Kopov som jobbar med rätt vilt. Vildsvinens intåg på jaktmarkerna blev starten på en snabb nedmontering av allt vi lärt oss om etik och moral. Det gäller särskilt användandet av stora, snabba hundar som inte är hjortrena.
Foto: Robert Jidesjö Kopov som jobbar med rätt vilt. Vildsvinens intåg på jaktmarkerna blev starten på en snabb nedmontering av allt vi lärt oss om etik och moral. Det gäller särskilt användandet av stora, snabba hundar som inte är hjortrena.

När vildsvinen kom försvann jaktetiken

Sverige är ett land med gamla fina traditioner när det gäller jakt och viltvård. Sedan urminnes tider har jakttraditioner förts vidare genom att äldre erfarna jägare lärt upp unga nya jägare. Vad har man då fokuserat på? Inte på så självklara saker som hur ett rådjur ser ut eller hur en räv bor, utan hur man uppträder som jägare, både mot människor och djur, jägarnas ETIK och MORAL.

Jag är övertygad om att just detta gör att jakt är väldigt accepterat i Sverige. Den icke jagande delen av befolkningen har inget att invända mot jakt som sker på ett säkert och humant sätt.
Jag har lärt mig jaga av min far, som är en ivrig har- och rävjägare. Hemma har det alltid funnits minst en, oftast två, stövare som man tränat och jagat in med stor omsorg. En rolig, tidskrävande och absolut nödvändig sysselsättning. För det vet vi ju alla att en STÖVARE FÅR INTE JAGA RÅDJUR ELLER HJORT!

Envist arbete för rådjursrenhet
Nu föds de ju tyvärr inte rådjursrena, utan det ligger i regel många timmars envist arbete bakom en rådjursren stövare.
För några år sedan var det helt otänkbart att komma till ett jaktlag och försöka få släppa en vuxen stövare som inte var rådjursren. Det handlade om etik. Rådjur jagas med kortbenta hundar under långsamma drev. Så var det och så skulle det förbli, trodde alla.
Sedan började det dyka upp vildsvin i naturen. För de flesta jägarna var det ett spännande och värdefullt nytt viltslag. Men för andra blev det starten på en snabb nedmontering av allt vi lärt oss om etik och moral.

Rådjurshundar klarar inte vildsvin
Det började kanske med att de vanliga jakthundarna som jagar klövvilt, till exempel tax, drever och beagle, inte ville, eller vågade, jaga vildsvin. De som vågade överlevde inte värst många möten med svin.
Nu hände något som inte får hända, fler och fler jägare struntar plötsligt i allt man lärt sig om jakt med löshund. Nu gäller det att skaffa större tuffare hundar som kan gå i kamp med svinen. Det spelar inte längre någon roll vad de mer erfarna jägarna säger. Det spelar heller ingen roll vad man lärt sig genom att ta jägarexamen.

”Man ställer väl upp”
Dåligt samvete drabbar nog en del, men det gömmer man lätt bakom uppmaningar från såväl markägare, myndigheter som allmänhet om att skjuta mer vildsvin. ”Man ställer väl upp och hjälper till mot denna plåga.”
Nu finns inte längre ”tid” eller ”behov” av att jaga in en stor hund på rätt sätt! Eller ännu värre, argument att ”varför lägga ner en massa tid på en hund som riskerar dödas under nästa jakt”!
När man sedan påstår sig ha en bra ”vildsvinshund” accepterar otroligt nog de flesta jaktlag att den släpps i markerna, utan krav på att den ska vara rådjurs- och hjortren! 
Tar vildsvinen i sista hand
Det gäller även om det är en stövare som kopov eller plotthund. Min erfarenhet av dessa hundar är att de visserligen jagar svin, men i sista hand.
Först körs alla rådjur iväg till nästa socken, sedan försvinner hjortarna samma väg.
Finns det dagsljus kvar när marken är tömd på allt annat vilt så kan något svin kanske tas upp. 
Alla dessa, i svenska jaktsammanhang, nya raser som väller över våra gränser är som regel bra jakthundar som gör det dom är avlade till.

Ägarnas ansvar
Det är alltså inte hunden som ska ställas till svars när rådjur stressas ihjäl eller rivs ner och dödas. Det är hundägaren som ska stå till svars! Ska man jaga vildsvin med stora skarpa hundar SKA DE VARA RÅDJURS- OCH HJORTRENA innan de får användas.
Det finns inga om eller men när det gäller jaktetik. Orkar man inte lägga ner tid och kraft på att jaga in sin hund på rätt sätt får man sälla sig till skaran passkyttar och låta de som klarar av detta vara hundförare!
 
Sivert Borup, konsulent Jägarnas Riksförbund