Gång på gång visar det sig att regeringsunderlaget i Sverige består huvudsakligen av ett gäng miljö- och djurrättsaktivister på den politiska vänsterkanten. Hur kan det vara möjligt att vi år efter år ska tvingas huka oss under ständigt återkommande hot om förbud av vår fina verksamhet? Vi som, enligt gammal fin svensk folkrörelsetradition. gör allt för att vår verksamhet skall ske på bästa sätt och hela tiden tar till oss ny kunskap om både hundar vilt och viltvård. Hur kan det komma sig att insändare skrivna av Djurens rätt, trots tveksamt innehåll och dåligt faktaunderlag, alltid tycks få stort utrymme i våra lokaltidningar medan våra inlägg sällan tas in?
När djurrättsaktivisterna förstör anläggningar och begår rena terrordåd, som till exempel att delvis såga av benen till jakttorn, tas detta i bästa fall upp som en liten notis på sidan 43 i lokaltidningen! Vi har många frågor men få svar.
Våra egna organisationer som SKK och jägarförbunden gör ett bra arbete. Förhoppningsvis lyckas vi förklara för tillräckligt många kloka människor vad grythundar är och varför vi måste få fortsätta med grytanlagsprov och grytjakt.
Åsa Domeij, riksdagsledamot för miljöpartiet, har lämnat in en enskild motion till riksdagen där hon argumenterar för förbud mot grytjakt, godsjakt och grytanlagsprov. Som vanligt i sådana här sammanhang är argumenten som anförs av låg kvalitet. Så här skriver Åsa Domeij bland annat:
”Jakten går ut på att få räven eller grävlingen att bli så irriterad på hunden att den väljer att lämna grytet.”
Motionären vet alltså inte ens skillnaden på sprängar- och förliggararbete, och kan därmed inte ha brytt sig om att ta del av ens ett grundläggande informationsmaterial från SGK/SKK.
”En tysk jaktterrier kan mycket väl göra processen kort med räven under jorden för att sedan bära ut det döda bytet till husse.”
Anar vi nästa steg i grytjaktmotståndarnas agenda, förbud mot vissa hundraser enligt till exempel fransk modell?
”Räv jagas inte främst med grythund. Den jagas främst med drivande hund Den jaktformen är en uppskattad och spännande vinterjakt för många jägare.”
Nej, så lätt kommer Åsa Domeij inte undan motstånd mot motionen från en större del av jägarkåren än grytjägarna. Men vi ska tacksamt minnas den här formuleringen nästa gång djurrättsaktivisterna attackerar jakten med drivande hund
”Grytjakten behövs inte. Både grävling och räv kan jagas ovan jord om man anser det nödvändigt.”
Och vem tar då hand om eftersöken på trafikskadade eller skadeskjutna grytlevande djur, eller en intensiv, lokalt begränsad jakt till exempel för skydd av fjällrävsområden eller vid ett rabiesutbrott?
”Nära förknippat med grytjakten är den testverksamhet – grytanlagsproven – som anordnas i konstgjorda gryt och med grävlingar som hålls i fångenskap för ändamålet. Ofta hålls dessa djur i på ett sätt som inte är förenligt med djurskyddslagen.”
Grävlingar hålls i hägn enligt samma regler som djuren i Sveriges djurparker. Kontrollen av efterlevnaden ligger på länsstyrelsen och inte på riksdagen. Vi har i allmänhet ett väl fungerande samarbete med de yrkesmän som jobbar på länsstyrelsernas miljö- och hälsoskyddsenheter runt om i landet med dessa frågor.
Kännetecknande för en god sprängare är stor rörlighet, det vill säga att hunden ger räven möjlighet att flytta sig och kunna lämna grytet och därmed ge jägaren tillfälle till skott! För att försäkra oss om att varje hund som skall användas till grytjakt fungerar på rätt sätt har vi våra provgryt och våra anlagsprov samt jaktprov. Ovan jord jagar vi räv med drivande hund och grävling med ställande hund. I enlighet med jaktlagens intentioner har vi våra grythundar i beredskap om oturen skulle vara framme och vi skulle skadeskjuta ett vilt. Våra provgrävlingar är vi mycket rädda om för vi har lagt ner mycket tid, pengar och kärlek på dem.
Åsa Domeij har med största sannolikhet goda avsikter, men jag har svårare att förstå vad som driver dem som har lämnat ett så snedvridet och felaktigt underlag till henne.
Mycket av kritiken mot grytjakt och grytanlagsprov fokuserar på tysk jaktterrier. Under 2006 måste framför allt SKK:s jakthundskommitté och terrierklubben arbeta med att få kontroll över situation, bemöta ryktesspridningen och visa upp att grytjakt och prövning av även tysk jaktterrier sker enligt god etik och efter gällande regler.
Många aktiva grythundsägare tycker att det blivit allt för vanligt att även hundar som när det gäller storlek och funktion uppenbarligen inte är lämpade för grytjakt premieras på utställningar trots att de flesta rasstandarder på ett tydligt sätt slår fast vikten av just dessa egenskaper. Därför kommer många säkert att uppskatta att SGK överväger att arrangera en egen inofficiell grythundsutställning i sommar.
Peter Sandberg, ordförande SGK
