Johan Boström, informatör på Jägarnas Riksförbund, tycker att debatten om vargjakten har blivit för enögd.
Johan Boström, informatör på Jägarnas Riksförbund, tycker att debatten om vargjakten har blivit för enögd.

Jägarna tar ansvaret för vargen och viltvården

Jägarna och jägarkåren är hårt ansatta just nu. Röster från bevarandegrupper, politiker och andra intresseorganisationer angriper alla beslutet att jaga varg men även jägarna i Sverige. En sund debatt är alltid bra men nu känns det som att den mediala debatten är väldigt enögd. Frågan om vargen är infekterad och väcker mycket känslor.

Vargjakten har gått snabbt, snabbare än vad många väntat sig. Att koordinera jakten har visat sig fungera bra. Förhållandena för jakten har vart goda och det har visat sig finns väldigt gott om varg i skogarna. Det är nu viktigt med en bra utvärdering av jakten och lyssna till dem som deltagit i jakten.
Jägarna har visat sig otroligt seriösa och kompetenta i sitt agerande under de första dagarnas jakt.
Jägarna har på frivillig basis hjälpt myndigheterna att uppfylla regeringens mål på max 210 vargar.

Skapa balans mellan människan och vargen
Det handlar om viltvård och en uppgift att skapa en balans mellan människan och vargen.
Maria Ripenberg på Upsala Nya Tidning (UNT) hänvisar i sin ledare till en SLU-rapport om stödet för rovdjur och menar på att skillnaderna mellan landsbygd och storstad (stad och land) inte är särskilt stora.
Vad man kan säga är att vargen trivs lika lite i Gävle som den gör i Stockholm. Maria Ripenberg gör nämligen den
parallellen när hon gör sin jämförelse på ledarsidan i UNT 2010-01-05. Hon skriver följande:

”Stad mot land” – en myt?
”En ny rapport från SLU om svenskars inställning till rovdjursförvaltning visar att det finns ett starkt stöd för att Sverige ska uppfylla internationella avtal om bevarande av de stora rovdjuren: som minst är stödet 81 procent (Gävleborg), som mest 95 (Stockholm). Det skiljer alltså inte mycket mellan
rovdjurslän och storstad. Anti-varglobbyns myt om ”stad mot land” har ju kommit på skam i varenda attitydundersökning.”
Koncentrationen av människor finns i städerna även i de delar som Maria Ripenberg väljer att kalla för land (landsbygd antar jag hon menar). Landsbygden där vargen håller till är där det bor betydligt färre människor. 
Tar hänsyn till vargdrabbade?
Det går säkert att säga att opinionen är positiva enligt SLU rapporten som det hänvisas till men tar den hänsyn till de människor som drabbas av vargen, de som verkligen bor på landsbygden?
Vi kan antagligen ställa samma fråga runt om landet om tunnelbanan bör byggas ut till Täby och få en positiv opinion till det men sen att Täbyborna inte vill ha det spelar väl ingen roll, för opinionen säger ju att ni skall ha det.
Vi måste lyssna och lära av de människor som faktiskt lever och bor bland landets stora rovdjur.
Jakt är något människan ägnat sig åt i tusentals år. Det finns mycket kultur och tradition inom jakten och jägarkåren. Det är av stor vikt för ett stort antal människor och framför allt på landsbygden. 
Stort värde i viltkött
Det finns ett stort värde i det kött som naturen håller. Att det dessutom är ett otroligt nyttigt kött, att köttet hämtas med minimal påverkan på miljön är inte något de negativa rösterna tar hänsyn till.
Jägaren är den som är mest mån om ett rikt djurliv, om starka viltstammar och en naturlig och frisk miljö. En stor inverkan på djur och växtriket hittar du i urbaniseringen som pågår och har pågått under en lång tid. Vart skall vi dra gränsen för människans påverkan av djur och natur? De bilar som kör på våra vägar och kör ihjäl många djur, flygplanet som krockar med fåglar och myggor, råttor och möss som lever bland oss och förgiftas och fångas i råttfällor, mördarsniglar i trädgården som klipps eller saltas, bussen du åker med som kör ihjäl musen som springer över vägen. 
Skall vi sluta ha hund?
Bidrar du till förändring av klimat och biologisk mångfald på något sätt i ditt sätt att leva eller konsumera?! Skall vi flytta tillbaka till tiden före urbaniseringen, industrialiseringen, vägar och järnvägar, innan människan brukade jorden, utan påverkan av människans jakt?! Skall människan sluta ha hundar som
sällskapsdjur, för hunden är ju framavlad av människan i olika kombinationer och raser.
Vart skall vi dra gränsen?! Hur skall vi kunna ta debatten på allvar när bevarandegrupper inte lever som man lär utan kastar sten när man själv sitter i glashuset. Är det kanske skillnad på djur och djur för många av dessa som nu så hårt kritiserar jakten på varg?

Skall vi ha en levande landsbygd?
Frågor som också väcks är skall landsbygden avfolkas eller skall vi ha en levande landsbygd där människor kan leva, bo och jobba med jakten som ett viktigt inslag?
Utan jakten skulle stora viktiga traditioner dö ut och landsbygden avfolkas. För oss på Jägarnas Riksförbund handlar det om att lyssna på de människor som bor i dessa områden där rovdjur är närvarande och påverkar deras vardag, de som bor, jobbar och lever mitt i denna verklighet.
Det handlar inte om att vi inom JRF är rovdjurshatare eller vill utrota djurarter från jordens yta, snarare tvärtom är vi måna om mångfalden och en rik och välmående fauna.

Inte begränsas av rovdjur
Det handlar dock om att det måste finnas en balans i naturen och vi människor är en del av denna natur. En samexistens mellan människa och natur är självklar. Människan skall ha möjlighet till sitt sätt att leva, jobba och bo och den möjligheten får inte begränsas av stora rovdjur.
De nationella mål man talar om i vargfrågan avspeglar knappast verkligheten eftersom målen inte kan ses som nationella utan som regionala. Vissa områden i Sverige är avlysta och där skall man inte ha några föryngringar av varg och andra områden är en miljö där vargen inte trivs. Områden där vargen trivs är begränsade och således kommer de nationella målen att bli regionala och lokala angelägenheter.

Ingen hotad vargstam
Den vargstam som finns i Sverige är inte på något sätt utrotningshotat utan den är en del av den mycket stora population av varg som framförallt kommer från Ryssland. En begränsning av varg är absolut nödvändigt. Vår försiktiga bedömning är att 103 vargar skulle skjutits i
årets licensjakt och inte 27 som nu är fallet. Vi ser att naturvårdsverket inte kommer klara att uppfylla regerings mål på max 210 vargar.

Johan Boström, informatör Jägarnas Riksförbund