I Vikersvik lyckades länsstyrelsen skrämma bort vargen från byn. Därför avslogs begäran om skyddsjakt i Vikersvik. Länsstyrelsen föreslog att om ungvargen upprepade sitt närgångna beteende i andra byar så fanns inget annat än skyddsjakt att tillgripa.
Mot bakgrund av länsstyrelsens motivering ställer vi frågorna:
Är vargar farligare i byarna än ute på rena landsbygden?
Är det mer acceptabelt när varg dödar bönders och glesbygdsbors tamdjur än när varg dödar tamdjur i tätbebyggt område?
Särbehandling av människor
Som exempel på myndigheternas särbehandling av människor, som drabbas av vargproblem, kan nämnas den radiomärkte varghannen ”Gulliver” i Dals-Ed/Haldenreviret.
Under tiden augusti 2002 till 12 maj 2003 härjade Gulliver i Dals-Eds kommun och dödade både får, getter, katter och hundar. Inga av dessa många attacker skedde i tätbebyggt område utan på landsbygden.
Skyddsjakt begärdes av Jägarförbundet Norra Älvsborg, Jägarförbundet i Göteborgs och Bohus län samt LRF Väst. Även Dals-Eds kommunfullmäktige begärde skyddsjakt.
Naturvårdsverket avslog begäran med motiveringen: ”Vargen har inte orsakat så allvarlig skada att villkoren för skyddsjakt är uppfyllda.”
Misslyckad skrämselaktion
Jens Karlsson, och hans medarbetare från Grimsö forskningsstation, genomförde dessutom under tre veckor från 26 augusti till 12 september 2002, en skrämselaktion i Dals Ed/Haldenreviret riktad mot Gulliver och hans flock. Trots Jens Karlssons beskjutning med knallskott mot vargarna vid flera tillfällen ändrades inte vargarnas beteende.
I Gusselby var Jens Karlsson åter ute med geväret, denna gång för att avliva en varg. Detta misslyckades han med. I stället fick så kallade vanliga jägare kallas in och de slutförde avlivningen.
Jens Karlsson och hans kollegor borde vara ytterst tacksamma mot jägarkåren, som ställde upp och klarade det, som han som ”expert” misslyckades med.
Jägare ställde upp trots allt
Jägarkåren har dessutom under en lång följd av år anklagats för organiserad tjuvjakt. Trots det ställde de upp och gjorde det som rätteligen åligger experter, forskare, länsstyrelser och Naturvårdsverket att ta ansvar för!
Vi anser fortfarande att den enda lösningen på vargproblemen är att förpassa vargarna till rymningssäkra hägn.
Enda ”felet” med en sådan lösning är naturligtvis att då finns inte någon annan att skylla på när något gått snett för forskarna och experterna i deras hantering av vargarna!
Anne-Christine och Stig Engdahl
