Studerar man de uppgifter som forskarna redovisar så ser man också att antalet revir växer med i genomsnitt 18 procent per år.
Riksdagsbeslutet 2000 och 2009 innebär i korthet att Carlgren och Naturvårdsverket skall verkställa att vi i Sverige har
1. Minst 20 vargföryngringar per år.
2. Antalet individer inte får överstiga 210.
3. Att vargstammen skall tillföras nytt genetiskt material 20 individer under en femårsperiod.
4. Att vargstammen skall vara spridd i landet, renbetesland undantaget.
Carlgren och Naturvårdsverket respekterar inte detta beslut. 
Inget förtroende kvar
De har inte heller brytt sig om att vargarna sätter ner livskvaliteten för ett stort antal människor i Mellansverige.
Carlgren och NV har för oss förbrukat sitt förtroende som förhandlingspart.
Vad har Svenska Jägareförbundet uppnått för offren i Mellansverige? Vad vi kan se så har utvecklingen bara varit negativ, det vill säga man har inte uppnått någonting som kan anses vara positivt för dem som är drabbade av vargrevir. Vargreviren breder bara ut sig! Det är vad som sker!

Minskar inte vargproblemen
För människor som lever i ett vargrevir blir det inte värre om vargstammen ökar, ett vargpar gör samma skada med eller utan valpar och det tillåter inte några fler vargar i reviret. För de idag drabbade minskar inte problemet om det skjuts någon individ i reviret. Licensjakt i praktiken innebär att det i stort sett enda man lyckas åstadkomma är en decimering av någon enstaka varg i reviret och problem består.
Vi anser att det krävs ett politiskt tryck för att åstadkomma en förändring och att det provas något nytt då de metoder som Jägareförbundet använt sig av har visat sig bara leda till försämringar för människor i reviren.

Vill ha tillbaka sin vanliga jakt
Dessa människor vill inte ha vargjakt. De vill ha jakt på det sätt som jägare utövat den i generationer, det vill säga jakt på älg, rådjur, hare och räv med drivande och ställande hund.
Det är därför man vill gå ut och jaga varg, inte för att det är så roligt att jaga varg.
Vi anser således att genom att jakträttsinnehavarna går ut och jagar dessa 20 tillståndsgivna vargar, under övervakningsformer som är häpnadsväckande rigorösa, inte hjälper offren i vargreviren utan det hjälper Naturvårdsverket att hålla uppe skenet av att förvalta vargstammen i något slags samförstånd med offren.

Verket bör sköta förvaltningen
Vi tycker att Naturvårdsverket själva skall sköta förvaltningen.
Då skjuts ansvaret över dit det hör hemma och NV får ta sig en funderare över hur man skall klara av det med skyddsjakt på vargar som inte gjort någon skada ännu. Oavsett hur det blir så har vi jägare i vargreviren visat att vi inte kan ledas runt i ledband hur som helst. Det är kanske början på en politisk kraft!
Till sist så tycker vi det är naivt att som Jägareförbundet tro att:
• Vi minskar spelutrymmet för bevarandesidan genom att jaga varg.
• Svenska Jägareförbundets arbete i EU gett utdelning! Hur då?
• Vi kan behålla den svenska jakttraditionen i alla dess former genom jakt åt Naturvårdsverket, när det är just den traditionen som Naturvårdsverket tagit ifrån oss.
• Vi genom att öka årets tilldelning med några få individer skulle kunna ändra på någonting överhuvudtaget.

Inte låter sig hunsas
Vi tycker att jägare och landsbygdsbefolkningen i vargrevir inte skall gå Naturvårdsvekets ärenden utan i stället visa att de är en grupp som inte kan hunsas med utan att som reagerar. Låt detta vara första steget i att skapa ett politiskt tryck inför nästa val så att vi får livskvaliteten tillbaka.
Vägra jaga varg!
Studiecirkeln att leva med varg: Karl Hedin, Anders Runerus, Sten Bergh, Berit Håkansson Wallin, Tommy Nilsson, Freddy Kjellström, Inge Johansson och Ulf Bergkvist