Så blev barn offer för vargattacker

Så blev barn offer för vargattacker

DebattPublicerad: 2007-03-23 17:18

Det väsentliga med den här rapporten av S. Korytin är inte att bevisa att vargen är extremt farlig för människor. Dokumentationen beskriver hur vargen väljer sitt byte när den väl attackerar människor. Skriften ger ovärderlig kunskap. Här beskrivs habitueringen hos vargar. Det framgår även i vilka situationer risken för vargangrepp blir stor och vilka som utsätts för störst risk att drabbas. Denna kunskap kan förhoppningsvis komma till nytta för att slippa att behöva uppleva tragedin att förlora barn på den biologiska mångfaldens altare.
Calle Seleborg, Likenäs den 19 mars 2007

S. Korytin, doktor i biologi, professor. Föreståndare för avdelningen för ekologi och etologi, Vetenskapliga forskningsinstitutet för jaktbruk och djuruppfödning i Sovjetunionen

Från tidningen ”Ohota i ohotnichje hoziajstvo” (”Jakt och jaktbruk”), 1990, 6, 6-7.

Vargangrepp på människor har varit en av de mest fruktade olycksriskerna i gamla Ryssland. Bara under tre år, från 1849 till 1851, dödades 260 vuxna och 110 barn (Lazarevskij, 1876). Man förde en officiell statistik i årsrapporter från guvernörer (styresmän för provinser i gamla Ryssland).
I tabellen med folkdödlighet av olika orsaker fanns det en särskilt rad ”Antal uppätna av rovdjur”. Efter revolutionen publicerades ingen statistisk om vargöverfall i Ryssland. Men information om enstaka vargöverfall på människor dök upp i pressen då och då (Kuzmitch, 1925; Barabash-Nikiforov, 1928; Timofeev, 1949; Korneev, 1950; Serzhanin, 1955; Shnithikov, 1957; Marvin, 1959; Nazarova, 1978; Peskov, 1979,; Zhumadilov och Makhmutov, 1979; Osmolovskaja och Priklonskij, 1979; Boldenkov, 1980; Janshin, 1980; Garbuzov och Janschin, 1980; Tscherkasskij, 1985).

Vargattacker under andra världskriget
I verkligheten var det fenomenet mycket mer omfattande. M. P. Pavlov (1965, 1989) publicerade tidigare okända fakta som samlats av P. A. Manteifel, G. P. Kamenskih och honom själv. Det handlade om massöverfall av vargar på människor (mest barn) i flera landsområden, mestadels under andra världskriget och strax efter. 103 fall var dokumenterade.
Bland biologer i väst fanns tron att enbart rabiessjuka vargar kan ge sig på människor. Samma åsikt har många zoologer och jaktexperter i vårt land. Detta beror på att ett bett av en rabiessmittad varg inte alltid leder till sjukdomen hos den personen som blev biten.

Undersöktes sällan
Dödade aggressiva vargar har sällan undersökts i veterinärmedicinska laboratorier. Dessutom kan inte alla undersökningar bestämma med säkerhet om djuret var sjukt eller inte.
Våra studier av aggressivitet hos friska och sjuka vargar visar att det finns flera beteendemönster som skiljer på normala och rabiessjuka vargar i naturen:

1. Försök att dra iväg bytet från en överfallsplats till ett gömställe. Observationer av experimentallt rabiessmittade vargar visar att den beteendeformen är frånvarande hos sjuka djur.
2. Om vargen äter upp sitt byte, helt eller delvis. Man vet att rabiessjuka djur tappar matlusten och har svårigheter i att svälja maten. I slutfasen av sjukdomen kan de inte svälja alls.
3. Angrepp i flock. Närvaron av minst två vargar i flocken kan i de flesta fall vara ett bevis på att den anfallande vargen inte är rabiessjuk, eftersom veterinärstudier visade att rabiessjuka djur undviker sin släkt och söker sig till ensamhet.
4. Målmedvetenhet och ett visst övervägande i vargarnas agerande. Rabiessjuka vargar däremot har ingen rädsla och beter sig galet, de angriper människor oavsett ålder och kön, ensamma personer eller en grupp av människor, fotgängare eller ridande. En sjuk varg undviker inte människor utan söker sig fram till bebyggelse och människor.

