Jag är övertygad om att just detta gör att jakt är väldigt accepterat i Sverige. Den icke jagande delen av befolkningen har inget att invända mot jakt som sker på ett säkert och humant sätt.
Jag har lärt mig jaga av min far, som är en ivrig har- och rävjägare. Hemma har det alltid funnits minst en, oftast två, stövare som man tränat och jagat in med stor omsorg. En rolig, tidskrävande och absolut nödvändig sysselsättning. För det vet vi ju alla att en STÖVARE FÅR INTE JAGA RÅDJUR ELLER HJORT!
För några år sedan var det helt otänkbart att komma till ett jaktlag och försöka få släppa en vuxen stövare som inte var rådjursren. Det handlade om etik. Rådjur jagas med kortbenta hundar under långsamma drev. Så var det och så skulle det förbli, trodde alla.
Sedan började det dyka upp vildsvin i naturen. För de flesta jägarna var det ett spännande och värdefullt nytt viltslag. Men för andra blev det starten på en snabb nedmontering av allt vi lärt oss om etik och moral.
Nu hände något som inte får hända, fler och fler jägare struntar plötsligt i allt man lärt sig om jakt med löshund. Nu gäller det att skaffa större tuffare hundar som kan gå i kamp med svinen. Det spelar inte längre någon roll vad de mer erfarna jägarna säger. Det spelar heller ingen roll vad man lärt sig genom att ta jägarexamen.
Nu finns inte längre ”tid” eller ”behov” av att jaga in en stor hund på rätt sätt! Eller ännu värre, argument att ”varför lägga ner en massa tid på en hund som riskerar dödas under nästa jakt”!
När man sedan påstår sig ha en bra ”vildsvinshund” accepterar otroligt nog de flesta jaktlag att den släpps i markerna, utan krav på att den ska vara rådjurs- och hjortren!
Först körs alla rådjur iväg till nästa socken, sedan försvinner hjortarna samma väg.
Finns det dagsljus kvar när marken är tömd på allt annat vilt så kan något svin kanske tas upp.
Det finns inga om eller men när det gäller jaktetik. Orkar man inte lägga ner tid och kraft på att jaga in sin hund på rätt sätt får man sälla sig till skaran passkyttar och låta de som klarar av detta vara hundförare!
Sivert Borup, konsulent Jägarnas Riksförbund