Vid ett besök på en loppis i Värmland för två år sedan berättade ägaren att han tänkte sälja alla sina vapen. ”Varför då?”, undrade jag.
”Ja, sedan vargen kom, så finns här ändå inget att jaga. Vi brukade skjuta 60 älgar i området. Förra året sköt vi 2. I år har vi ställt in älgjakten. Även småviltsjakten är förstörd – det finns ingen som vågar släppa sin hund lös.”
Kanske känns detta igen från andra vargrevir?
”Ska vi jaga varg gratis?”
Successivt som vargproblematiken ökar kommer också ökade krav på skyddsjakt. När nu staten har tagit ifrån jägarna deras normala jaktmöjligheter – skall vi då gratis avsätta motsvarande tid på att jaga varg när myndigheterna kallar?
För ett år sedan härjade tiken ”Kynna” i Småland. Enligt uppgift gick det åt 4 100 frivilliga jägartimmar för att skjuta henne. Detta trots att hon bar radiosändare och myndigheterna visste ganska väl var hon befann sig. Hur svårt är det då inte att hitta en omärkt varg, som dessutom måste vara ”den rätta” enligt DNA-prov.
Antag en ersättning på 300 kronor timme för dem som ställer upp på skyddsjakt. I ”Kynnas” fall skulle det således handla om cirka 1,2 miljoner kronor som skulle tillfalla jägarna.
Vargetablerarna på Naturvårdsverket och länsstyrelserna jobbar inte gratis.
Skottpeng på 50 000 till 100 000 kronor
Krav på framtida skottpengar i storleksordningen 50 000 till 100 000 kronor vore inte orimligt.
Vad tycker läsarna? Vad tycker jägarorganisationerna?
Vore det inte lämpligt att man på ett tidigt stadium sätter ner foten och gör en markering? Då kam staten redan från börja räkna in även dessa kostnader i vargkalkylen?
Arne Gunnarsson, Landsbygdspartiet