Vargattacker blev tidningsnyheter
Redogörelsen av vargangrepp på människor publicerades regelbundet under 21 år från 1840 till 1861 i tidningen ”Zhurnal ministerstva vnutrennikh del” (”Inrikes departementets journal”).
Vi använder oss av de kriterier som är listade ovan för att urskilja angrepp som var utförda av friska vargar, utifrån de fall som är beskrivet i tidningen.
Totalt hittade man 273 fall – 221 angrepp på barn och 52 på vuxna människor.
Tidningen berättade inte bara om tid och plats för anfallen, namn, kön, ålder och social status för de attackerade personerna utan också om vargarnas beteende vid anfallen. Det beskrivs även hur människor försvarade sig och vilka skador de fick. Det finns även beskrivningar om upphittade, sönderbitna lik.
Genom denna fruktansvärda, unika, bortglömda och aldrig tidigare analyserade information fick vi möjligheten att göra en kvantitativ analys av detta fenomen.

Skiftande öden för angripna barn
Analysen visade följande resultat. Ödet för anfallna barn varierade. Barnet överlevde, blev dödat och uppätet, dödat men inte uppätet eller ”bortfört av varg”. I det senaste fallet är det okänt vad som har hänt med barnet. Men sannolikheten att hitta barnet levande är i praktiken lika med noll. Det enda som är oklart är om barnet blev uppätet eller lämnat efter sin död (och inte upphittat under eftersök).
Vad det gäller de vuxna anfallna människorna, finns det samtliga varianter utom bortförande. Även en väldigt stor varg orkar inte dra en normal vuxen människa någon längre sträcka.

Drygt 73 procent av barnen dog
Av 221 barn utsatta för varganfall dog 73,4 procent. Vuxna människor mötte det tragiska ödet mycket mer sällan, bara i 13,5 procent. Alltså bara 26,6 procent av barnen och 86,5 procent av de vuxna överlevde.
Men inte bara offrens styrka och vikt spelade roll utan också rovdjurets självförtroende, vilket ökar vid angrepp på barn.
Det är intressant att antalet dödade barn överstiger antalet dödade och uppätna med cirka två gånger. En trolig förklaring till detta är att jakten efter vargen tvingar den att lämna bytet när den hör människor komma närmare.
Emellertid fanns det flera fall när vargen hade mycket tid på sig, det vill säga liket upphittades nästa dag eller ännu senare.

Hälften nästan helt uppätna
Av de upphittade 38 lik var 50 procent nästan helt uppätna (det fanns bara enstaka kroppsdelar kvar). 23,7 procent var uppätna delvis och ungefär lika många, 26,3 procent, hade bara märken efter vargtänder.
Skillnaden mellan antalet barn dödade av vargar och antalet barn som var dödade och uppätna är statistiskt sätt signifikant. Det innebär att vargar inte alltid anfaller barn för att få föda.
I samband med vargspår hittar man ofta strypta men inte uppätna rävar och mårdhundar. Detta är ofta omnämnt i litteratur. Möjligen är det rovdjursinstinkter och raseri som är orsaken till dödandet, men sedan tappar rovdjuret matlusten på grund av bytets motbjudande lukt. Vargar kan ha samma attityd till människor och deras kropp. Vuxna människors kroppar luktar starkare än barnens. Andelen uppätna barn var högre än uppätna vuxna.

Extra utsatta upp till 13 års ålder
Barn mellan två och 13 år blev oftare anfallna av vargar. Äldre barn blev anfallna bara i några enstaka fall. Oftast attackerade vargar barn mellan fyra och tio år och av dem, oftast tioåringar.
Kan det vara en ren slump? Jag tror inte det. När vargen attackerar ett barn behöver den inte bara bedöma möjligt motstånd från offret, utan också sin förmåga att transportera bort offret. Desto större ett barn är desto svårare är det för vargen att dra iväg det, särskilt om vargen blir jagad.
För 100 år sen vägde en femåring i snitt 16 kilo, en tioåring cirka 27 kilo, och en 15-åring ungefär 46 kilo.
Eftersom vargar anföll mest tioåringar kan man tänka sig att en vuxen varg kan dra iväg ett byte på cirka 25-30 kilo. Man ska också komma ihåg att får, favoritbytet för vargar, har en medelvikt på cirka 35-45 kilo. Endast en väldigt stor varg kan släpa iväg ett får.

