Slopade årskort för småviltsjakt i fjällen blir slutet för unga jägare i de berörda länen.
Foto: Marie Tallberg Slopade årskort för småviltsjakt i fjällen blir slutet för unga jägare i de berörda länen.

Slopade årskort i fjällen slutet för unga jägare

Det finns risk för att även årskorten för bosatta i fjällkommunerna kan försvinna redan till hösten. Detta skulle innebära slutet för oss unga jägare i norr och nyrekryteringen för framtiden skulle upphöra, skriver Jonas Mannela i Kiruna.

Fjälljakten har funnits med mig hela livet och har varit en självklar fritidssyssla bland mig, mina släktingar och vänner.

Ända sedan jag var liten har pappa eller någon annan äldre tagit med mig upp på fjället eller ut i skogarna.

För två år sedan fick jag äntligen egna licenser och kunde börja jaga ”på riktigt”.

Nya möjligheter öppnade sig och största delen av fritiden har ägnats åt jakt eller saker som rör jakten.

Hänvisad till statens mark

Jag är bosatt i Kiruna sedan ett antal år tillbaka och är mer eller mindre helt hänvisad till statens mark, då staten i princip är den enda markägaren i fjällvärlden, till skillnad från övriga Sverige där privat mark finns i större utsträckning.

Nytt för den här säsongen var att länskorten försvann. Men vi som är bosatta i kommunen kunde fortfarande lösa årskort för 800 kronor.

Till nästa höst finns det risk att även vi i fjällkommunerna blir utan årskort, vilket skulle göra det omöjligt att jaga lika mycket som tidigare.

Då jag nyligen tagit fångstkort för rävsnarning och införskaffat mård och minkfällor fanns det hopp om att utöka jakttillfällena och göra en insatts för viltvården.

Ekonomiskt omöjligt

Tyvärr skulle det inte bli ekonomiskt försvarbart om årskorten försvinner. För vem har råd att betala 250 kronor för varje dag snarorna och fällorna ligger ute? Det är nog kostsamt att efterleva tillsynskraven för levandefångstfällor idag, med de reseavstånd vi har här.

Det här kan innebära slutet för oss unga jägare i fjällkommunerna och en nyrekrytering är inte att tänka på.

Försvinner årskorten kommer jag, liksom många andra, att ställa undan bössorna.

Jag hoppas innerligt att våra jägarorganisationer gör allt i sin makt för att stoppa detta vansinne.

Jakten och fisket är anledningen till att många av oss stannar kvar. Jag själv valde att stanna kvar i Kiruna, istället för att flytta ned till Örebro för att studera, just för jakten och fiskets skull.

Hur skall vi få nya jägare?

Hur ska man kunna få fler att börja jaga, när vi redan konkurrerar med en rad andra fritidssysslor och den fria fjälljakten håller på att bli en exklusiv jakt för de välbärgade?

Detta vansinne måste stoppas, det har redan gått för långt! Det pratas om diskriminering, men vad är inte det här, när man tar ifrån oss anledningen till att vi vill bo här?

Jonas Mannela, Kiruna