Hotet mot den småskaliga hjortuppfödningen

De nya EU-reglerna för livsmedelshygien (852-854/2004) hotar att från årsskiftet i praktiken slå omkull huvuddelen av en hel näring – hjortuppfödningen. Än i dag har livsmedelsverket inte kunnat ge svar på en rad frågor från näringen enligt det brev som även har skickats till jordbruksministern och ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet från Svensk Hjortavel. Problemet […]

De nya EU-reglerna för livsmedelshygien (852-854/2004) hotar att från årsskiftet i praktiken slå omkull huvuddelen av en hel näring – hjortuppfödningen. Än i dag har livsmedelsverket inte kunnat ge svar på en rad frågor från näringen enligt det brev som även har skickats till jordbruksministern och ledamöterna i miljö- och jordbruksutskottet från Svensk Hjortavel.

Problemet för näringen är just småskaligheten, där bristen på godkända vilthanterings anläggningar gör att den stora majoriteten av hjortuppfödarna skulle tvingas bygga egna anläggningar för att över huvudtaget kunna få sina hjortar besiktigade.

Denna stora grupp slaktar i genomsnitt 15 hjortar per år, och att baserat på denna volym kunna finansiera en byggnation, som med all säkerhet kostar omkring 200 000 kronor är ekonomiskt omöjligt. Det går i dagsläget inte ens att projektera en sådan anläggning, eftersom SLV inte kan ge några andra anvisningar än att hänvisa till den svepande lagtexten i 852/2004.

Hjortuppfödningen är till sin natur just småskalig, men i detta fall tycks lagarna vara själva hindret för verksamheten. Hjortuppfödningen är annars ett utmärkt exempel på alternativ verksamhet i omställningen av lantbruket och för att hålla våra betesmarker öppna.

Vilka åtgärder avser jordbruksminister Ann-Christin Nykvist vidta för att undanröja det uppkomna hotet mot den småskaliga hjortuppfödningen?

Bengt-Anders Johansson, moderat riksdagsledamot