Främst ensamma barn
I de flesta fall anföll vargar ensamma barn. Det har hänt i 61 procent av alla fall. Mycket mera sällan, i bara 26 procent av fallen, gav sig vargen på ett barn som var i sällskap med andra barn.
Ännu mer sällan attackerade varg ett barn som hade sällskap av vuxna människor. Då var det oftast en mor som jobbade på en åker. Ibland kunde vargen ta ett barn framför näsan på den chockade kvinnan.
Mest sällsynta var anfall av vargar på barn som hade sällskap av flera vuxna, eller andra barn och en vuxen. Det hade hänt bara i 3,6 procent av alla fall. Sådant beteende hos vargar beror troligtvis på rädsla. Långa och många människor gör att vargen blir rädd för dem.
Det hänger också ihop med det faktum att djuret oftast tar det minsta barnet i gruppen. Av de 13 fallen, när det fanns rapporter om ålder av alla barn i gruppen som blev attackerad av en varg, tog vargen i 11 fall det minsta barnet. I ett enda fall tog vargen ett barn som var näst störst av tre barn.

Längden är viktig
Längd är ett bra kännetecken för att bedöma styrkan och stridsförmågan hos en individ. När två, ungefär lika stora, hanhundar träffas för första gång lyfter bägge både huvud och svans. Dessutom står pälsen rakt upp på ryggen, vilket gör att hundarna ser större och grövre ut än de är. Hanhundar försöker markera revir med urin så högt upp som möjligt, likt en björn som markerar med klor så högt upp på trädet som möjligt. Försöket att se längre ut är ett tecken på att en individ inte är rädd för att ta strid. Försök att se mindre ut är ett tecken på kapitulering. Sådana signaler är förmodligen likadana hos alla vilda djur.
Desto längre en motståndare eller ett byte är, desto större fara för anfallaren. Så här tänker förmodligen även en varg när den väljer ett offer bland flera barn. För 100 år senan var en ettåring cirka 60 centimeter lång, en femåring 95 centimeter, en tioåring 120 centimeter och en 15-åring ungefär 145 centimeter lång (Sokolov, 1977). En vuxen varg är ungefär 70 centimeter i mankhöjd.

Fler flickor attackerade
En varg är alltså ungefär lika hög som ett femårigt barn, 1,5 gånger kortare än ett tioårigt barn och nästan två gånger kortare än ett 15-årigt barn.
När man jämför kön och ålder mellan barn som blev dödade, uppätna eller bortdragna av vargar och barn som överlevde, ser man att det är de minsta barnen som oftast blev offer och av dem var det fler flickor än pojkar.
Av de barn som var uppätna av vargar, var skillnaden som störst. 59,4 procent var flickor. När det gäller dödade och oätna barn var ungefär lika många pojkar som flickor. Av de barn som var tagna av vargen även när vargen var jagad var hela 69,3 procent flickor. Skador som man såg på dödade barn bevisar också att vargar föredrar flickor.

Pojkar överlevde oftare
I fall när man lyckades rädda barnet från vargen, eller när barnet själv lyckades att ta sig loss, var medelåldern på barnen 14,1 år. Det var tre gånger fler pojkar än flickor som klarade sig. Medelåldern av barnen som man inte lyckades rädda var 8,3 år och ungefär lika många pojkar som flickor.
Det var alltså oftast äldre pojkar som överlevde vargattacker, vilket uppenbarligen beror på deras styrka. De kunde springa snabbare och vägde för mycket för att en varg skulle kunna bära dem.
Men inte bara storlek var viktig. Tappert beteende och förmåga att visa mod spelade också en stor roll.

Slog vargen med en bärskål
Här är ett sådant fall:
”Den 9:e juli i Pskov gubernia, Ostrovsky uezd, nära till byn Timohino gick bondebarnen Fiodor Egorov (8), Foma Markov (9) och Maria Markova (12) till skogen för att plocka bär. Där såg de en varg och började springa tillbaka till byn. Men vargen sprang efter och tog Fiodor Egorov. Barnet tappade inte modet och slog vargen i huvudet med sin bärskål gjort av trä. När vargen började dra pojken ut i skogen försökte Fiodor då att ta djuret i benet för att sakta ner den. Hans syster Marja som var i byn var också modig. Hon hörde skrikande barn och såg en varg som drog hennes bror mot skogen. Hon ropade två hundar till sig och sprang med dem efter vargen. Hon lyckades att springa ikapp vargen och ta loss sin bror. Lille Fiodor fick dock tolv lättare skador.”
(Zh. M. V. D., 1847, del 19, s. 464).

