Älgutredningen bidde bara en tumme

Det bidde bara en tumme.
Efter att ha tagit del av Jan Hyttrings utredning om den framtida älgförvaltningen kan jag konstatera att tiden som stod till hans förfogande varit väl tilltagen, skriver Bengt-Anders Johansson, moderaternas jaktpolitiska talesman.
Markägarna bör ha sista ordet om viltet, anser han.

I grunden fanns en modell som LRF, Skogsindustrierna och de bägge svenska jägarföreningarna stod bakom. Med den som bakgrund hade jag höjt på ögonbrynen om inte utredningen hamnat i linje med den. Man kan nog säga att det stora jobbet redan var gjort när utredningen tog sin början.

För mig som är markägare, jägare och värnar om naturen är det centralt för all viltförvaltning att man utgår från viltets levnadsbetingelser. Endast med det som grund kan man bygga en trovärdig och uthållig viltvårdspolitik.

Utredningen var i stort tydlig även om den gled när det kom till att avgränsningar för viltförvaltningsområden i skall få stå tillbaka för mänskliga tillkortakommanden.

Det är också bra att ÄBIN (älgbetesinventeringen) skall utvecklas och ge värdefull information vid den framtida beskattningen av älgstammen. Den framtida ÄBIN måste utformas och presenteras så att den vinner respekt hos markägare, jägare och övriga.

Bra att statens inblandning minskas

Förslaget att i huvudsak överlåta på det civila samhället att hantera älgjakten och därigenom minska statens inblandning måste hälsas med tillfredställelse. Jag hoppas att vi i framtiden helt skall kunna slippa staten i älgförvaltningssammanhang. Jag anser att det är ett misslyckande för oss jägare att inte tidigare kunnat hantera dessa frågor på egen hand.

När det gäller representationen i viltförvaltningsstyrelserna ställer jag mig frågande till om jag, som markägare, vill representeras av LRF och Skogsindustrierna. De som äger större markområden och som har egen älgstam kan knappast tycka att det är en rimlig ordning att någon annan intresseorganisation skall ha inflytande.

Markägare bör ha sista ordet

Avslutningsvis anser jag, med hänvisning till äganderätten, att det naturliga är att markägaren inom ansvaret för den biologiska mångfalden ska ha det sista ordet när det gäller antalet vilt. Om någon vill avtal flytta ansvaret till en arrendator är det naturligtvis helt i sin ordning.

Bengt-Anders Johansson (m),

talesman för moderaterna i vilt- och jaktvårdsfrågor.

Ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott.