Vi menar att det har blivit en olycklig diskussion i media, där det verkar som om länsförbundet i Dalarna skulle motsätta sig skyddsjakt på problemvargar bara för att de är i Stockholmstrakten. Det gör länsförbundet inte.
Vi anser att människor varhelst de drabbas skall ha rätt att värna sig själva, sina utkomstmöjligheter och sin egendom.
Det vi ifrågasätter är varför inte samma möjligheter ges till befolkningen i skogslänen?
Människor behandlas olika
Vi menar att det är något som är snett i dagens rovdjurspolitik, då man behandlar människor olika beroende på var de är bosatta.
Det kan ju i rimlighetens namn inte vara så att man i Stockholmsområdet skall slippa varg och lo samtidigt som möjligheterna till ett betydelsefullt friluftsliv för dem som bor i skogslänen slås i spillror? Är man mer rädd om rösterna i storstäderna än en levande landsbygd?
Det kan ju i rimlighetens namn inte vara så att man i Stockholmsområdet skall slippa varg och lo samtidigt som möjligheterna till ett betydelsefullt friluftsliv för dem som bor i skogslänen slås i spillror? Är man mer rädd om rösterna i storstäderna än en levande landsbygd?
Rädsla för opinionen?
Vi i länsförbundet i Dalarna misstänker att man från Naturvårdsverkets sida kanske är rädd för att opinionen skall stärkas emot dagens rovdjurspolitik om rovdjuren tillåts närmare städerna och längre söderut? Ty varför skulle Naturvårdsverket annars begagna andra regler för skogslänen än för storstadsområdena och därmed hindra spridningen av vargen söderut som man gör nu med beslutet om skyddsjakt i Stockholmstrakten och som man tidigare i år gjort i Västsverige?
Vill ha svar från miljöministern
Jägarnas Riksförbund i Dalarna kommer att kontakta miljöminister Anders Carlgren i frågan, för att få svar på hur en framtida rovdjursstam ska se ut. Detta är viktigt, för som det nu ser ut så saknas allt förtroende från jägarna och landsbygdsbefolkningen för den drivna rovdjurspolitiken.
Malte Sandström, ordförande för Jägarnas Riksförbund i Dalarna
