1970-80 växte vargstammen till 50 individer och älgstammen var då cirka 900.
1980 drabbades vargarna av hundens parvovirus och decimerades till 10-12 individer.
Älgstammen växte nu kraftigt och var 1995 uppe i 2 500.
Dels på grund av brist på föda, dels för att vargarna kom tillbaka, fanns i slutet på 2005 cirka 500 älgar och 30 vargar.
Sista räkningen gav 450 älgar.
Tydligt är att 450 älgar inte räcker till 30 vargar utan vargarna har bytt uppförande.
Vargar som är orädda för människor
Det brukade vara mycket ovanligt för en besökare att se en varg. Nu har de börjat närma sig campingplatser och andra ställen, där människor, finns och har blivit mer och mer orädda. Antalet observationer av varg har ökat femtiofalt.
Frågan är om älgarna kommer att överleva den kommande vintern. De kommer att bli utsatta för en intensiv jakt.
Älgen under vintern har mycket svårt att hitta den föda de behöver, vilket betyder att extra ansträngningar kan förbruka all energi som är nödvändig för överlevnaden.
Vårens första besökare riskerar att mötas av helt utsvultna vargar. Det ska bli intressant att följa slutet på historien.
Att visst intresse, i samband med allt tal om våra vargars inavelsproblem, kan vara att det aldrig redovisats några sådana bekymmer, vare sig för vargar eller för älgar på Isle Royale.
Dystert för vargarna
Vid kommunikation med Dr Rolf Peterson säger han att han anser att älgarna troligen kommer att överleva medan det ser sämre ut för vargarna.
Dr. Rolf Peterson är den forskare som tillbringat hela sin aktiva karriär med att följa sambandet varg-älg på Isle Royale.
Han pensionerades nyligen men har naturligtvis inte släppt taget om den vidare utvecklingen.
Den som vill veta mer om den fascinerande historien bör besöka The Wolves and Moose on Isle Royale på länken:
http://www.isleroyalewolf.org/
