Man kan inte skjuta fler älgar än vad som föds, om inte älgstammen skall minska ytterligare.
Foto: Kenneth Johansson Man kan inte skjuta fler älgar än vad som föds, om inte älgstammen skall minska ytterligare.

Lyckad räddningsaktion för älgarna i Blekinge

Blekinge har under ett antal år haft en stadigt vikande älgstam. Det spekulerades om det berodde på sämre tillgång av mat, för få tjurar eller någon genetiskt påverkan som gjorde att det föddes allt mindre kalvar.
Vid den årliga tilldelningen av älgar krävde vissa ständigt höjda arealkrav som enda lösning.

Efter varje höjning miste de minsta jakträttshavarna sin A-licens, resten jagade vidare.

Ju mindre tilldelning jägarna fick desto mer angelägna blev många att fylla sin tilldelning med de största och finaste djuren.

Vi var inne i en ond, brant nedåtriktad, spiral där alla små förvaltningsåtgärder inte ledde till någon ändring av trenden.

Vi tog då till en mängd andra olika åtgärder, så att alla jägare fick känna av återhållsamheten på ett nytt sätt.

Arealer som inte föder någon älg fick inte längre användas som kvalificeringsarealer för ökad tilldelning i älgtäta delområden. Stora jaktlag tilldelades två kalvar, med fullt arealkrav på varje, innan det blev tilldelning av nästa vuxna djur.

B-licenser fick kortast möjliga jakttid på vuxna djur. Vidare infördes en mycket stor arealkravshöjning baserad på ett mycket omfattande beslutsunderlag, utrett ner på församlingsnivå.

Det var meningen att jägarna en gång för alla skulle kunna anpassa sig till de nya förhållandena. De skulle också slippa skaffa mindre kompletteringsarealer vart och vartannat år för att få behålla sin A-licens. Trots dessa åtgärder kunde vi inte se någon trendförändring i den vikande älgstammen. Redan efter ett par år var det på gång att kraftigt höja arealkrav för tilldelning av älg inför jakten.

Föll för miniarealskraven

De A-licenser som förr betraktades som stora föll nu för miniarealskraven och fick söka E-licens på en kalv.

Vissa älgskötselområden värvade många A- och B-licenser till sin gemenskap genom mer generösa tilldelningar.

Vi insåg då att om vi fortsatte på den inslagna traditionella vägen skulle vi, som ytterlighet, sluta med att ha ett enormt jaktlag i hela länet som fick skjuta den sista älgen.

Vi var i det läget tvingade att släppa alla gamla förvaltningsmetoder, höja blicken och se helheten.

Vi satte upp grundläggande sanningar som ledde till en enkel lösning.

Man kan inte skjuta fler älgar än vad som föds, om inte älgstammen skall minska ytterligare.

Åldersbestämning av fällda älgar under senare år visar att älgstammen är så ung att kanske bara 30 procent deltar i aveln.

Antalet älgar bör inte öka, för att hålla kvar betesskador på minimal nivå.

Soklar lösning

Lösningen var solklar.

Fäll inga vuxna älgar, så att de hinner bli så gamla att de deltar i aveln.

Jaga älgkalv så att inte älgstammen stiger i antal och ger ökat betestryck på skog och skogsplantor.

Om några år deltar nästan alla i aveln och det föds flerdubbelt så många älgar, vilket ger utrymme för motsvarande ökning av jakten, utan att vinterstammen av älgar ökat.

Jägarna köpte planen och de flesta älgskötselområdena beslutade att bara jaga kalv. Ett par områden som i princip inte har några älgar kvar avstod helt från att jaga.

Några Ä-områden valde mindre avlysningsjakt på några vuxna djur, i övrigt bara kalvjakt.

Länsstyrelsen beslutade att A-licenser fick jaga vuxna i två dagar och 70 dagar kalvjakt.

