Senaste tiden har tidningar varit fulla av artiklar där man förfasat sig över en vargjaktskurs där det redovisats vilka metoder man tvingats använda sig av i Ryssland. Däremot verkar artikelskrivarna inte gjort något försök att tränga in i bakgrunden.
Då hade man sett att både nu och i gångna tider gällde att de enda metoderna som inte var bra var de som inte gav resultat.
Överhuvudtaget gäller att det inte var förrän man fick tillgång till ett verksamt gift man lyckades få vargen under kontroll. Korytin (Ryssland) och Rajapurohit (Indien) visar att det är främst barn under sommarmånaderna som riskerar att bli attackerade.
Svårt jaga varg på barmark
Det är också den tiden på året då det är absolut svårast att jaga varg, eftersom den rör sig över stora områden och några spår sällan finns.
Vid kontroll med Håkan Sand på Grimsö framkom att några förberedelser inte finns om hur man ska göra om det som inte får hända händer.
Som exempel kan nämnas att den påstådda tandlösa vargtiken i Åbo härjade under tre år. Andra liknande episoder finns beskrivna i litteraturen. Vargtiken i Spanien, som 1976 angrep fyra personer (varav två dog) dödades med hjälp av gift.
Så om något händer har vi inga utbildade jaktledare för sommarjakt på varg. Inga utbildade jägare och inget material, till exempel milsvis med lapptyg. Helikopter med värmekamera fungerar inte sommartid. Vi har inga hundar tränade att spåra varg.
Totalt oförberedda
Med andra ord vi är totalt oförberedda. Det finns inte ens instruktioner till länsstyrelsernas rovdjursexperter och ännu mindre till allmänheten om hur man känner igen att en varg/vargflock är på väg att bli farlig.
Den kunskap som finns idag undertrycks av Naturvårdsverket och Grimsö i sin iver att framställa vargen som harmlös. Detta sker med aktiv hjälp av media.
Om något händer i sommar duger det inte att hänvisa till att Åke Petterssons utredning inte är färdig förrän till hösten.
Kom ihåg att vi är just nu inne i ett experiment med att låta vargar obehindrat närma sig bebyggda trakter. Att risken är relativt liten kommer inte att räknas som en godtagbar ursäkt.
Calle Seleborg
”Beredskapen är god”
Viltskadecenter har bland annat till uppgift att hjälpa länsstyrelser och Naturvårdsverk med att hantera så kallade problemindivider.
När det gäller varg har vi flera uppsättningar snaror för barmarksfångst. Vi har under flera år (sedan 1999) hjälpt Jägareförbundet med att utbilda eftersöksekipage för varg, men håller dessutom själva på att ta fram särskilda spårhundar.
Vi har dessutom flera kilometer lapptyg och mer är beställt.
Problemvargar kan hanteras
Anledningen till att vi har denna utrustning, och dessutom besökt kollegor runt om i världen som lärt oss att använda dem, är att vi skall kunna hantera rovdjursindivider som vid upprepade tillfällen ställer till problem.
Vi har under de senaste två åren dessutom arbetat med att tillsammans med länsstyrelserna ta fram en arbetsordning för när vilka åtgärder bör vidtas i samband med att rovdjur ställer till problem.
Vid de tillfällen under de senaste åren då enskilda vargar har uppvisat ett oskyggt beteende tycker jag dessutom att berörda myndigheter har agerat på ett adekvat sätt.
Skyddsjakt i sista hand
De har först skaffat sig dokumentation av vad som är problemet och sedan försökt avhjälpa det genom att ta bort det som lockade djuret eller i vissa fall genom skrämselförsök.
Har detta inte fungerat har man sedan gett tillstånd till skyddsjakt.
Det Calle Seleborg hävdar saknas finns således.
Jens Karlsson, Viltskadecenter, Grimsö forskningsstation
