Samtliga fem åtalade från Härjedalen friades den 26 november på alla punkter från åtalet om grovt jaktbrott på varg.
Rätten ansåg, som väntat, att åklagarens bevisning inte räckte för att fälla männen för det grova brott de åtalats för.
Detta väcker frågor om det korrekta i att överhuvudtaget väcka åtal, eftersom åklagaren borde ha insett att bevisningen inte skulle räcka till för en fällande dom.
Politisk press att få fler dömda
Miljöåklagarna lever under politisk press, att försöka få fler dömda för illegal jakt.
Redan 2005 gjordes uttalanden i den riktningen på ett ”Seminarium om illegal jakt”, arrangerat av ”Rovdjurscentret de 5 stora” i Järvsö den 24-26 augusti.
Då samlades Naturvårdsverket, Rikskriminalpolisen, åklagarmyndigheten och Världsnaturfonden (!) tillsammans med dåvarande miljöminister Lena Sommestad, till ett tre dagar långt seminarium, där det diskuterades hur respekten för landets rovdjurspolitik skulle förbättras. Deltagarna kom då bland annat fram till att ”fler fall måste leda till åtal”.
Åklagaren ger instruktioner och direktiv till polisen som utreder det påstådda brottet.
Lösa grunder för lagföringen
Under förundersökningen gäller objektivitetsprincipen, som innebär att alla bevis måste tillvaratas, både de som är till fördel för den misstänkte och de som är till nackdel.
En förundersökning skall läggas ner om det till exempel inte går att identifiera gärningspersonen, eller om det inte finns tillräckligt med bevis för att kunna väcka åtal.
Att på så lösa grunder, som framkom i Mora tingsrätt, låta gripa, häkta och hålla fem män frihetsberövade och åtskilda på häktet, isolerade med fulla restriktioner under 18 dagar, att neka dem att byta de offentliga försvarare, som någon annan utsett till dem när de väl förstod, att dessa advokaters jaktkunnande var lågt, att utsätta deras hem för husrannsakan och att när de väl släppts, avlyssna deras telefoner under en månad, allt baserat på mycket löst grundade misstankar, ter sig helt absurt och oerhört främmande.
Åklagarens nonchalans
Tvångsåtgärderna verkar vara mera anpassade till, att lösa allvarliga hot mot rikets säkerhet, narkotikahandel eller rent av terrorism, än till åklagarens vaga misstankar om grovt jaktbrott.
Kammaråklagare Åse Schoultz har, menar vi, genom sin uppenbara nonchalans inför de misstänktas oproportionerligt hårda behandling, genom att totalt förlita sig på naturbevakarnas bristande brottsutredande kompetens och på deras på redan färdiga åsikter baserade utsagor, inte levt upp till kraven på kompetens, gott omdöme, grundläggande empati och hänsyn till de misstänktas situation i sitt arbete.
Schoultz bör tvingas sluta som åklagare
Hur ser till exempel Justitieombudsmannen (JO) på att en åklagare sitter med en utredning om ett grovt brott på sitt bord under 2,5 år utan att ärendet läggs ned?
Vi anser, att Åse Schoultz därför snarast, av hänsyn till rättssäkerheten, bör skiljas från sitt ämbete.
Det är ett krav som givetvis även träffar de aktuella naturbevakarna på länsstyrelsen i Dalarna, och deras ansvarige chef, samt deras deltagande kollegor på länsstyrelserna i Jämtlands och Gävleborgs län.
Allvarliga frågor om polisens insatser
En annan lika allvarlig fråga är följande. Hur kan polismyndigheten i Dalarna, när den väl tagit hand om utredningen från naturbevakarna, understå sig, att under hänvisning till ”bristande resurser” sitta på en utredning om påstått grovt jaktbrott i över två år?
Att bolla en utredning om ett påstått grovt brott, fram och tillbaka mellan olika avdelningar och handläggare, under så lång tid är klandervärt.
Det är en utredning, som med rådande bevisläge, borde ha lagts ned efter några månader.
Att som dalapolisen nu gör, skylla på orutinerade medarbetare och resursbrist, är oacceptabelt.
Märkliga turer kring beslagtagna vapen
Polismyndigheten i Jämtland har samtidigt spelat en märklig roll, i fråga om olika behandling av de tidigare misstänkta, i samband med beslag av deras jaktvapen.
Polismyndigheten har, trots upprepade skrivelser från två av de fem misstänkta, vägrat häva beslaget av dessa två personers jaktvapen.
Situationen för de tre övriga, vars jaktvapen återlämnats efter en rättslig prövning av polisens beslagsbeslut, skiljer sig inte från de två på annat sätt, än att dessa ej hade överklagat beslaget inom föreskriven tid.
Borde ha återlämnat vapnen
Eftersom en överprövning gjorts för beslagen av tre av de fem männens vapen, vilken resulterat i att vapnen lämnades tillbaka efter beslut av domstol, borde polismyndigheten i Jämtland följt objektivitetsprincipen och på eget initiativ beslutat återlämna jaktvapnen även till de två, vars vapen man fortfarande har i beslag.
Det är svårt att frigöra sig från misstanken att det förekommit kontakter i detta ärende, mellan handläggare inom polisen och kammaråklagaren, i Östersund.
Ansvar bör utkrävas
Vi ser med intresse fram mot att ansvar för det inträffade verkligen utkrävs av alla de personer, som med sitt exempellösa agerande har utsatt de fem härjedalingarna för detta rättsövergrepp och lidande, i över två och ett halvt års tid.
Solveig Larsson, Karl Hedin, Thomas Wassberg, Anders Kråik, Thomas Ekberg, Christer Hansson och Björn Törnvall
