Faunan utarmas av fri fjälljakt

Faunan utarmas av fri fjälljakt

DebattPublicerad: 2013-04-20 09:42

Håller rovdjuren och Sveriges liberala jaktupplåtelser för utlänningar på att utarma vår fauna i vissa områden? Frågan är faktiskt berättigad. Den liberala, fria fjälljakten och för stort antal predatorer är på väg att decimera bestånden av ripa och gråfågel i svenska fjällvärden. Detta till en nivå som är oacceptabel och på sikt kommer att leda till utrotning. Övriga marklevande arter kommer på sikt att gå samma öde till mötes, befarar Bengt Bixo i ett debattinlägg.

Trots många utmärkta gnagarår, dock inte det allra senaste, har stammarna av ripa, tjäder och orre minskat till nivåer som vida understiger de bestånd som fanns på 60-, 70-, 80- och 90-talet. Bra gnagarår gynnar framför allt tillväxten av predatorer. Skogshöns åter ju inte gnagare.

I Jämtlands län har länsstyrelsen nyligen nödgats avlysa all jakt på ripa under en säsong för att ripstammen är på stark nedgång. Den ohämmade ökningen de senaste decennierna av predatorerna, kråka, korp, falk, hök, örn, räv, grävling, lodjur, mård och vessla har varit förödande.


Påverkar fågelbestånden negativt
Att endast kråka och räv, mård och grävling är tillåtna för jakt utan numerär begränsning har, tillsammans med ett för högt jakttryck, påverkat rip- och gråfågelbestånden negativt.

Gamla tiders jägare, som förfogade över ett jaktområde, decimerade viltstammarna i förhållande till antalet och skadebilden inom sin mark, till en nivå som gynnade ett uttag av matnyttigt vilt. Dessa jägare var dessutom ofta verksamma inom sin jaktmark året om och hade god kännedom om vad som fanns på jaktmarken.

Dagens gästjägare, som spenderar ett fåtal dagars jakt inom ett område, beskattar enbart matnyttigt vilt utan tanke på tillväxt och övrig predation.

Även dagens priser på jakt och jaktmarksarrenden påverkar uttaget av säljbart vilt negativt.


Tar inte ansvar för viltvården
Tillfälliga jägare på en mark tar inte ansvar för att decimera predatorerna och har heller inte möjlighet att göra viltvårdsinsatser.

Fridlysning av vissa arter är inte antalsrelaterade, utan är en generell bestämmelse för varje.

Korpen exempelvis är, vad jag kan förstå, fridlyst bara för att den är korp, inte före att det finns få. Korpen är en fågel som lever länge. Korpen förökar sig varje år med två-fem ungar. Korpen är en stor predator på markruvande fåglar under häckningstiden.


Stor lostam härjade i länet
Vad lodjuret kan ställa till med när de uppträder i för stora stammar inom ett område har vi sett i Jämtland. Det gällde under senare delen av 90-talet, när vi hade över 100 föryngringar, vilket motsvarade 610 lodjur.

Dagens stam med mellan 20 och 30 föryngringar, som motsvarar 180 lodjur, de senaste åren är bättre anpassad till övrigt vilt.

Renskötseln, rådjursstammarna och övrigt småvilt decimerades utöver tillväxten under åren 1980-2000, då lodjuret tilläts expandera nästan ohämmat i länet.


Björnjakten under 1954
Enligt boken Jakten i Jämtland och Härjedalen nr. 3 beräknades björnstammen till 115 individer totalt 1954, med en tillväxt på 30 djur det året. Tolv honor med två ungar, plus sex honor med en unge redovisades. Alltså 25 procent i tillväxt 1954. Det årets fällda björnar var en i Frostviken, en liten hona utan unge i Alanäs, en liten hona utan unge och i Lillhärdal och två större hannar. Totalt fyra stycken.

Redovisade björnskador det året var, enligt boken, nio olika fall där björn ätit upp älgar, därav två kalvar. Minst ett 20-tal får hade mer eller mindre bevisligen rivits av björn. Ett antal renar synes även ha blivit björnens föda, liksom en häst. Snart 60 år senare har vi i Jämtland 800 procent fler björnar än 1954, 920 björnar.


Dagens björnstam
Om vi omsätter 1954 års kända skadebild till dagens björnstam får vi rivet under året: 72 älgar, vilket låter lite, 160 får, åtta hästar och ett okänt antal renar, som förmodligen vida överstiger de 160 får som rivs av björn.

Dagens tillväxt av björn beräknas till 5,5 procent årligen i Sverige.  Med 920 björnar ger tillväxten cirka 51 björnar.

Med 1954 års beräknade tillväxt skulle stammen öka med 230 björnar under året. Dagens tillväxt på 5,5 procent är kanske mer rimlig?


Järvarna ökar ohämmat
Järven ökar nästan ohämmat. Endast enstaka skyddsjakter förekommer, trots en ökande skadebild. Vargen härjar i renskötarnas vinterhjordar, mest i södra delen av länet, men även i övriga länet och norrut.

I mellersta Sverige (Vargbältet) är snart, om inte redan, vargen den största predatorn på älg och övrigt vilt.
Är Sveriges fauna, förutom predatorerna, liksom renskötseln sakta men säkert på väg mot kollaps?


Bengt Bixo

 

 

 

 

 

 

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma