Ejnert Anderssen är mycket bekymrad efter årets älgjakt, när han ser hur dåligt ställt det är med kalvar och fjolingar. Förespråkandet av fri kalvjakt gynnar inte älgstammens framtid, tycker han.
Foto: Robert Jidesjö Ejnert Anderssen är mycket bekymrad efter årets älgjakt, när han ser hur dåligt ställt det är med kalvar och fjolingar. Förespråkandet av fri kalvjakt gynnar inte älgstammens framtid, tycker han.

Kampen om älgstammen

Kampen om älgstammen står mellan ena sidan jägarna, som tyvärr ser ut att komma till korta, och i andra ”ringhörnan” skogsbolag eller andra skogsägare med dollartecken framför ögonen och Svenska Jägareförbundet, som har fått i uppdrag att förvalta våra viltstammar. 

Jag är mycket bekymrad efter årets älgjakt när jag ser hur dåligt ställt det är med kalvar och ”fjolingar”.
Skulden vill jag bestämt lägga på alla förespråkare av fri kalvjakt, som tydligen inte har fattat att alla älgar börjar sin levnadsbana som kalv.
Årets älgjakt, på dem av mig undersökta markerna som har en areal av 30 000 hektar eller mer, har gått bra, eller för bra. Nu pratar jag om vuxna djur och här har det varit gott om stora älgar.

”Vad händer nästa år?”
Dessutom har många stora tjurar skjutits, men vad händer nästa år? Kapitala tjurar är ju nödvändiga för fortsatt älgjakt framledes. Men i år har jägarna gått hårt åt kapitalet, mycket hårt. 
Var finns räntan eller återväxten? Samtliga tillfrågade tillstår att det är tunt med fjolårsdjur och årets kalvtillgång är sparsam.
Hur kunde det bli så här då? Jo, det har varit ett intensivt propagerande: ”Skjut mer kalv, för att få upp medelåldern.” Denna urvattnade klyscha har vi hört till leda.
När nu detta följts av jägarna blir frågan: Hur har denna obalans uppståt? Konstigt? Nej, inte ett dugg. Detta var väntat. Under ”guldåren” för älgstammen var en hög tilldelning nödvändig. 
Sönderskjuten älgstam
Men när stammen började vika, vad hände då? Sänkte man tilldelningen? Ingalunda. Detta fick naturligtvis till följd att stammen helt enkelt blev sönderskjuten. Hade man här erkänt sina misstag och börjat ”nudda” bromspedalen hade denna idioti inte behövt se dagens ljus.
Nu har emellertid skogsprofitörerna fått luft under vingarna och börjat bearbeta dem som ”hade hand om det hela”. Tråkigt nog hade de inte pondus att stå emot ”drevet”.
Istället börjar man bjuda på smulor, i form av fri kalvjakt, för att få jägarna på bra humör. Men uppdragsgivarna var givetvis hela tiden medvetna om att detta på sikt kommer att sänka älgstammen totalt.  
Rovdjurstrycket mot älgarna
Sedan, som en skänk från ovan, kom det stora trycket från rovdjuren in i bilden. Rovdjuren hotar att fortsätta öka lavinartat, vilket också ger en klar negativ inverkan på dagens usla läge. Men har det beaktas? Nej, då. Istället finns det jaktledare som öppet klargör följande: ”Spar gärna en kalv av två, så rovdjuren får sin mat.”
Mitt ”rotande” i sakfrågan kan tyckas innefatta en liten areal, men jag tycker att trenden är tillräckligt illavarslande och måste uppmärksammas.
Nu finns det givetvis andra platser i vårt avlånga land som har helt andra förutsättningar, men ha ändå detta i bakhuvudet.

Det eviga tjatet om betesskador
Sist, men inte minst, finns det eviga tjatet om betesskador. Jag lägger inte allt för stor tilltro till dessa uppgifter. 
Trycker man tillräckligt många gånger på samma knapp på datorn så får man fram det man vill ha. 
Har man dessutom som skogsägare råd att låta miljontals hektar stå ogallrade, där ett hav av sly fått fäste, så skall man nog börja i den ändan.
Vi måste tänka på våra efterlevande, som det så vackert heter.