Treåring räddad av storasyster
En liknande händelse var i Moskva gubernija, Ruzsky uezd:
”Den 15 augusti var en treårig bondpojke Sergej Timofeev från byn Velkina ute på åker med sin syster Nastasja, 10 år. Plötsligt kom en var och tog pojken i huvudet och drog till skogen. Istället för att bli rädd, och springa iväg, sprang flickan efter vargen. När vargen stannade för att byta grepp om pojken, hann Nastasja ikapp vargen och drog sin bror från vargens käft. Vargen attackerade henne men hann bar riva isär hennes kläder innan hjälpen kom. Vargen sprang då in i byn och dödade en kalv. Efter det var den tillbaka i skogen och har aldrig mer setts, fastän folk försökte hitta den. Lilla Sergej fick medicinsk hjälp och är utom fara. Man berättade om hans modiga syster för Hans Majestet som beviljade henne 150 rubel i silver.”
(Zh. M. V. D., 1848, del 24, s. 161-162).

Klättrade upp på ett staket
Man kan rädda sig från en varg uppe i träd, eller på andra för djuret oåtkomliga ställen. Den 7 augusti 1850 i Grodno volost, Slonimsky uezd utanför byn Plavskih blev en 13-årig pojke attackerad av en varg. Pojken försökte hålla bort djuren med en pinne och klättrade upp på ett staket. Vargen skadade bara ett av pojkens ben.
Från tidningen ”Ohota i ohotnichje hoziajstvo” (”Jakt och jaktbruk”), 1996, 7, 12-14.

Med tanke på att vargar och människor alltid har varit fiender skulle man kunna tro att vargar är mera aggressiva mot människor på ställen där de känner sig som härskare, alltså långt ifrån bebyggelsen.
Men analysen av de 172 vargattackerna där man hade angett plats för attackerna visar motsatsen. 41,3 procent av attackerna hade skett långt ifrån bebyggelsen och resten, 58,7 procent, i närheten av byar.

Attacker nära byar
I tre fall vid de 100 vargattackerna nära byar tog vargen ett barn i farstun eller i en hölada, 39 gånger skedde attacker utanför huset och i 58 fall i närheten av byn.
Sammanställning av data visar att offrets medelålder varierar, beroende på avstånd mellan byn och platsen för attacken. Medelåldern av barn som vargar hade tagit längre utanför byarna var 8,8 år, strax utanför byarna var det 7 år.
När vargen tog barn i själva byn var deras medelålder 6,6 år. Barn som var tagna från farstun hade medelåldern 5,3 år.
Alltså, desto närmare det var till människor och bebyggelse, ju mindre barn blev attackerade. Tvärtom var det ute i skogen eller på vägar, där ökade offrets medelålder till 9,4 år.
Det kan förklaras med att äldre barn är mer självständiga och går längre från byn.

Smartare att välja mindre byten
Djuret kunde också ha varit smart och valt ett mindre byte, vilket är lättare att bära om det blir jagat. Risken för att bli jagad är mycket större om attacken sker i närheten av människor. Långt från bebyggelsen känner sig djuret säkrare och attackerar även större barn.
Analysen av offrets ålder i olika situationer stödjer denna slutsats. Medelåldern av barn i de fall när man inte jagat vargen var 6,2 år. Medelåldern av barn som vargen tappade när den blev jagad var 7,5 år. Medelåldern av barn som vargen lyckades dra iväg, även om man jagade djuret, var 5,5 år. Desto mindre barn, desto lättare för vargen att bära det och springa snabbare.

Tar gärna små eftersläntrare
När en varg anfaller en grupp av barn tar den inte bara det minsta av barnen, utan väntar ofta tills barnet blir efter sina kompisar eller snubblar. Det beskrivs i många fall av vargattacker som vi har studerat. Det verkar som vargen blev lite osäker hur den skulle agera mot det ovanliga bytet.
Samtidigt finns det exempel på otrolig arrogans hos vargar när de tog barn framför näsan på barnets mor eller andra vuxna människor, eller till och med försökte dra till sig ett barn som man hade i armarna. Här är ett sådant fall:

”Den 16 juli i Liflands gubernia, Derptsky uezd, Palla torp. Barnen till bonden Jurri Tuba, sonen Ian 11 och dottern Kadri 6, plockade bär 50 steg från huset. Då kom en varg. Ian tog sin syster i armarna men vargen kom fram, tog i flickan och sprang sen till skogen. Modern hörde Ians skrik och man jagade vargen men hittade bara flickans sönderrivna klänning och några ben.”
(Zh.M.V.D., 1846, del 16, s. 563).

