Rovdjurshandläggare jobbar för egen sak

Hur är det med rovdjurshandläggarna hos Naturvårdsverket och länsstyrelser, för vems syften lägger de sina förslag? Är deras förslag inriktade på vad som är bäst för landets befolkning eller är syftet att med näbbar och klor försöka göra allt för visa att arbetet som rovdjurshandläggare har stor betydelse för landets invånare.

Frågan är om inte Naturvårdsverket och länsstyrelsens rovdjursandläggare/rovdjursförvaltare ligger nära en ”jävposition” när de gäller beslut om exempelvis skyddsjakt på varg. Vad händer om regering och riksdag skulle besluta att varg, björn, lodjur och järv skall ingå i den allmänna jakten? Vilka arbetsuppgifter kommer myndigheternas rovdjurshandläggare att ha vid ett sådant beslut?

Jobben hotas
Det är lite av en kärnfråga inom många myndigheter. Det gäller att påvisa att arbetet är betydelsefullt, annars försvinner jobbet. Nu verkar politiker och myndigheterna ha satt de stora rovdjuren högre upp på rangskalan än människor som bor och lever på landsbygden. Gäller det åklagare och polisens prioriteringar börjar misstänkta grova jaktbrott nå samma status som mord.
Varför verkar politikerna inte våga låta människor, som påverkas av de stora rovdjuren, styra över den verklighet som finns i sitt närområde där de lever och verkar? Landsbygdsborna fick inte vara med och besluta om trängselskatten i Stockholm. 
Varför ska stockholmarna bestämma?
Varför skall stockholmarna vara med och bestämma över hur många rovdjur de skall finnas på landsbygden?
Frågeställningarna om hur många och vilka rovdjur vi skall ha i landet är rent ut sagt dubbelbottnad. Alla vill ha en stark och frisk rovdjurstam, däremot inga stora rovdjur i sitt närområde. Varför skall landsbygdsbefolkningen leva med stora rovdjur vid husknuten, när samma djur är livsfarliga flera mil utanför exempelvis Stockholm?
Björn, varg och lodjur går ända in på hustomterna och dödar eller skadar husdjur. Frågan är hur föräldrar till småbarn agerar. Kan föräldrarna släppa ut sina småbarn att leka på sin egen gård utan att känna oro?

Biologer utan verklighetsförankring
Det finns ett gammalt talesätt: ”Att göra något enkelt är svårt.” Vem som helst kan krångla till den enklaste sak i världen och göra den omöjligt att utföra. Frågan är om inte politiker och myndigheternas tjänstemän lyckats göra dagens rovdjurshantering till att skapa jobb för välutbildade biologer utan verklighetsförankring. Biologer som bara tittar på vad som är bra för exempelvis vargstammen och blundar för konsekvenserna vad vargarna ställer till med ute på landsbygden.
Vår miljöminister uttryckte i ett TV-inslag att ”människor ute på landsbygden måste få tid att vänja sig vid ökande rovdjursstammar”. En fråga till miljöministern är varför inte polisen skyddar knarkarna som lever i storstäderna? Vargen är för landsbygdsbefolkningen vad knarkare är för storstadsborna. Många Stockholmare vågar inte gå ut på staden kvällstid på grund av knarkare. På landsbygden vågar många inte gå i skogen på grund av björn och varg.