Britt Bohlin, landshövding i Jämtlands län.
Foto: Tina Stafrén/fotograftina.se Britt Bohlin, landshövding i Jämtlands län.

Snabba besked om björnjakt

I regel räcker det för samebyn att ansöka om skyddsjakt på björn muntligen. I renkalvningstid har länsstyrelsen ambitionen att fatta beslut senast 24 timmar efter att ansökan kommit in. Det skriver Britt Bohlin, landshövding i Jämtlands län, i ett debattinlägg apropå händelsen med en renskötare som skadades av en björn när han skulle utöva skyddsjakt på eget initiativ med stöd av paragraf 28.

När tragiska olyckor inträffar ropas det efter kraftfulla åtgärder, så även i rovdjursfrågan. Inte sällan speglar media händelserna polariserat och myndigheterna ställs till svars. Rovdjursförvaltningen har under de senaste åren genomgått stora förändringar. Beslut har flyttats till regional nivå och möjligheterna att arbeta närmare dem som berörs av rovdjuren har ökat. Länsstyrelsens uppgift är att realisera nationell politik i länet. Rennäringen är en basnäring i länet och ingår som en mycket viktig del men jakten, naturvården, fäbodbruket, turismen och andra näringar bidrar också till att forma en rovdjursförvaltning för hela länet.


Minskade rovdjursstammar

Stammarna av björn och lodjur har minskat sedan 2008. Det är ett direkt resultat av beslut som bland annat tagits i länsstyrelsens Viltförvaltningsdelegation. Faktum är att lodjursstammen nu ligger under länets miniminivå, och björnstammen närmar sig förvaltningsmålet på 650 björnar. Detta är viktig information som inte kommer fram så ofta till länets invånare.

Det fälls ungefär 100 björnar per år vilket gör att stammen minskar. Möjligheten för dem som drabbas mest av björnarna – rennäringen – att själva påverka sin situation, är inte helt enkel. Problemen är störst under våren, då licensjakt inte är tillåten. Med anledning av det har länsstyrelsen, trots att det inte finns särskilda resurser till det, aktivt deltagit i de flesta skyddsjakter på björn. 2012 beviljades skyddsjakt på sammanlagt 24 björnar i samtlig samebyars kalvningsland i Jämtlands län. Av dessa fälldes 22 björnar. Länsstyrelsen utförde skyddsjakt på 20 av dem med personal utsedd av oss, i de flesta fall från helikopter.


Elva skyddsjakter på björn förra året

I länets tre nordligaste samebyar sköts under förra året totalt 32 björnar, varav elva under skyddsjakt. Endast i ett fall genomfördes jakten av samebyn själv och det var på samebyns förslag. Detta är ett exempel på de muskler som länsstyrelsen använt sedan regionaliseringen för att minska samebyarnas skador orsakade av rovdjur.

Länsstyrelsen har gjort liknande insatser när det gäller järv och lodjur under 2011–2013.

Dessutom har samtliga vargar som skjutits i vinter, åtta stycken, avlivats av personal utsedd av länsstyrelsen. Detta har skett från helikopter.


Strävar efter kortare handläggningstider

Hittills i år har fem björnar avlivats i skyddsjakt. Samtliga har fällts av personal utsedd av länsstyrelsen. I regel räcker det för samebyn att ansöka om skyddsjakt muntligen.

I renkalvningstid har länsstyrelsen ambitionen att fatta beslut senast 24 timmar efter att ansökan kommit in.

Vi vet också att handläggningen i vissa fall måste vara ännu snabbare. I regel fattas besluten redan någon timme efter att vi fått in ansökan. Om rätt förutsättningar finns verkställs besluten dessutom redan samma dag.


Väderförhållanden hindrade skyddsjakten

Den skyddsjakt på björn som beslutades i Frostvikenfjällen sju dagar före den tragiska olyckan, har inte kunnat verkställas på grund av dåliga väderförhållanden.

Under hela förra veckan spårade och dokumenterade länsstyrelsen och samebyn tillsammans för att en jakt skulle kunna genomföras.

Bedömningen har gjorts att jakten främst ska genomföras från marken men i beslutet finns också möjlighet att använda helikopter om det skulle behövas. Länsstyrelsen och samebyn har spårat tre björnar i området men skador har dokumenterats från en av dem.


Nödvärn i stället för skyddsjakt

Samebyn har inte ansökt om skyddsjakt på de andra två björnarna. Samebyn upptäckte senare att en av björnarna jagade ren. Beslut togs att använda sig av paragraf 28, nödvärn, i stället för skyddsjakt. Att detta sedan tog en högst olycklig vändning är fruktansvärt, men ska inte blandas ihop med arbetet med att genomföra skyddsjakt på en annan björn, vilket kan vara frestande för medias debattörer.


Alltid en potentiell risk

De senaste åren har det alltså skjutits drygt 100 björnar i länet per år. Vid varje skottillfälle finns en potentiell risk att människor blir skadade. De flesta björnar fälls dock frivilligt av privatpersoner och tillbud är sällsynta.

Länsstyrelsen kan bara agera inom de ramar som den nationella politiken sätter och vi har muskler i förhållande till hur mycket pengar som tilldelas. Den aviserade rovdjurspropositionen kan komma att tydliggöra om staten ska utföra skyddsjakten. Vi välkomnar det.


Beklagar olyckan

Vi beklagar den förfärliga olycka som skedde i Frostvikenfjällen och vi känner starkt med de inblandade och deras anhöriga och kamrater.

 

Britt Bohlin, landshövding i Jämtlands län