I veckan fick jag en ny produktkatalog från postorderföretaget Engelsons. Det är ett företag med ett mycket brett utbud av kläder och olika prylar för friluftsliv.
Som jägare och boende i glesbygd och nära naturen blir företagets produkter intressanta för mig. I all synnerhet blir Engelsons relevant för mig och personer med jakt som fritidsintresse. Ett makalöst utbud av olika klädespersedlar och andra produkter som vittnar om jaktens betydelse för så många svenskar, kanske särskilt på landsbygden.
Vad katalogbilderna förmedlar är ju vilken central roll som jakten har för så många svenskar. Det är en tradition som funnits genom decennier och sekler, från generation till generation. Det ger struktur åt tillvaron, delar inte året. Det ger en gemenskap med andra i trakten och det ger tillfälle att komma ut i naturen. En viktig hälsofaktor och något som ger livskvalitet.
Vi förlorar vårt friluftsliv
Nu är dunkla krafter i färd med att beröva så många svenskar deras möjligheter att fortsätta bedriva friluftsliv som förr.
Det började med SNF:s ”Projekt Varg” på 70-talet, vilket omsattes i att varg inplanterades i Trysil i Norge. Snart fanns vargrevir på svenska sidan om gränsen, i Värmland, och sedan ett bälte av vargrevir vidare till Dalarna och Hälsingland – helt enligt vad som från början hade skisserats i SNF-rapporten.
På 60-talet var vargen utrotad i Sverige, med återkomsten gjorde sig effekterna påminda: hundar, inte minst jakthundar, ihjälbitna, kreatur rivna.
Otrygghet på landsbygden
Det har fört med sig negativa konsekvenser för boende i glesbygden, både ekonomiskt, socialt och genom otrygghet. Jakt som förr, med löshund, går inte längre att bedriva. Risken är alltför stor att hunden blir vargdödad. Det har nu drabbat ett stort antal jakthundar.
Även möjligheterna till boskapsskötsel påverkas. Vargstängsel är både arbetskrävande och dyra att få på plats, ändå utgör de inga garantier mot vargangrepp.
En jägare i ett nyhetsinslag i TV jämförde miljöförändringen med att en neutronbomb skulle ha briserat, förvisso drastiskt och säkert överdrivet, men det ger ändå en uppfattning om vad han menade.
Vargnärvaron, i kombination med att människor inte har rätt att freda sig själva och sina tamdjur, har lämnat tydliga spår efter sig. Under decennier har man kunnat följa en debatt och en dragkamp kring utbredningen av varg i Sverige. Kunde en balanspunkt hittas, för å ena sidan ett gynnsamt bevarandestatus av vargstammen, å andra sidan rimliga levnadsvillkor för befolkningen i vargtäta områden?
Bollandet om vargjakten
Frågan om licensjakt eller inte licensjakt på varg har bollats mellan olika myndigheter. Nu senast, i början av januari 2015, såg det ändå ut att bli klartecken för en licensjakt i Värmland. Klartecken från regeringen, som rådfrågat juridisk expertis. Klartecken också från Naturvårdsverket.
I veckan skulle denna licensjakt ha börjat, ett stort antal jägare hade förberett sig och var på plats. Så kom ett sista-minuten-besked från en förvaltningsrätt i Karlstad: inhibition av jakten, EU skulle först kopplas in ett varv till.
Därefter kom ett nytt utslag av Kammarrätten, som underkände Förvaltningsrättens negativa syn på systemet för överklaganden, där Naturvårdsverket avgör.
1. Juridik – politik
Man tror, eller ger sken av att tro, att det i grunden skulle kunna vara en juridisk fråga. Att det skulle kunna finnas paragrafer som advokater och domare med hjälp av expertkunskap kan uttolka på ett opartiskt sätt, att här finns ett Rätt och ett Fel. I grunden är det ju en politisk fråga, eftersom olika intressen här står emot varandra. Här handlar det om att försöka göra rimliga sammanvägningar och finna kompromisser som kan vara acceptabla för mer än en part. Den aktuella licensjakten hade varit utslag av just en sådan rimlighet.
2. Politisk korrekthet
Många unga människor, särskilt i stora tätorter, är alierade från matens väg till bordet. Redan ordet ”jägare” kan ingjuta känslor av obehag hos många unga medlemmar inom Feministiskt Initiativ och Miljöpartiet. Jaga och döda djur – usch! Sanningen är dock att jakt och fiske tillhör människans ursprungligaste näringar. Även boskapsskötsel innefattar att djur emellanåt går till slakt. Utan dessa näringar skulle det inte bli så mycket att äta. Som en försvårande omständighet tillkommer att den genomsnittlige jägaren i Sverige är man, har vit hudfärg och är svensk. Förmodligen är han dessutom heterosexuell och ogillar decemberöverenskommelsen.
3. Glesbygdspolitik
Vad än Fredrik Reinfeldt upptäckt från luften om stora landytor i Norden och vad än olika Centerledare tror om invandringens möjligheter att gjuta nytt liv i landsbygden så finns det ekonomiska mekanismer som driver på för avfolkning i glesbygd. Till detta kan komma politiska åtgärder. Dit hör rovdjurspolitiken.
Björn Hammarbäck, distriktsordförande för Jägarnas Riksförbund (JRF) i Västmanland
