Jämthunden är en fin ras. Men det finns domare som bland annat tillåter alldeles för korta jämtar och andra fel, hävdar Tony Vestberg.
Foto: Göran Wikström Jämthunden är en fin ras. Men det finns domare som bland annat tillåter alldeles för korta jämtar och andra fel, hävdar Tony Vestberg.

Jämthunden håller på att förstöras

Det är med förskräckelse jag konstaterar, efter så många år av erfarenhet av jämthunden, att vår fina ras håller på att förstöras. I standarden står det för jämthund: ”En stor rektangulär hund som varken får vara för lång eller tung.”

Hur kan det vara möjligt att en stor del av domarna inte har förmåga att omsätta denna text på en levande varelse? Har domaren inget ”hundöga” hjälper ingen teori eller praktisk utbildning.

Jämthunden har idag fått många modeller. Den håller på att bli alldeles för kort. Jämthundar har raka bakställ, tunn benstomme, spretiga tassar. De är breda i skallen, (kålrotsskalle). De har fattig underkäke, alldeles för mycket vitt i bringan och på benen samt rikligt med halsskinn.

Dålig päls premieras högt

Det typiska tecknet i huvudet på jämthunden håller på att försvinna. Dåliga pälsar med inslag av sotiga och svarta hundar förekommer ofta och premieras högt. Kan det vara så att många domare saknar färgseende?

Här måste man våga ge tredje pris i kvalitetsbedömningen. Annars är risken stor att vi blir vana vid detta, vilket är förödande för rasen.

Jag har en känsla av att en del domare inte har förmåga och självinsikt att omsätta och förstå att anatomin speglar den så viktiga funktionella betydelsen för hundens arbetssätt.

Jag har tittat på vad man påpekade vid exteriörkonferensen för älghundar år 2002. Dessa fel kvarstår fortfarande. Dessvärre har det utökats med att förändra typen.

Måste utgå från åldern

Sedan måste ju hundarna bedömas utifrån sin ålder. Där ser jag klart och tydligt vilka domare som har koll på hundens framtida utveckling. En del domare verkar tro att juniorer skall vara färdigutvecklad. Ännu värre är att det finns domare som inte tar hänsyn till de detaljfel som påpekades vid konferensen 2002.

Mätningen av hundarna törs man knappt nämna, det är förfärligt och tragiskt. Kan mätning vara så svårt? Alla får väl samma utbildning? Trots detta fortsätter domare att ge certifikat till hundar som överstiger tillåten höjd för certifikat. 65-66 är inte ovanligt

Domare går utbildningen, klarar teorin och blir godkända. När de sedan själva skall bedöma hundar saknas förmågan att omsätta teori till verklighet. Skärp intagningskraven före utbildningsstart.

”Kan vara arroganta”

Avslutningsvis vill jag starkt poängtera bristerna i många domares uppträdande. Domare kan vara arroganta, de kan förlöjliga hundar, provocera mot hundar och utöva maktmissbruk.

Detta visar på en osäkerhet och inkompetens hos domare. Dessutom strider det klart och tydligt mot de etiska reglerna. Tyvärr åker utställare hem och säger: ”aldrig mer”.

Älghundsdomarna är representanter för Svenska kennelklubben och är utbildade genom SKK.

Vi som är uppfödare och hundägare skall aldrig tolerera dålig kompetens. Uppfödare och hundägare måste reagera tillsammans.