En vargstam i kris?

Vargforskaren Olof Liberg delgav oss nyligen den mycket intressanta upplysningen att landets vargstam var i rejäl kris. Detta beroende på att dagens varggener härstammar från endast tre djur och dessa djur var invandrande från öster. Jag drar mig till minnes att när ”vargkarusellen” drog igång, för ganska många år sedan, var argumentet just då för […]

Vargforskaren Olof Liberg delgav oss nyligen den mycket intressanta upplysningen att landets vargstam var i rejäl kris. Detta beroende på att dagens varggener härstammar från endast tre djur och dessa djur var invandrande från öster. Jag drar mig till minnes att när ”vargkarusellen” drog igång, för ganska många år sedan, var argumentet just då för att få acceptans från svenska folket att det gällde att bevara den inhemska blodslinjen.

Hoppsan, vad har hänt med det idealet? Nåväl, det gör det samma eftersom de flesta som är det minsta insatta vet att det har varit dynga och lort i det budskapet ända från början.

Vad kan då denna oro för vargstammens genetiska livskraft bero på?

Kan den bottna i att man håller på att tappa greppet om antalet individer, med allt vad det kan innebära, till exempel att bytesdjuren kommer att ta slut. Eller är det ett försök att få importera avelsdjur, eller så är han orolig för att bli utan jobb.

Det diskuteras ideligen om att hundar söker upp vargen och därför går det illa för hunden. Men tittar man på djurvärlden så fungerar den ganska enkelt, men grymt.

Om en individ inte införlivar sig i gruppen blir den bortkörd eller ihjälbiten. Ett bortkört djur utan revir har precis lärt sig att det gäller att sätta sig i respekt om man vill överleva.

Kommer vargen då i kontakt med en ny och svagare individ, som inte alls vill vara med och ”underkasta sig”, då är det ovillkorligen kört för den individen.