Attackerade vid en bäck
Ibland brydde sig vargen inte om att människan var vuxen:
”Den 31:a juli i Mogilev gubernia, Byhovsky uezd. En bonde från byn Azaritch, Denis Filippov 18, och två pojkar, Fiodor Mikhailov 12 och Yury Azarov 12, var ute och härsade hö. Tillsammans med dem var en flicka Darja Azarova 8.
När de gick över en bäck blev de attackerade av vargar som tog flickan och sprang in med henne i skogen. Bönder som jobbade i närheten jagade vargarna men kunde inte rädda flickan och hittade bara hennes kläder och kroppsdelar på två ställen”. (Från samma tidning).

Biter ofta i huvud och hals
I de flesta fall biter vargar människor i huvudet och halsen. Sådana skador utför 60 procent av alla skador. Särskilt ofta tar vargen i halsen och i nacken. På det sätet dödades vart fjärde barn. Emellertid kompletteras dödliga skador i nacken med hugg i armar, ben, fingrar och andra kroppsdelar. Det högsta antal bett som har noterats är 40 stycken.
När vargen får tag i ett barn har den inte alltid dödat offret på en gång. Det har hänt att man lyckats hitta offret levande med lättare skador.

Vargen återvände till 14-åringen
Det här är ett exempel:
”Den 20:e april i Vitebsk gubernia, Surazhsky uezd i Potemkins herrgård vallade bondpojken Pavel Abramov, 14, boskap. Då kom en varg från skogen, tog pojken och drog honom in i skogen. Bonden Kirilla Kuzmin räddade pojken och skickade honom hem i sällskap med en annan herde. Men samma varg återkom från skogen och tog den stackars pojken en gång till. Den här gången kom det män från byn och tog pojken från vargen. Pojken som blev räddad två gånger överlevde och fick inga alvarliga skador och blev bara biten i höger arm och på höger sida av kroppen.”
(Zh. M.V.D., 1849, del 7, s. 148-149).

Denna berättelse bevisar att vargen förföljer envist sitt offer. Det finns en biologisk förklaring till detta beteende. Det lönar sig inte att byta offret eftersom ett nytt byte har färska krafter medan vargen redan hade tappat en del. Men den regeln stämmer inte alltid. När en varg anfaller en grupp av barn kan den lämna sitt första offer och attackera den som försöker försvara det.

Slagit barnet mot marken
När en varg angriper barn använder den samma teknik som för sina vanliga byten. Det har hänt att en varg som fått tag i ett barn har slagit barnet mot marken, vilket är ett vanligt sätt att minska offrets motstånd. Man har också noterat att vargen kastade barnet över på sin rygg som de brukar göra med får för att lättare kunna springa med bytet.
När en varg får tag i ett byte försöker den vanligtvis att bära det till ett gömställe i skogen, ibland i buskar eller i grödor på en åker. Hur långt är avståndet? I de nio beskrivna fallen varierade det mellan en halv och tre kilometer. I genomsnitt var det 1,5 kilometer. I fyra av fallen hittades resterna av barn i träsken.

Nästan alltid i dagsljus
De flesta vargattacker på barn och vuxna hade hänt under dagtid. Bara i sju av fallen (2,6 procent) hade attackerna inträffat sent på kvällen eller på natten. Det berodde på människoaktivitet under dagtid. Det är känt att vargar är mer aktiva under natten, men i detta fall har de anpassat sig till bytets aktivitet.
I de studerade fallen var de flesta attacker utförda av ensamma vargar (68 procent), tre gånger var de två (1,3 procent) och bara en gång i februari attackerade en hel flock.
I sex av fallen var dock antalet vargar under attacken oklart, eftersom det i rapporten endast angavs att ”barnet blev mördat av vargar”. Utan ytterligare detaljer kan man inte vara säker på att de var flera vargar.