B-licencer fick en dag jakt på vuxna och några dagar kalvjakt. Det var så långt man vågade gå i tvingande beslut.

Vädjade i pressen

Vi gick sedan ut i pressen och på möten och vädjade till A- och B-licenserna att de inte skulle utnyttja sin rätt att fälla vuxna djur.

Vi kan nu konstatera att det fälldes 53 vuxna och 136 kalvar i länet totalt. De flesta A-licenserna utnyttjade inte sin rätt att fälla vuxna djur. De var istället solidariska med grannarna i älgskötsel-områdena och jagade mest bara kalv.

På A-licenser fälldes totalt i länet tio vuxna och 24 kalvar. De flesta vuxna som fälldes sköts inom A-områden, där angränsande Ä-områden beslutat att inte helt freda vuxna älgar. Vi kan konstatera att jägarorganisationernas förslag uppfyllts till cirka 80 procent.

Vi har överträffat förväntningarna med råge. De flesta av Blekinges jägare har tagit ansvar för viltförvaltningen på ett unikt sätt.

Fortsätter räddningsplanen ytterligare en tid har vi återställt vad vi fördärvat under en lång rad av år.

Man skulle kunna tro att jägarna fått nog efter årets beska medicin. Men allt pekar på att man nu fått upp ögonen och vill fortsätta planen.

Målet i sikte

De ser nu målet och vill inom en snar framtid få tillbaka den älgjakt vi hade för många år sedan. Nu med en högkvalitativ, halverad stam, med en åldersstruktur där de flesta älgarna deltar i aveln. Detta medger större avskjutning än tidigare samtidigt som vi får halverade betesskador på skogen.

Det är inte så många år sedan som vi i vårt lilla län fällde drygt 1 200 älgar per år. År 2004 fällde vi drygt 300 älgar, sannolikt fler än antalet kalvar som föddes under det året. Förhandsinformation från skötselområdena säger att flera av de områden, som under första året fällde ett fåtal vuxna älgar, avser att ansluta sig helt och bara ha kalvjakt under kommande jaktsäsong.

Det är nog klokt att lägga ut räddningsplanen på flera år.

Istället ska man växla mellan enbart kalvjakt och mindre avlysningsjakt på några vuxna, plus kalvjakt. Man får på så sätt en jämnare åldersstruktur på yngre djur.

Problemet är styrningen av älgförvaltningen för A- och B-licenser. I många enskilda jaktlag finns det jägare som inte alltid ser helheten.

Merparten av länets tjurar deltar i höst i aveln som tvååringar. De flesta hondjuren var tidigare ett år och födde då givetvis inte kalv. Redan i vår kommer vi att kunna se många av dessa föda kalv.

Förändring i höst

I höst sker förmodligen den största förändringen då de flesta tjurarna kommer att delta i aveln med mer än dubbelt så många könsmogna hondjur som när vi började projektet.

Nöjer sig länets jägare med att även i höst mest bara jaga kalv kommer vi att kraftigt ha förbättrat älgstammen på bara två år

Redan nu filar vi på planer hur vi om senare skall förvalta den fina stam vi håller på att bygga upp i länet.

Några skötselområden i grannlän till Blekinge har deltagit i länets kraftiga åtgärdsprogram.

Vid ett möte i Växjö för ett år sedan träffade vi företrädare för viltförvaltning i Kalmar, Kronoberg och Jönköpings län.

De ansåg att vår räddningsplan skulle vara effektiv men knappast genomförbar. De lindade in sina reaktioner snyggt för att slippa använda ord som verklighets-främmande, overkill och naiva drömmare.

De skulle själva nöja sig med att fortsätta det vi tidigare provat och misslyckats med, för att förbättra sin älgstam.

Blekinges jägare kan vara stolta för det vi lyckats med så här långt och vi bjuder åter in grannlänen.

Urban Vamstad, ordförande Jägarnas Riksförbund i Blekinge