Det var en bluff i den första artikeln i Svensk Jakt
I den första artikeln säger Naturvårdsverkets Ruona Burman:
”Vi har fått klara indikationer från EU-kommissionen att det ska finnas en genetisk förstärkning i botten, sedan kan vi börja fundera på förvaltning genom licensjakt.”
Men nu säger Burman precis det vi påstår i vårt debattinlägg – att art- och habitatdirektivet inte säger något om genetisk förstärkning.
Vi citerar Burman för att förtydliga:
”Gynnsam bevarandestatus är en utgångspunkt för art- och habitatdirektivet som inte nämner genetisk förstärkning utan fokuserar på gynnsam bevarandestatus.”
Detta innebär att det inte finns några juridiska aspekter på huruvida en art är inavlad eller ej, eller vilken inavelsgrad arten har. Så nu är det bara att staten Sverige skall fastlägga vid vilket antal Gynnsam Bevarande Status skall vara.
Det enda krav de kan ställa är att vi uppnår GYBS
Burman skriver att EU bevakar att Sverige genomför rovdjurspolitiken på ett EU-rättsligt sätt. Men det enda juridiska krav de kan ställa på oss är att vi uppnår Gynnsam Bevarande Status. Det finns inte några krav på någon speciell inavelsgrad hos någon art. Nu har ju forskarna räknat ut MVP för den skandinaviska vargstammen, vilket hamnade på 40 vargar. Sedan adderade man ytterligare 150 procent för att ta höjd för eventuella katastrofscenarior. Vilket innebär att man menade att man behöver 100 vargar i Sverige för att arten varg skall överleva i 100 år.
MVP var beräknat med ingångsdata från den vargstam som vi har i dag med hög inavelsgrad så man har med genetiska faktorer i denna beräkning.
Hur definieras formuleringen ”betydligt högre”?
Den avtalstext som reglerar GYBS anger endast att GYBS skall vara betydligt högre än MVP. Om man lägger på så mycket som 150 procent på MVP torde det innebära detsamma som formuleringen ”betydligt över”.
Därmed borde man utan problem juridisk kunna hävda att Gynnsam Bevarande Status (GYBS) är 100 vargar i Skandinavien, vilket borde innebära cirka 80 vargar i Sverige. I avtalstexten gällande GYBS finns inget om vilken inavelsgrad som en art skall ha.
Burman försämrar möjligheten till att sänka inavelsgraden
Om nu EU-kommissionen skulle vara intresserad av att förbättra genetiken i Sverige kan man ju inte påstå att NVV arbetar för detta utan snarare tvärtom. Den jakt som bedrevs 2010 och 2011 förbättrade genetiken betydligt då man där skyddade de invandrade vargarnas gener och tog bort vargar som var hårt inavlade.
Urvalsjakt är den bästa metoden för att förbättra genetiken enligt professorn i genetik Dag Lindgren på SLU. Och när det kommer invandrade vargar får de mycket större möjligheter att förbättra stammen genetiskt i en liten population än i en större population, då utspädningseffekten blir mindre.
Burman kommer inte heller att få acceptans från landsbygdsbefolkningen av den artificiella genförstärkning som man planerar om man driver igenom förvaltningsplanen med en obegränsad vargstam.
Ny bluff från Burman
Burman avslutar med ett hot om att EU skulle kunna ta över bestämmandet och förvaltningen av den svenska vargstammen om vi inte genomför en genetisk förstärkning. Men detta är ytterligare ett försök till en bluff. Det finns ingenstans i art- och habitatdirektivet som reglerar ett övertagande av bestämmanderätten i denna fråga. Vi får en känsla av att EU-kommissionens tjänstemän och Naturvårdverkets tjänstemän har gått i maskopi med varandra och försöker bluffa sig fram genom att skylla på art- och habitatdirektivets juridik.
Nu är det stopp på detta. Nu synar vi juridiken i ämnet.
Svenljungagruppen, Kjell Lennartsson, Thomas Ekberg, Thomas Persson, Bengt Håkansson, Leif Andreasson och Mikael Fransson