Få vargar dödades efter attacker
När vargar har tagit ett barn har de i de flesta fall inte blivit bestraffade. Bara i 8,3 procent av attackerna har man dödat vargen, alltså i 9 av 10 fall kom djuret undan levande. Man läser att ibland blev myndigheterna oroliga för det ökande antalet vargattacker. Då organiserades vargjakter i vilka det deltog upp till 2 000 personer. Men jakterna har aldrig gett något större resultat, man dödade bara två-tre vargar och ibland ingen alls.
Människoätande vargar och vargattacker på barn noterades mellan 1840 och 1861 i 23 av de 70 ”gubernior” (länen) och andra administrativa enheter som fanns i Ryssland på 1800-talet.
Det var en ojämn fördelning i antalet av de hemska händelserna (totalt 273) mellan olika regioner. I Enisej, Kovensk, Kostroma, Tver, Tomsk och Kharkov län noterades bara ett-två fall. I Irkutsk, Kaluzhsk, Vitebsk, Vologda, Volynsk och Pskov län tre-sex fall. I Vladimir, Kiev, Minsk, Moskva och Tjernigov län åtta-15 fall.
Fem län drabbades mest av vargattacker på barn: Podolsk (19 fall), Grodno (20), Lifliandia (21), St. Petersburg (22) och slutligen Mogilev län med rekordantalet (30).

Vanligast i västra Ryssland
Vargattacker var inte lika vanliga i hela länet, utan inträffades mest i vissa ”uezd” (kommuner). Människoätande vargar var vanligast i de västra och nordvästra regionerna i Ryssland. Tidsperioder då vargattacker på människor noterades varierade mellan ett och 17 år (mellan det första och sista fallet) med ett genomsnitt på sex år.
Tidsintervallet mellan åren med attacker var max åtta-11 år, men i genomsnitt gick det två år mellan fallen i de 14 län där vargattacker inträffades flera gånger. Det största antalet barn som drabbades under ett år var 19 (Lifliandia län) och i genomsnitt var det cirka sex per år och län.

Flest attacker på barn sommartid
Sammanfattningen av materialet under 21 år visar att vargarnas aggressivitet mot människor förändrades under olika årstider. Minst var det på vintern, ökade på våren och var som mest på sommaren och sen minskade det snabbt igen på hösten. Till största delen syntes det i antalet angrepp på barn. Antalet attacker på vuxna människor var ungefär lika stort oavsett årstiderna. P. A. Manteifel noterade att vargar attackerade barn mest på sommaren när han studerade människoätande vargar under och strax efter kriget.
M. P. Pavlov (1989) tror att det beror på att vargar har det svårare när de har valpar. Vi tror att det kan finnas en annan anledning, nämligen att barn vistades utomhus mycket mindre under kalla årstider, vilket gjorde det osannolikt att de kunde träffa vargar.

Anfölls vid avvärjning av angrepp
I många rapporter beskriver man vad barn gjorde när de blev attackerade av vargar: plockade bär, svamp eller nötter (14 fall), lekte, var på promenad eller badade (16 fall), vallade boskap (18 fall). Analysen av omständigheter runt vargattacker på vuxna människor visar en annan bild. Vanligen blev man anfallen när man försvarade barn eller boskap, kom på en varg nära en ladugård, träffade en flock vargar under parningssäsong, eller så anföll man djuret själv. I vissa fall är det oklart varför vargar attackerade människor.
Om man jämför omständigheter vid vargattacker på barn och vuxna ser man att i de flesta fall blev vargen tvungen att anfalla vuxna människor. Däremot när vargar attackerade barn, var djuret inte tvunget att anfalla utan ”bestämde sig själv”.

Märkligaste attackerna
Vi ska se på några av de märkligaste attackerna, som hade hänt i Bykhovks uezd, Mogilev oblast (län). Under 65 dagar, mellan 18 juni och 23 augusti 1846, räknade man tio vargattacker på barn.
Senare var det en till attack, den 6 oktober samma år och sedan i april nästa år, då en varghona anföll tre barn som vallade boskap.
Tiken hade hunnit döda ett av barnen innan hon blev skjuten av en bonde, som hört barnens skrik och kom springande. Efter detta upphörde vargattacker i Bykhovsk uezd.
Varghonan agerade väldigt oförskämt och skickligt. Hon tog ofta barn framför vuxna människor och dödade offret snabbt. I sex fall lyckades honan dra barn in i skogen. I två fall hittades kroppsdelar i skogen. Offrets ålder varierade mellan 5 och 16 år. Medelåldern var 10 år.

