Rovdjuren ger inte ett rikt naturliv

Jag är ingen fackman men på mig verkar logiken bakom dagens politik vara helt bakvänd. Gången som jag ser det borde vara:

1. Skogen och viltet är två inkomstbringande resurser i vår natur.

2. Hur mycket vilt bör vi ha för att optimera avkastningen av skog och vilt? Naturligtvis kan vi här inte betrakta Sverige som helhet utan vi måste dela upp landet i olika regioner där resultatet varierar beroende på klimat, topografi och bosättningar av människor.

3. Traditionellt har cirka 50 procent av klövviltstammarna skördats genom jakt, vilket ger stora inkomster genom jaktarrenden, boendekostnader och försäljning av det stora varuutbud som hänger samman med jakt. En stor mängd ekologiskt, närproducerad mat av yppersta kvalitet har också producerats. Vår gamle stjärnkock Werner Vögeli var lyriskt över det svenska viltet.

4. De stora skogsbolagen vill minska klövviltstammarna för att få bättre balans mellan inkomster av skog och av jakt. Helt naturligt men det verkar knappast finnas någon forskning som stöder vad som är en optimal balans. Någon seriös forskning om hur man kan minska på betesskadorna med andra metoder än avskjutning existerar inte. Ett antal privata initiativ pekar på att det är möjligt om man frångår de stora monokulturlandskapen och röjer med omtanke om viltet.

5. Nu har man bestämt att vi ska ha tillbaka de stora rovdjuren som tidigare trängts tillbaka för att skydda boskap, vilttillgången och den personliga tryggheten.

6. Då behövs det bestämmas från den tänkta nivån på klövviltstammarna hur mycket vi i framtiden skall skörda genom jakt i stället för tidigare 50 procent av viltet. Vissa jaktlag ställer in jakten eller säger upp arrenden i år. Därmed är det noll procent. I Nordamerika är uttaget av älg cirka fem procent av vinterstammen. Det kan bli svårt att bedriva meningsfull jakt enligt vår tradition om uttaget sjunker under 25-30 procent av vinterstammen.

7. När vi har fastlagd hur mycket vi kan släppa till rovdjuren får vi fördela det viltet mellan räv, örn, järv, lo, björn och varg. Det leder till frågan hur många individer av varje rovdjursart vi kan hysa i Sverige.

Relativt logisk gång, eller hur? Men hur är det i själva verket?

De stora skogsbolagen och Skogsvårdsstyrelsen har sagt att de vill halvera dagens klövviltstammar.

Forskarna på Grimsö har bestämt via Sveriges riksdag hur stora stammar vi ska ha av de stora rovdjuren. Det har baserats på teoretiska minimistammar var för sig, utan hänsyn till att det inte går äta samma rådjur eller älg två eller flera gånger. För att få ekvationen att verka rimlig har man ansett att alla Sveriges klövvilt är tillgängliga för samtliga rovdjur.

Jag har svårt att tänk mig att resultat blir den rika natur med stor biologisk mångfald i perfekt ekologisk balans som Naturvårdsverket vill påskina.