I samband med Kungens uttalande under älgjakten har inte minst Svenska rovdjursföreningen skarpt kritiserad honom. Ett antal gamla argument dammas av. Men låt oss se vad Rovdjursföreningen vill.
I sitt remissvar till rovdjursutredningen framför Rovdjursföreningen att minst 2 000 vargar är ett lämpligt antal. Idag har vi cirka 200 inom 30 procent av Sveriges yta. Fördelar vi 2 000 jämt över hela Sverige får vi en täthet på varg från Smygehuk till Treriksröset på tre gånger vad vi idag har i varglänen. Undantar vi renbetesområdena blir tätheten fem gånger dagens.
Eftersom någon större täthet av varg aldrig kan accepteras om vi vill ha kvar rennäringen skall dessa 30 000 älgar dödas av vargen i de sydliga 60 procenten en av Sverige.
Då även strövargar och björn ska ha sin beskärda del kommer i princip hela älgproduktionen att gå till rovdjuren söder om renbetesområdet.
Jakten genererar cirka 10 000 ton mat. Viltköttet är en högklassig förnyelsebar resurs, producerad under ekologiskt optimala förhållanden. Skördandet av denna resurs sysselsätter cirka 300 000 personer, vilket föraktfullt framhålls som ett nöje för tre procent av befolkningen.
Det framhålls ofta att vargen är ekologiskt betydelsefull. Den är lika ekologiskt nyttig i vårt blandade jordbrukslandskap som på Djurgården.
Rovdjursföreningen anser att jägarorganisationerna ska utföra polisiär verksamhet för att beivra jaktbrott. Ska då också att Motormännens Riksförbund jaga trafikbrottslingar eller landets föräldraföreningar pedofiler? Låt polisen sköta brottsbekämpning.
Jakten i Sverige tillför statskassan pengar.
Jägarna betalar in stora summor, varav en del går tillbaka till jägarnas organisationer.