Nio barn dödades
I Rogachev uezd, Mogilev oblast inträffade vargattacker fyra år på raken, från 1844 till 1847, och sedan ytterligare två år senare. Totalt dog nio barn, tre under det första året, sedan två om året under två års tid och därefter ett barn om året. Första gången hittades en tioårig flicka med bruten nacken och utan ett öra, bröst och vänstra delen av buken.
Andra gången var det en fyraåring med benen avbitna under knäna. Kroppen var delvis nergrävd. Tredje gången hittades bara huvudet, översta kroppsdelen och delar av ben efter en fyraårig flicka.
I det fjärde fallet hittade man vargen som hade tagit en tvåårig flicka när den höll på att riva sönder henne. När vargen såg människorna försvann den in i skogen, men då hade den redan ätit upp halva kroppen. Femte gången hittades bara ett ben efter en sexårig pojke som vargen hade tagit utanför huset. Benet hittades en kilometer från byn.

Vargen åt mer och mer av kropparna
Beskrivna detaljer visar att djuret lärde sig att äta människokött successivt och varje gång lämnade vargen mindre och mindre delar av bytet. Troligtvis var det en och samma människoätande varg och den tog mestadels små barn. Medelåldern av offren var 6 år.
I Kamenetsk uezd, Podolsk län, noterades vargattacker på människor under tre år: 1844 - ett fall, 1849 - sju fall och 1850 - ett fall.
Under året med de flesta attackerna inträffade fyra attacker under juni månad, tre i augusti och september.
Som i första exemplet åt vargen inte upp barnen helt i början. De fem första tagna barnen hittades slitna i stycken men inte uppätna. Den sjätte gången hittade man bara huvudet och benen efter ett offer, ett fyraårigt barn. I sjunde fallet rapporterades en nioårig flicka som ”uppäten”.

Sönerbitna men ej uppätna
I Ostrovsky uezd, Pskov län, rapporterades fyra vargattacker på barn under 1847 och 1848. Vargen dödade barn i de två första fallen. I två följande fallen tog vargen offren med sig. Sedan hittade man dem döda och sönderbitna men inte uppätna.
I Jambursk uezd, St.Petersburg län, inträffade fem attacker på barn under bara 21 dagar, mellan 25 juni och 16 juli 1861. Ytterligare en attack inträffade i oktober samma år. Märkligt med dessa fall är att vargen skadade och dödade barn men försök inte äta dem. Två gånger tog vargen offret med sig men sedan hittades deras kroppar intakta.
I Slonimsk uezd, Grodno län blev nio barn anfallna av vargar under första hälften av augusti 1850. Tre andra barn blev attackerade i andra hälften av juli nästa år. Medelåldern av barnen var 11 år. Av de 12 barnen, blev fem uppätna medan resten blev svårt skadade eller dödade.

En attack per vecka
Man vet att en varg som har blivit proppmätt, inte behöver äta på flera dagar. Tidsintervallen mellan attackerna i de flesta fall var en vecka.
I Peremyshl uezd, Kaluga län inträffade fyra vargattacker på barn i maj 1850. Första gången (5/5) tog vargen en tvåårig pojke. En vecka senare (13/5) försökte vargen att ta en femårig pojke. Man lyckades att ta barnet ifrån vargen med pojken dog senare av skadorna.
Nästa dag (14/5) drog vargen in en sjuårig pojke i skogen. Tio dagar senare attackerade vargen barn som lekte på en äng och tog först en flicka och sedan en pojke, men barnen blev räddade av vuxna. Man ser i detta exempel att antalet offer och deras ålder ökade.

16 attacker på två månader
I Derpt uezd, Lifliandia län, attackerades barn av vargar 16 gånger under två månader, mellan 11 juli och 8 september, 1846.
I 11 fall hade man tagit offret från vargen, med lättare eller dödliga skador. I fem fall lyckades rovdjuret att ta ett barn med sig. Det råder ingen tvekan om vad som hade hänt med barnen. Endast i ett fall hittades resterna av kroppen.
Tiden mellan anfallen, i vilka vargen lyckades ta barnen, varierade mellan fyra och sex dagar. Märkvärdigt var att alla framgångsrika anfal hade inträffat i första hälften av månaden. Det är möjligt att det var andra, mindre erfarna, vargar som attackerade senare, kanske valpar som hade blivit större.
I Ost-Gariensk uezd, i Estland län, attackerades barn elva gånger under somrarna 1846 och 1847. Sju fall slutade tragiskt för barnen.

