Det som förvånar mig stort, och säkert många fler, är att det finns fler som överhuvudtaget reflekterar över dessa falsarier från Naturskyddsföreningen och andra rovdjursvänner.
Jag själv väljer att gå ut med fakta, som jag dels erhållit på möten med inblandad personal som är involverad över öronen rörande rovdjur, dels från källor som bor mitt i smeten.
Denna vinter har Uppland lyckas över förväntan med inventering av lodjur. Summan blev minst 20 familjegrupper vid skrivande stund. Det kan alltså bli fler.
”Vi har haft en del problem”, var en förklaring som nämndes. Det bör nämnas att varje familjegrupp är räknad till fem djur.
En inventering på rovdjur har ett anslag på 600 000 kronor, men kostade senast 810 000 kronor. Synd att den blev så nära ett fiasko det går att komma.
Under dessa inventeringar räknades alla rovdjur in och gav följande bild av vargläget i Västmanland. Uttersberg och Kloten hade fem respektive fyra djur.
Detta gör att vargtelefonen inte är värd att ringa för 22 öre i minuten. Med detta i minnet måste man förundras över direktivet att det skall läggas större kraft på att få människor på landsbygden att lära sig acceptera fler vargar!
När man hör hur ”kramarna” ondgör sig över jägarkåren som gnällspikar och lögnhalsar uppmanar jag er följande: Är någonting oklart, läs denna artikel en gång till så kanske det klarnar.
Det har i dagsläget kommit till kännedom att folk har flyttat med djur och bohag på grund av rovdjuren. Har det då inte passerat alla civiliserade gränser?