Skogsstyrelsen har läst fel bok

Utrota varenda jävel! Så heter en bok skriven av författaren Sven Lindqvist. Den är en fasansfull redogörelse för olika folkmord som genomförts genom historien. Det förefaller som Skogsstyrelsens generaldirektör, Göran Enander, blivit inspirerad av denna boktitel. Fast här är det älg- och rådjursstammen i Sverige som är målgruppen. I denna första omgång räcker det enligt […]

Utrota varenda jävel! Så heter en bok skriven av författaren Sven Lindqvist. Den är en fasansfull redogörelse för olika folkmord som genomförts genom historien.

Det förefaller som Skogsstyrelsens generaldirektör, Göran Enander, blivit inspirerad av denna boktitel. Fast här är det älg- och rådjursstammen i Sverige som är målgruppen. I denna första omgång räcker det enligt honom om vi utrotar hälften av stammarna.

Enander argumenterar utifrån uppfattningen att både älg- och rådjursstammarna är på tok för stora i vårt land. Han hävdar också att kostnaderna för skogsskador och viltolyckor i trafiken står för minst lika stora kostnader som värdet av jakt och jaktbyte.

Det är ett försåtligt sätt att driva opinion för att fortsätta förvandlingen av den svenska skogen till tysta, tomma plantager med samma åldersstruktur och ett fåtal lönsamma arter.

Får det finnas fåglar i Enanders skog? Tjädern, denna ståtligaste av fåglar, är skogsbruket i vart fall på väg att utrota genom att förstöra de biotoper som tjädern behöver för att kunna överleva.

Det förefaller som om generaldirektör Enander inte har skaffat sig kännedom om att vargen etablerat sig i vårt land. Vargar är i stora områden på väg att överträffa det av generaldirektören önskade målet om en halvering av älgstammen. Fler och fler jaktlag ställer in älgjakten för att deras marker är tomma på älg. Att argumentera för en halvering av älgstammen i de fyra mellansvenska län, som hyser den svenska vargstammen, är nog ett tämligen hopplöst företag. I dessa områden finns bara minnen kvar av en normal och välskött älgstam.

Tillväxten av den totalfredade vargstammen i vårt land är för närvarande mycket snabb och reser snarare krav på en större älgstam om inte jakten efter älg helt ska haverera.

Ett annat totalfredat vilt är lodjuren. Även lostammen växer snabbt och etablerar sig i allt större del av riket. Lodjuren är på väg att göra samma tjänst åt Enander när det gäller rådjur, som vargen när det gäller älg.

Antalet dödsfall i viltolyckor är få. Enligt uppgifter från Vägverkets region Mitt, omfattande Dalarnas- Gävleborgs- Jämtlands- och Västernorrlands län, inträffade under åren 1997 till utgången av november i år 11 viltolyckor med dödlig utgång.

Under samma period omkom 158 personer i trafiken under påverkan av alkohol. 8 av dessa 158 ingår dessutom i gruppen om 11 som dog i viltolyckor. Om generaldirektören vill göra en insats för färre dödsolyckor i trafiken, borde han snarare fokusera på alkohol i trafiken än på viltolyckor.

Sveriges älg- och rådjursstammar är nationella tillgångar av mycket stort värde. Att deras värde grovt underskattas av ett partsintresse inom skogsnäringen med snävt fokus på lönsamhet är inte förvånande, men svårt att ta på allvar.

Hans Degerman,

distriktordförande Jägarnas Riksförbund

Gävleborgs län