Sex barn i samma by
Ibland terroriserade vargar barn från en och samma by. I byn Kutchinovka, Grodnitsk uezd, Tjernigov län, attackerades sex barn av varg. Det var fem pojkar mellan tre och tio år och en 12-årig flicka. I byn Kozatchok, Letichev uezd, Podolsk län, attackerade vargar fyra barn. Bara ett av dem blev räddat.
Nästan varje av de beskrivna utbrotten av vargattacker hade något gemensamt. Tidsintervall mellan attackerna, samma ort, liknande ålder hos offren och så vidare.
Man kan tänka sig att det var en och samma individ, eller vargfamilj, som anföll barn på ett eget sätt. Ett ytterligare bevis för detta är att vargattackerna upphörde efter man hade skjutit den varghona som attackerade barnen i Bykhovsk uezd, Mogilev län.

Urbanisering efter 1945
Aggressivitet hos vargar mot människor, och framförallt barn, existerade i gamla tider och även för inte så länge sedan. Det skedde även under och strax efter andra världskriget (Pavlov, 1965). Vargattackerna verkar vara borta nu, fast vargpopulationen i vårt land är ganska stor. Det finns flera orsaker. En av dem är att jordbruket minskade drastiskt. Hundratusentals gårdar, medelstora och små bondbyar och herrgårdar upphörde att existera.
Man använder jordbruksmaskiner och mycket färre människor arbetar ute på åkrarna eller i skogen, och då bara vuxna. Små barn, som ofta blev tagna av vargar tidigare, följer inte med sina mödrar ute på åkern nuförtiden. Alltså har möjligheten att barn skulle träffa en varg minskat miljontals gånger.
Förut gick boskap på bete i små hjordar. Nu vistas tamdjuren i stora farmer, eller går med ridande herdar. Antalet barnherdar, som ofta blev attackerade förut, är nu mycket litet.

Boskapskadaver blir vargföda
Den dåliga ekonomiska situationen på djurfarmarna nu för tiden orsakar hög dödlighet bland boskapen. Chefsåklagaren A. Ja. Suharev rapporterade att förlust från detta närmar sig två miljarder rubel om året.
Boskapskadaver, som man slänger bort utan att gräva ner dem, räcker som föda för vargar och andra rovdjur.
Fler personer har vapen nuförtiden. Förut var det inte så många som jagade och då mest från överklassen. Nu har väldigt många ett gevär. Man använder ofta fällor och gift mot vargar och utplånar dem med hjälp av militär teknik. Man utvecklade också nya sätt att jaga varg som var okända förut, till exempel med lapptyg.
Bortsett från de globala faktorerna finns det en del mindre orsaker. Barn är mycket större nu för tiden och kan försvara sig effektivt från rovdjur i mindre ålder. En 13-årig pojke är nu ofta är lika stor som en 16-åring var på 1800-talet och det är inte lätt för en varg att bära barn.

Sämre och mindre kläder
Kläder skyddar människor från attackerande rovdjur, på samma sätt som man använder tjocka jackor och byxor under träning för polishundar. Barfota och barbenta bondbarn på 1800-talet var ett lätt och lockande byte för vargar, medan barn nu ofta har bara har ansiktet och händer som inte är beklädda.
Det undersökta material visar att under vargattacker på vintern, när offren hade mycket kläder, var det ansiktet och händerna som var bitna. Tydligen förstår varg mycket väl att det är nakna kroppsdelar som är mest sårbara.
För att avrunda vill jag poängtera två förhållanden. Först planekonomin och byråkratin, som förstörde och ledde till undergång för jordbruket i vårt land. Samtidigt hade det en positiv effekt, det skapade förhållanden som minskade sannolikheten för vargattacker på människor.

Större risker i levande landsbygd
Nu efter att systemet har rasat, kan det finnas de som vill återvänta till landsbygden för att återskapa jordbruket med små bondgårdar. Då finns det samtidigt risk att vargars aggressivitet mot barn och människoätande vargar kommer tillbaka.
Den andra är att, som vi såg, människoätande vargar tar hänsyn till sina egna fysiska förmågor, bytets kön och kroppsvikt och en del andra omständigheter.
Det ger framgång för attacker och bevisar inte bara en stor omdömesförmåga hos vargar utan också att de var helt friska.
Jag är helt övertygad att de studerade vargattackerna var utförda av friska vargar och inte rabiessjuka vargar. Följaktligen, sammanfattade fakta bevisar att den vanliga åsikten att en icke rabiessjuk varg inte kan vara aggressiv mot människa är felaktig.

Översättning: Marina Panova för Folkaktionen ny rovdjurspolitiks räkning




SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma