Inga Ängsteg verksamhetsansvarig på Viltskadecenter på Grimsö, tar avstånd från JRF-kritiken mot hur vargstammen redovisas.
Foto: Marie Tallberg Inga Ängsteg verksamhetsansvarig på Viltskadecenter på Grimsö, tar avstånd från JRF-kritiken mot hur vargstammen redovisas.

”Missriktat krav på forskare”

Företrädare för Skandulv och Viltskadecenter på Grimsö tillbakavisar kritiken om vargräkningen, som framförts av sex JRF-distrikt.

Sex länsorganisationer av Jägarnas Riksförbund har ställt ett öppet brev till oss underteckande som arbetar med varg på Grimsö forskningsstation och Viltskadecenter. De är missnöjda med att de årliga siffrorna på vargstammens storlek kommer mer än ett år efter det att valpkullarna fötts.

De tycks också ha fått för sig att kategorin ”andra vargar” inte längre ingår i beräkningen av totalantalet vargar. Som slutkläm drar man till med följande krav: ”Om vargforskningen inte har kunskapen och/eller intresset för att kunna presentera en mera aktuell bild av vargstammens ungefärliga tillväxt och storlek, måste det ifrågasättas om denna verksamhet behövs överhuvudtaget”.

Vi börjar med det sista kravet, som vi tillåter oss förmoda är något överilat i stridens hetta, men ändå kräver en kommentar. Kravet är faktiskt fullständigt missriktat. Hela ansvaret för beståndsberäkningarna ligger hos förvaltningen, det vill säga Naturvårdsverket, länstyrelserna och Viltskadecenter, inte hos forskningen. Forskningen hjälper till så gott den kan med olika data, men något ansvar för detta har den inte fått från staten, inte heller ligger huvuddelen av arbetet där.

Sedan måste det nämnas att inventeringarna regleras mycket noga i statliga Föreskrifter, som utges av Naturvårdsverket. Varginventering är alltså inget som kan göras godtyckligt. I föreskrifterna står skrivet vilka kategorier av vargar som ska inventeras, vad som ska redovisas och vilka huvudsakliga inventeringsmetoder som bör användas.

Alla som diskuterar varginventering bör ha kännedom om att dessa föreskrifter finns och ha läst dem. De senaste föreskrifterna som gäller varginventeringar benämns NFS 2007:10 och finns att hitta på Naturvårdsverkets hemsida under Lag och Rätt. Dessa föreskrifter är juridiskt bindande.

När detta väl är sagt vill vi ändå kommentera de synpunkter som framförs i det öppna brevet. Vargstammen inventeras årligen både i Sverige och Norge. Inventeringarna grundar sig på spårning och kräver vinter och snö.

Varje år redovisas inventeringsresultaten så att stammens utveckling kan följas år från år. Att det hinner förflyta en viss tid mellan själva inventeringen i fält och det färdiga, publicerade resultatet, ligger i sakens natur. Fältarbetet sker huvudsakligen under snöperioden fram till en bit in i mars månad, så länge spårsnö finns. Sammanställning och utvärdering sker under april och maj.

Den första juni presenteras resultaten i form av en preliminär rapport.

Rapporten är preliminär främst på grund av att alla DNA-analyser inte är färdiga vid denna tidpunkt. För till exempel vargstammen 2006-07 förelåg således en preliminär inventeringsrapport för den svenska vargstammen på Viltskadecenters hemsida i början av juni 2007 och för den skandinaviska dito från och med mitten av juni 2007.

En slutlig skandinavisk inventeringsrapport förelåg färdig den 1 november 2007, efter att alla DNA-analyser var klara den 15 oktober. De skandinaviska inventeringsrapporterna publiceras även på Skandulvs hemsida.

Ett par gånger under den aktuella säsongen presenteras dessutom, på Viltskadecenters hemsida, uppdaterade preliminära rapporter över antalet bekräftade föryngringar.

Varje år görs även en prognos över det antal föryngringar som vi kan förvänta kommande säsong. Denna prognos presenteras i de årliga rapporterna.

För säsongen 2006/07 återfinns denna prognos i både den preliminära skandinaviska rapporten från den 15 juni 2007 samt i den slutliga rapporten från den 1 november 2007.

Önskar man sedan omvandla antal förväntade föryngringar till en grov totalsiffra kan man göra som man gjort i det politiska målet (20 föryngringar motsvarar cirka 200 individer), det vill säga multiplicera antalet förväntade föryngringar med en faktor 10. För 2007 förväntades 18 – 22 födda kullar i Skandinavien. Omräknat till antal vargar totalt skulle prognosen alltså bli 180 – 220 vargar vintern 2007/08.

När det gäller ”andra vargar”, det vill säga ensamma, icke stationära/revirhävdande vargar, anser vi att dessa ej går att inventera till rimliga kostnader och arbetsinsats.

Dylika vargar kan vandra genom halva riket under en och samma vintersäsong och det är med den vargstam vi har nu i princip omöjligt att särskilja olika individer och få en tillfredsställande antalssiffra.

I Norge är det fortfarande rimligt att åtminstone försöka inventera även vandringsvargarna eftersom man har så få vargar där att det knappt kan kallas en stam. Man bortser dock inte från dessa vargar i Sverige, men här får vi beräkna denna del av vargstammen, byggt på den andel de utgjort tidigare år när även dessa djur kunde räknas.

Vi är övertygade om att detta ger en mer rättvisande bild av det verkliga antalet. Detta antal presenterar vi också i de årliga rapporterna.

Inga Ängsteg, Åke Aronson, Linn Svensson, Viltskadecenter

Håkan Sand, Olof Liberg, Skandulv och Grimsö forskningsstation